En liten gnutta tvång

Läraren på bilden har väldigt lite med texten att göra

Helt nyligen pratade jag med en lärare som genomfört ett läsprojekt i sin klass. Eleverna hade delats upp i fyra grupper efter läsförmåga och sedan hade alla i varje grupp läst samma bok - också vald för att passa gruppens egen nivå - och jobbat med diskussionsfrågor.

Jag var lite extra nyfiken eftersom jag varit med på ett hörn och valt ut böckerna. Hur hade det gått och vad hade eleverna tyckt?

Från början hade det gått lite trögt. Alla var inte så entusiastiska över att läsa, en del tyckte inte att boken de fått i handen var bra. Men sedan hände något. När grupperna fick börja diskutera sina böcker med varandra ökade entusiasmen.

Dels fick alla chansen att berätta hur de förstått saker, hur de hade uppfattat handlingen. Det är engagerande att diskutera det man har läst, inte minst när man inser att det finns en möjlighet att olika läsare tolkat olika saker på olika sätt. Alla som läser vet inte per automatik att en text kan vara bedräglig och betyda olika saker beroende på vems ögon som läser den.

Att diskutera en bok kan också vara en välbehövlig knuff i ryggen på en lite svagare läsare. De andra i gruppen delar med sig av tolkningar och idéer och så kommer också den som kämpar lite djupare in i texten med ens.

"Jag gillar inte den här boken" betyder ibland "jag förstår inte vad den här boken vill säga". Ibland betyder det "jag vet inte hur jag ska plocka ut det viktigaste så att jag kommer vidare". Att läsa och prata tillsammans hjälper de eleverna att komma vidare. Tillsammans blir det lättare.

Läraren berättade att flera elevers inställning till boken de läste ändrades under projektets gång. Dels av att man fick diskutera tillsammans och få nya dörrar öppnade i texten. Dels av att man "var tvungen" att läsa färdigt även fast man signalerat att man inte gillat boken. I slutändan hade alla kanske inte nödvändigtvis älskat sin utvalda bok men hade saker att säga om den och de allra flesta verkade gilla att diskutera. I slutändan hade fler elever varit positivt inställda till sin bok än i början.

Kanske behövde en och annan påminnas om att läsningens belöning nästan alltid kommer i slutet av berättelsen. Att man får jobba sig fram dit och att det förhoppningsvis är värt det om boken är bra.

Jag som gärna förespråkar att läsning ska vara något man gör för sitt nöjes skull vet ju också ett en liten mängd tvång kan vara bra ibland. Att ibland inte få bestämma själv om man ska läsa eller inte, särskilt om man är en motvillig läsare. Det är så lätt att ge upp när det blir tungt och säga att man inte gillar boken när det i själva verket är läsförståelsen som kärvar.

Man kan komma långt med en liten gnutta tvång och en stor portion hjälp på traven.