Katastrofen kommer

Barn är rädda för massor av saker. Även barn som har stabila och trygga liv bär på stora rädslor, en del av dem kan te sig ologiska eller rent av fåniga för någon utomstående men är likafullt skrämmande för barnet ifråga.

Det brukar vara mitt standardförsvar för varför barn ska få läsa skrämmande böcker. Att få läsa om skrämmande saker kan vara ett sätt att få utlopp för sina egna rädslor under kontrollerade former.

För Belle skulle det nog inte räcka med en otäck bok. Hon bär världens elände på sina axlar och är rädd för högst möjliga fasor. Klimatkatastrof. Eldsvådor. Trafikolyckor. Kärnvapenkrig. En sak är säker - när det fruktansvärda inträffar tänker hon inte låta sig överraskas.

Frustrerande nog är det ingen som delar eller förstår Belles rädsla. I hemlighet börjar hon samla ett förråd i källaren, en ständigt växande samling saker som kan vara bra att ha när det värsta händer.

Den enda Belle kan prata med är bästa kompisen Saga som visserligen inte säger så mycket men som åtminstone inte tycker att Belle är fånig.

Allt ställs på sin spets när klassen ska åka på lägerskola mitt ute i skogen. Belle får panik - tänk allt fruktansvärt som kan hända mitt ute i skogen - och allt blir ännu värre då hon förstår att Saga inte ska följa med. Hur ska Belle klara sig alldeles ensam?

Cina Friedner har skrivit flera bra böcker tidigare men här briljerar hon verkligen. Belles berättarröst är avväpnande galghumoristisk, underhållande och genomskådande då hon betraktar sin omvärld och deras brist på förståelse inför den annalkande katastrofen.

Så humoristisk och underhållande att läsaren först knappt märker när Belles säkerhetstänk går från intensivt till helt ohanterligt. När bubblan spricker är vi helt på hennes sida. Vi förstår varför.

Som vuxen ska man nog känna till att berättelsens klimax innehåller en överraskning som jag inte tänker avslöja men som möjligen kan väcka tankar och känslor hos unga läsare. Ett utmärkt tillfälle att prata tillsammans om en bok. Och om livet.

Hitta Det värsta som kan hända är allt i bokkatalogen Finna genom att klicka på länken. Boken är utgiven av Rabén & Sjögren som äger rätten till omslaget ovan.

Även små kompisar räknas

Jims storebror Rasmus har börjat på högstadiet och har hittat sig en bästa vän i Robban. Vi förstår liksom i förbifarten att Robban inte bara är den bästa kompisen utan kanske också den första. Tidigare har brorsan varit ganska ensam.

De båda tonåringarna brakar in i huset inför Jims förundrade ögon: de är högljudda, de ställer till en röra i köket och säger konstiga saker till varandra. Kallar kompisen ful eller dum och så skrattar de så de knappt kan gå. Ibland brottas de eller slåss och sedan skrattar de på nytt.

När Jim frågar pappa varför de pratar sådär blir svaret att killarna inte orkar prata som alla andra, att de pratar ett slags tvärtomspråk, att de underligt nog menar att de faktiskt tycker om varandra.

Jim är bara åtta år men lär sig snabbt att Robban är snäll bakom den där bullriga ytan. Han tycker att Robban också är hans kompis på något vis. Föräldrarna är långt ifrån lika förtjusta och tycker nog att den äldsta sonen kunde hitta sig bättre sällskap.

En kväll kokar det över. Föräldrarna sätter ner foten, Robban stormar ut och vänskapen faller i bitar. Storebror deppar och ingenting är kul längre.

Även Jim har problem med sin bästa kompis som alltid vill bestämma allt när de leker. Underligt nog kommer det bästa tipset på hur man hanterar en krånglig vänskap från Robban som är en snäll tuffing som inte har något emot att småprata lite med sin ex-kompis lillebror när tillfälle ges. Kanske Jim i sin tur kunde hjälpa de stora killarna på traven som tack för hjälpen?

Varmt och vänligt - med undantag för ett par av de vildare sakerna Rasmus och Robban kläcker ur sig vid matbordet - om hur svårt det kan vara med vänner men också om hur viktigt det är att ha ett nätverk också när man är liten. Ens föräldrar kan kanske inte alltid svara på alla ens frågor och då är det ju utmärkt att ha någon annan att vända sig till.

Och så smälter mitt hjärta lite för Robban som väljer att vara snäll mot Jim fast han egentligen inte alls skulle behöva.

Utmärkt för 6-9-åringar eller så. Även en utmärkt högläsningsbok som det kan födas bra samtal ur. Berättelsen är av Maja Hjertzell och bilderna av Joanna Hellgren.

Hitta Brorsans kompis Robban i bokkatalogen Finna genom att klicka på länken. Boken är utgiven av Lilla Piratförlaget som äger rätten till omslaget ovan.

Äventyr versus vardag

Vem älskar inte ett stort äventyr? Någon som kastar sig ut i det okända för att lösa ett stort mysterium eller för att upptäcka såväl världen som sig själv? Eller någon som kastas ut i något man varken önskade eller var redo för, bara för att slutligen finna sin inre styrka och helt osannolikt landa på fötterna och bli hjälte på ett eller annat sätt till slut?

Att fly bort från den förväntade vardagen och uppleva det man aldrig trodde att man skulle få vara med om. Att få känna möjligheten svindla för en stund.  Vardagen har ju de flesta av oss runt omkring oss hela tiden ändå.

Men kan inte vardagen också vara ett äventyr? Att ta sig igenom en svårighet i det vanliga livet? Att navigera ett klassrum och all den dynamik som bor där? Att bli av med sin bästa vän som man trodde att man alltid skulle tillbringa alla sina roligaste stunder med?

Förvånansvärt många barn önskar just den typen av böcker. Berättelser där de kan känna igen sig själva eller åtminstone delar av sitt liv. Och - även om inget barn någonsin skulle använda de orden om saken - där de kan lära sig saker genom andras upplevelser och misstag. Få en upplevelse av att olika människor kan uppleva samma vardagliga sak på högst olika sätt.

Problemet för mig som bokpratare är väl snarast att kroken i en äventyrsberättelse nästan alltid låter häftigare än premissen i en vardagsbok, som kanske ter sig lite mindre hisnande i jämförelse. Jag önskar att det skulle vara lite enklare att sälja in den här typen av ofta väldigt bra och läsvärda böcker.

Medan jag funderar på hur jag ska kunna framhäva vardagsdramatiken på ett ännu bättre sätt vill jag gärna kasta bollen vidare även till alla lärare och föräldrar där ute. 

Välj gärna en vardagsberättelse nästa gång något ska läsas högt. Fråga gärna lyssnarna under tiden och efteråt vad de känner igen sig i? Vad skulle de gjort likadant eller annorlunda än huvudperson? Vem av karaktärerna i boken känner de igen sig själva i mest?

Den typen av frågor - oavsett de besvaras eller inte - kan ge läsande barn verktyg för att hitta spänningen mitt i vardagen och göra det lättare att se sig själv i den där boken de har framför sig.

Från och med nu taggar jag alla mina inlägg där jag skriver om vardagsböcker med "vardag" medan äventyren får etiketten "äventyr", så det blir ännu lättare för läsaren att leta sig fram till det man behöver mest just i stunden.

Image by Freepik