Nytt år - dags att utmana sig själv

Klockan tickar, det gamla året håller på att ta slut, ett nytt år är på väg in.

Det bästa med att ha ett helt nytt år framför sig är att man kan sätta upp nya mål för sig själv (vilket är mycket bättre än att ge nyårslöften man ändå bryter häpnadsväckande snabbt) och vad kan vara bättre än att ge sig själv en läsutmaning? Läs mer 2024!

Ett enkelt sätt att göra en läsutmaning för sig själv är att sätta upp ett realistiskt mål. Börja med att vara ärlig mot dig själv: hur många böcker läser du vanligtvis? En bok i månaden? Fem böcker om året? Inga böcker alls?

Ta siffran du kommer fram till och öka upp den tillräckligt mycket för att den ska kännas utmanande utan att den blir omöjlig:

Om du läser en bok i månaden sätter du som mål att läsa 18 böcker under 2024

Om du läser då och då sätter du som mål att läsa en bok i månaden under 2024

Om du inte läser alls kan du sätta målet till tio böcker under 2024

För den som inte läser alls handlar utmaningen mest om att göra läsningen till en vana, till något man gör regelbundet. Välj också böcker som inte är för tjocka eller för krävande, dem kan man spara tills man hittat ett flyt i läsningen. 

Själv gillar jag att göra listor: att göra en förteckning över böckerna man läser och se den växa sig längre under året kan vara en bra motor.

Vill man är det en utmärkt idé att dra med sig fler personer i utmaningen: en god vän eller en jobbarkompis man sedan kan byta boktips med, eller så drar man med sig ett par familjemedlemmar.

Eftersom den här läsutmaningen är så enkel och lös i formen passar den för båda unga läsare såväl som för vuxna. Man läser det man vill, det enda som är viktigt är att man läser.

Lycka till med läsandet och ha ett riktigt gott 2024.

Illustrationen kommer från Vecteezy  

Benny blir galen (och förälskad)

SPOILER De senaste åren har det översatts flera stycken riktigt bra barnböcker från norska. Kanske har Norge alltid varit smällfullt av bra berättelser som svenska förlag struntat i men nu har de dykt upp i strid ström.

I bokfloden har jag bland annat noterat böckerna om Benny, en kille som kräver ordning och reda i tillvaron. I en föränderlig värld är det viktigt att så mycket som möjligt ändras så lite som möjligt. Jul ska firas hemma, enbart med familjen. Inga nymodigheter.

Det faller därför inte alls i god jord när föräldrarna strax före jul berättar att de köpt en resa till södern och att familjen det här året byter granen mot sol och swimming pool. Det här kan Benny inte gå med på. Resan måste stoppas till varje pris.

Kanske känns det lite svårt att svälja att en 11-åring skulle tacka nej till en semester, men anledningen till att Benny vill att allt ska vara som vanligt är att han själv inte längre är det. Han har funderat och kommit fram till en hel del saker om sig själv. 

Där skon verkligen klämmer på riktigt är att föräldrarna även bjudit med sina bästa vänner och deras son, den modellsnygga Ken, som visserligen får Bennys hjärta att slå vilt men som också får Benny att känna sig hopplös och dum i jämförelse. Att sitta vid poolkanten i badbyxor bredvid Ken är bara inte att tänka på. Semestern måste skjutas i sank.

Bennys plan spårar snabbt ur och utvecklas till totalt kaos. Det blir full fars och mycket humor som fungerar året runt - julen är bara en kuliss och utlösande faktor. Det är kul men det jag gillar mest är ändå Bennys resa fram till sig själv.

Inte kommer han undan Ken heller. I uppföljaren "Benny spökar" får han lära känna Ken på riktigt nära håll och den trevande romansen mellan de båda är väldigt söt. Här är humorn lite mindre vild och mer fokus ligger på Benny och Kens relation och jag gillar det. Slutscenen i bok två är alldeles banbrytande inom nordisk barnlitteratur och jag tror inte att jag avslöjar för mycket om jag säger att de båda får varann till slut.

På norska finns det fyra böcker om Benny och Ken (den sista delen tar verkligen ut svängarna med sitt färgsprakande omslag) och jag hoppas att vi får hela serien på svenska. 

De två första delarna gavs ut på Bokförlaget Hedvig som senare köptes upp av Studentlitteratur. Det vore synd om fortsättningen skulle slarvas bort mitt i ägarbytet.

Regnbågsfärgade kärlekshistorier i barnböcker är fortfarande så ovanliga att man lätt flämtar till då man får syn på en. Det är en bra påminnelse om att alla barn behöver och förtjänar bra representation i de böcker de har tillgång till.

Klicka på länkarna för att hitta Benny blir galen och Benny spökar i bokkatalogen Finna. Bokförlaget Hedvig har upphovsrätten till de svenska utgåvor som syns i det här inlägget.

Läsförståelse kan vara svårt

Krumelurer på papper

Det är inte så ovanligt att man stöter på människor som tror att "läsning" och "läsförståelse" är samma sak och att de går hand i hand. Att man så fort man kan omvandla krumelurer på ett papper till ord också automatiskt förstår vad de där orden betyder. Så enkelt är det verkligen inte.

För att ta mig själv som exempel: jag var en stark läsare redan som liten men jag tolkade alltid texter väldigt bokstavligt. Sådant som inte stod klart och tydligt utskrivet i texten gick mig nästan alltid förbi.

I fjärde klass läste vi "Prinsen i Central Park" och diskuterade innehållet i små grupper. I boken fanns en metafor för att en person i bok använde droger och när min klasskompis sa det högt tappade jag hakan. Jag hade inte förstått någonting av det.

Att läsa mellan raderna och förstå det som bara antyds var inte ett verktyg jag hade förrän långt senare i livet. Jag kan fortfarande få rysningar på ryggen när jag plockar upp det författare berättar utan att berätta det, sådant vi är tänkta att klura ut på egen hand.

För att ta ett annat exempel: då jag för många år sedan jobbade som elevassistent på en skola i Helsingfors gjorde jag läsförståelseövningar till eleverna. Jag plockade ett stycke ur en bok - tillräckligt långt för att fylla en A4-sida - och skrev sedan fem frågor på baksidan; fem frågor man kunde hitta svaren på i texten.

När jag vikarierade en lektion i fjärde klass lät jag hela klassen jobba med de där uppgifterna och efter en stund kom en elev - en svag läsare - fram till mig och såg djupt olycklig ut. Eleven hade läst den första frågan och hade ingen aning om svaret och kände sig gissningsvis ganska misslyckad.

Jag läste frågan högt för eleven och började sedan läsa det stycke där jag visste att svaret fanns. Jag läste en mening och frågade om den gav svar på frågan. Eleven skakade på huvudet. Jag läste en mening till och frågade igen. Eleven skakade på huvudet. Jag läste en tredje mening och frågade än en gång. Nu sken eleven upp med hela ansiktet. Där fanns ju svaret.

Det jag lärde mig i den stunden var att eleven inte bara var en svag läsare men att ingen lyckats förklara för eleven hur läsförståelse går till. Att texten inte bara är en massa krumelurer att bokstavera sig igenom, men att texten kan berätta saker för oss. Att den kan svara på våra frågor. Resten av frågorna kunde eleven hitta svaret på själv. Nästa frågepapper gick lika bra.

Ibland glömmer vi vuxna bort att förklara saker. Vi glömmer bort att förklara hur man läser mellan raderna. Vi glömmer bort att förklara hur man kan hitta svar genom att läsa noggrant.

Alla färdigheter kommer inte automatiskt eller av sig själv. De kommer inte flygande genom luften och landar i våra huvuden. En del saker måste man jobba lite extra på innan de man behärskar dem. Också sådant man kan tro är självklart.

En liten gnutta tvång

Läraren på bilden har väldigt lite med texten att göra

Helt nyligen pratade jag med en lärare som genomfört ett läsprojekt i sin klass. Eleverna hade delats upp i fyra grupper efter läsförmåga och sedan hade alla i varje grupp läst samma bok - också vald för att passa gruppens egen nivå - och jobbat med diskussionsfrågor.

Jag var lite extra nyfiken eftersom jag varit med på ett hörn och valt ut böckerna. Hur hade det gått och vad hade eleverna tyckt?

Från början hade det gått lite trögt. Alla var inte så entusiastiska över att läsa, en del tyckte inte att boken de fått i handen var bra. Men sedan hände något. När grupperna fick börja diskutera sina böcker med varandra ökade entusiasmen.

Dels fick alla chansen att berätta hur de förstått saker, hur de hade uppfattat handlingen. Det är engagerande att diskutera det man har läst, inte minst när man inser att det finns en möjlighet att olika läsare tolkat olika saker på olika sätt. Alla som läser vet inte per automatik att en text kan vara bedräglig och betyda olika saker beroende på vems ögon som läser den.

Att diskutera en bok kan också vara en välbehövlig knuff i ryggen på en lite svagare läsare. De andra i gruppen delar med sig av tolkningar och idéer och så kommer också den som kämpar lite djupare in i texten med ens.

"Jag gillar inte den här boken" betyder ibland "jag förstår inte vad den här boken vill säga". Ibland betyder det "jag vet inte hur jag ska plocka ut det viktigaste så att jag kommer vidare". Att läsa och prata tillsammans hjälper de eleverna att komma vidare. Tillsammans blir det lättare.

Läraren berättade att flera elevers inställning till boken de läste ändrades under projektets gång. Dels av att man fick diskutera tillsammans och få nya dörrar öppnade i texten. Dels av att man "var tvungen" att läsa färdigt även fast man signalerat att man inte gillat boken. I slutändan hade alla kanske inte nödvändigtvis älskat sin utvalda bok men hade saker att säga om den och de allra flesta verkade gilla att diskutera. I slutändan hade fler elever varit positivt inställda till sin bok än i början.

Kanske behövde en och annan påminnas om att läsningens belöning nästan alltid kommer i slutet av berättelsen. Att man får jobba sig fram dit och att det förhoppningsvis är värt det om boken är bra.

Jag som gärna förespråkar att läsning ska vara något man gör för sitt nöjes skull vet ju också ett en liten mängd tvång kan vara bra ibland. Att ibland inte få bestämma själv om man ska läsa eller inte, särskilt om man är en motvillig läsare. Det är så lätt att ge upp när det blir tungt och säga att man inte gillar boken när det i själva verket är läsförståelsen som kärvar.

Man kan komma långt med en liten gnutta tvång och en stor portion hjälp på traven.

Om vikten att bli trodd

SPOILER När Aidan försvinner spårlöst mitt i natten är det ingen som förstår någonting. Han är en helt vanlig tolvåring med vänner och en vänlig familj. Han har inte blivit retad och har inte grälat med någon. Polisen och en uppsjö frivilliga vänder upp och ned på staden men Aidan finns ingenstans.

Efter sex förfärliga dagar dyker Aidan upp på nytt, lika plötsligt och oförklarligt som han försvann. Själv hävdar han att han försvunnit in i en parallell värld, där allting varit vackert och harmoniskt och intensivt. Ingen tror på det han säger men det finns inga logiska förklaringar var han skulle ha varit istället.

Glädjen över att Aidan är tillbaka byts snart i en frustration. Hans föräldrar vägrar förstå varför han inte bara kan ge dem en vettig förklaring som de kan tro på. Även de snälla människor som hjälpt till att leta efter honom blir frustrerade när de inte får veta vad som hänt. Snart nog vänder sig den lilla staden mot det återfunna barnet.

"The Mysterious Disappearance of Aidan S (as told to his brother)" är ännu en rasande bra bok av David Levithan, som bland annat skrivit min favorit av alla böcker jag läst 2023. Just den ligger mig kanske ännu lite närmare hjärtat men jag har inte slutat tänka på den här berättelsen sedan jag läste den.

Aidan har upplevt något han inte egentligen kan dela med sig av. Något hans familj inte kan förstå eller ens tro på att det hänt. I boken finns ett övernaturligt inslag men i den värld vi lever i kunde det lika gärna röra sig om ett trauma, en depression eller en omskakande insikt.

Aidan är nämligen inte glad över att vara tillbaka. Hans upplevelse har fått honom att genomskåda världen och dess begränsningar. Han ser sin familj och sina vänner och sin tillvaro med nya, kritiska ögon. Han drabbas av en existensiell kris som många unga personer sannolikt kan känna igen sig i.

Att moster Brandi är den enda vuxna som verkligen försöker vara på Aidans sida är knappast en slump. Brandi är trans och har högst sannolikt egen erfarenhet av att ha en sanning som världen omkring inte velat höra, men inte ens hon lyckas riktigt tro på historien.

Istället är det lillebror Lucas - bokens berättarröst - som bestämmer sig för att våga lyssna och att våga tro på det som sägs. Lucas blir långsamt en räddningsplanka för Aidan när allt annat sviktar. En väg tillbaka till livet. En väg tillbaka till att våga berätta och lita på att någon tror på det man säger.

Vissa böcker kan i bästa fall vara en nyckel till läsarens innersta känslor. Jag är säker på att många unga läsare kan känna igen sig i Aidans vilsenhet men även i Lucas känsla av att bli utestängd och avskärmad från den man borde förstå bäst av alla.

Boken finns inte på svenska ännu (men man kan ju alltid hoppas på en översättning) men passar fint för 11-13-åringar med god engelska. 

Klicka på länken för att hitta The Disappearance of Aidan S i bokkatalogen Finna. Boken är utgiven av Knopf Books for Young Readers som också har upphovsrätten till omslaget ovan.

Frank - ett monster med många bottnar

Att utse en enda bok som skulle vara alla tiders bästa barnbok är ett helt hopplöst projekt. Det går bara inte. Det är löjligt att ens försöka. Men om jag i denna stund skulle behöva hålla fram en enda personlig favorit så skulle mitt val falla på "Monstret Frank" av Mats Strandberg. Av en mängd anledningar.

För den som inte vet är "Monstret Frank" en riktig skräckis för yngre barn, synbart inspirerad av och full av blinkningar till kända skräckfilmer. Från början en trilogi böcker som numer förtjänstfullt samlats ihop i en enda volym.

Huvudpersonen Frank Steen råkar bli biten av en hund under sin egen födelsedagsfest. Raskt börjar underliga saker hända och på nätterna förvandlas Frank till ett lurvigt monster som springer runt i skogarna i jakt på den ömhet och värme han inte riktigt upplever i sin egen familj. 

Trots att Frank är söt som monster blir de människor som ser honom livrädda och snart börjar stadens invånare att skrämma upp varandra. Lilla Yrred drabbas av monsterpanik: monstret måste infångas och elimineras snarast.

Det Frank fasar mest för i monsterjakten är ändå något många barn kan relatera till: vad händer om mina föräldrar får veta vem jag egentligen är på insidan? Kommer de fortfarande att älska mig? Frank är en riktig outsider i sin egen familj och hans bror motsvarar föräldrarnas förväntningar på så många fler sätt. Hur stark är föräldrarnas kärlek egentligen?

Till all lycka är Frank långt ifrån ensam. Om man vet var man ska leta är lilla Yrred fullt av monster, spöken och väsen som bara vill leva ostört och som alltid varit tvungna att hålla sig gömda. Kanske är hemligheternas tid på väg att ta slut? Är det kanske dags att kämpa för rätten att få finnas som den man är?

Genom hela boken är det väldigt tydligt att den som är annorlunda inte är något hot - ingen har bestämt själv hurdan man är. Det är människor fulla av rädsla och hat som är farliga. Under vägen fram till den stora uppgörelsen på slutet blir monstermotståndarna allt mer uppjagade och uppskruvade. Allt mer lika de aggressiva grupper som i verkligheten ger sig ut i kamp mot alla som är annorlunda.

Det här är en skräckroman och det ska man ha klart för sig innan man börjar läsa. Om barnet som läser tycker att det blir otäckt kan man gärna lägga undan boken ett tag och vänta på att modet ska återvända. Här finns en obehaglig clown i berättelsen men själv tycker jag att det är berättelserna om hur spökbarnen Magnolia och Jasse blivit spöken som är nästan outhärdligt hemska.

Får man skrämma barn, då? Är det rätt att göra barn rädda på det här sättet? Det korta svaret är förstås att barn är rädda för massor av saker, oavsett hur trygga liv de lever. Att låta en bok fungera som katalysator för rädslan är en utmärkt ventil. Barn vet att en bok är en bok och att boken är ett ofarligt sätt att få smaka lite på den egna rädslan. Blir det för mycket kan man alltid stänga boken och ta en paus.

Böckerna om Frank är dessutom mästerligt skrivna och brer aldrig på för tjockt varken med de stora känslor som alltid finns mellan raderna eller med de bitvis ganska läskiga händelserna. Kapitlen är korta och effektiva, drivs raskt framåt och slutar ofta i cliffhangers som sporrar till fortsatt läsning.

Att Frank ges en ålder i boken kan man ge läsaren rätt att strunta i och böckerna funkar precis lika bra för läsare i 11-13-årsåldern som de av förlaget tänkta 6-9-åringarna. Funkar utmärkt som högläsningsbok i klassen och för den lärare som vill jobba med texten finns också en gratis lärarhandledning.

Klicka på länkarna för att hitta Monstret Frank (samlingsvolym) eller de enskilda delarna Monstret i natten, Monstret på cirkusen och Monstret och människorna i bokkatalogen Finna. Böckerna är utgivna av Rabén & Sjögren som äger upphovsrätten till omslaget ovan.