Frank - ett monster med många bottnar

Att utse en enda bok som skulle vara alla tiders bästa barnbok är ett helt hopplöst projekt. Det går bara inte. Det är löjligt att ens försöka. Men om jag i denna stund skulle behöva hålla fram en enda personlig favorit så skulle mitt val falla på "Monstret Frank" av Mats Strandberg. Av en mängd anledningar.

För den som inte vet är "Monstret Frank" en riktig skräckis för yngre barn, synbart inspirerad av och full av blinkningar till kända skräckfilmer. Från början en trilogi böcker som numer förtjänstfullt samlats ihop i en enda volym.

Huvudpersonen Frank Steen råkar bli biten av en hund under sin egen födelsedagsfest. Raskt börjar underliga saker hända och på nätterna förvandlas Frank till ett lurvigt monster som springer runt i skogarna i jakt på den ömhet och värme han inte riktigt upplever i sin egen familj. 

Trots att Frank är söt som monster blir de människor som ser honom livrädda och snart börjar stadens invånare att skrämma upp varandra. Lilla Yrred drabbas av monsterpanik: monstret måste infångas och elimineras snarast.

Det Frank fasar mest för i monsterjakten är ändå något många barn kan relatera till: vad händer om mina föräldrar får veta vem jag egentligen är på insidan? Kommer de fortfarande att älska mig? Frank är en riktig outsider i sin egen familj och hans bror motsvarar föräldrarnas förväntningar på så många fler sätt. Hur stark är föräldrarnas kärlek egentligen?

Till all lycka är Frank långt ifrån ensam. Om man vet var man ska leta är lilla Yrred fullt av monster, spöken och väsen som bara vill leva ostört och som alltid varit tvungna att hålla sig gömda. Kanske är hemligheternas tid på väg att ta slut? Är det kanske dags att kämpa för rätten att få finnas som den man är?

Genom hela boken är det väldigt tydligt att den som är annorlunda inte är något hot - ingen har bestämt själv hurdan man är. Det är människor fulla av rädsla och hat som är farliga. Under vägen fram till den stora uppgörelsen på slutet blir monstermotståndarna allt mer uppjagade och uppskruvade. Allt mer lika de aggressiva grupper som i verkligheten ger sig ut i kamp mot alla som är annorlunda.

Det här är en skräckroman och det ska man ha klart för sig innan man börjar läsa. Om barnet som läser tycker att det blir otäckt kan man gärna lägga undan boken ett tag och vänta på att modet ska återvända. Här finns en obehaglig clown i berättelsen men själv tycker jag att det är berättelserna om hur spökbarnen Magnolia och Jasse blivit spöken som är nästan outhärdligt hemska.

Får man skrämma barn, då? Är det rätt att göra barn rädda på det här sättet? Det korta svaret är förstås att barn är rädda för massor av saker, oavsett hur trygga liv de lever. Att låta en bok fungera som katalysator för rädslan är en utmärkt ventil. Barn vet att en bok är en bok och att boken är ett ofarligt sätt att få smaka lite på den egna rädslan. Blir det för mycket kan man alltid stänga boken och ta en paus.

Böckerna om Frank är dessutom mästerligt skrivna och brer aldrig på för tjockt varken med de stora känslor som alltid finns mellan raderna eller med de bitvis ganska läskiga händelserna. Kapitlen är korta och effektiva, drivs raskt framåt och slutar ofta i cliffhangers som sporrar till fortsatt läsning.

Att Frank ges en ålder i boken kan man ge läsaren rätt att strunta i och böckerna funkar precis lika bra för läsare i 11-13-årsåldern som de av förlaget tänkta 6-9-åringarna. Funkar utmärkt som högläsningsbok i klassen och för den lärare som vill jobba med texten finns också en gratis lärarhandledning.

Klicka på länkarna för att hitta Monstret Frank (samlingsvolym) eller de enskilda delarna Monstret i natten, Monstret på cirkusen och Monstret och människorna i bokkatalogen Finna. Böckerna är utgivna av Rabén & Sjögren som äger upphovsrätten till omslaget ovan.