Läskampanjer: vill barn läsa eller inte?

En kollega tipsade mig om en ny stor läskampanj i Danmark där man stolt slår på trumman och konstaterar att lästvång är kasst. Om man tvingar barn att läsa så ger det ingenting. Ingen blir mer förtjust i att göra något som tvingas på en.

Jag kan köpa hela idén och jag köper absolut upplägget att man ska lyssna till barnen och höra deras syn på saken. Kanske kan man hitta nya sätt att närma sig läsning. Det verkar vara en genuint bra och intressant kampanj och ändå är det något som skaver i mig.

När jag fått fundera ett tag inser jag vad problemet är. Än en gång tar vi avstamp i att barn naturligt ogillar böcker och läsning och helst av allt skulle slippa.

Att det finns en stor och växande grupp barn som ogärna läser är ingenting att blunda för, det är ett reellt problem vi måste ta tag i för att hindra ökad segregation och utslagning i framtiden.

Men när jag träffar skolbarn i mitt jobb som läsinspiratör är de allra flesta elever entusiastiska. De har en positiv inställning till böcker och har ofta ett förhållande till läsning. De kan ofta berätta om sina favoritböcker och har en ganska klar uppfattning om vad de gillar. Min erfarenhet är att den som redan gillar något mycket lättare kan lockas att testa något annat också.

Min rädsla är att det ständiga mässandet om hur barn inte vill läsa lätt blir till ett mantra som även barnen tar till sig av. Risken är att de läsande barnen ser sig själva som avvikande och "fel" då ju "alla" säger att barn inte läser. Ord är inte oviktiga.

Jag tror på glädje. Jag tror på entusiasm. Jag tror på bokprat som sköljer bra tips över ungarna så de har lättare att välja sig något att läsa.

Kanske kunde vi få lite kampanjer som vänder sig till barn som redan läser? Som uppmuntrar dem, ger dem en morot och en liten guldmedalj? Om barnen som redan läser fortsätter att göra det ökar chansen att några barn till dras med i själva vinddraget och hamnar med en bok i händerna. 

Image by freepik