Ljudböcker - är det faktiskt att läsa?

Det är inne med ljudböcker - främst sådana som man kan lyssna på via någon app. Att få böcker direkt i lurarna har sänkt trösklarna rejält för många som plötsligt har massor av litteratur tillgängligt när som helst. En liten revolution i dessa tider när antalet läsare sjunker.

Men - frågar sig vän av ordning - är det faktiskt läsning när man lyssnar på ljudböcker? Räknas det på riktigt? Är det inte fusk på något sätt?

Det finns flera svar på frågan, som så ofta. Först och främst tänker jag att läsning inte är en tävling. Det är inte så att den som läser flest böcker vinner ett pris eller får en medalj. Det spelar ingen roll hur andra läser, det viktiga är att man själv njuter av sin läsning.

Läsning är det i allra högst grad om ljudboken gör litteratur tillgänglig för någon som har svårt att använda sig av traditionella böcker. För den som har dyslexi eller koncentrationssvårigheter eller vad som helst som gör läsning extra trixigt är ljudböcker ett utmärkt alternativ.

För den som har svårt att hitta tiden att sitta ned med en bok men som istället kan njuta av en berättelse på väg till jobbet eller medan man lagar mat så är det väl bara bra.

Frågan är väl bara hur man lyssnar. Om man använder ljudboken som ljudmatta medan man egentligen fokuserar på något annat och egentligen inte riktigt hör vad som händer räknas det möjligen inte som läsning. Kanske kunde man lika gärna lyssna på valsång istället. Men återigen - läsning är inte en tävling. Om det funkar för dig och du blir glad av det har jag inga invändningar.

Det finns däremot en sak ljudböcker inte gör: de låter dig inte alls öva på din läsning. Läsning är som en egen muskel som kräver underhåll och träning för att hållas i form. Det bästa sättet att hålla sin läsförmåga i gott skick är förstås att läsa böcker man är intresserad av - då får man göra något kul och får träningen på köpet.

Särskilt när det gäller barn är mitt recept att ljudböcker är bra så länge de inte är de enda böckerna i barnets liv. Att lära sig läsa och koda av och öva upp hastigheten är färdigheter man verkligen behöver, att låta barnet "slippa" det leder inte till något gott.

Dessutom kan det vara svårt att avgöra hur väl ett barn tar till sig berättelsen i en ljudbok. Man får prova sig fram, helt enkelt.

Att de flesta stora ljudbokstjänster som finns på den fria marknaden betalar författarna närapå noll i ersättning - helt i stil med hur motsvarande musiktjänster beter sig mot musiker - är något var och en får ta ställning till på egen hand.

Bilden kommer från Freepik

Bokprat funkar (jag lovar)

Bokprat kan göras på säkert tusen olika sätt beroende på vem som håller i trådarna men i princip är grunden alltid densamma. Bokprataren väljer ut ett antal böcker som mer eller mindre grundligt presenteras för en publik som sedan har möjlighet att låna efteråt. Publiken är väldigt ofta barn.

För min egen del tror jag på fart, dynamik och kvantitet. Jag duschar mina åhörare med massor av böcker av olika sorter och i olika genrer så alla ska kunna hitta något att grabba tag i. Allas ögon ska falla på någonting man möjligen skulle kunna gilla.

Men HUR man bokpratar är totalt underordnat det faktum ATT man bokpratar. Att barn regelbundet får uppdaterade och relevanta boktips från någon som jobbar med böcker och som vet vad den pratar om.

Att bokprat funkar behöver man inte tvivla på. Vi på biblioteket märker direkt när det kommer in en klass som drillats genom åren. Inte nog med att de oftast förstår hur bokpraten fungerar och hur man kan dra nytta av dem, de har i regel mycket lättare att hitta böcker på egen hand i biblioteken och lånar överlag fler böcker.

De elever som är vana vid bibliotek och bokprat är dessutom ofta bättre på att tipsa varandra om guldkorn och godbitar. De visar kompisarna vad de själva läser och har lättare att förklara vad de själva letar efter. 

Ett enstaka bokprat nu och då som något slags mirakelkur fungerar knappast lika bra. Som med allt annat är det ett långdistanslopp att underhålla barns läslust. Kontinuitet är det som funkar. Att barnen lär sig hur det funkar, att de lär sig att känna sig bekväma omgivna av böcker, att de lär sig att man kan be personalen om hjälp.

I min hemstad Helsingfors - där man tyvärr inte kan valsa in på riktigt vilken bibliotek som helst och förvänta sig initierad service på svenska - är det dessutom extremt viktigt att de svenskspråkiga barnen åtminstone någon gång om året får hjälp av någon som kan öppna upp samlingen på deras modersmål.

I en perfekt värld skulle vi även ha tid och resurser att bokprata för barnens föräldrar och ge deras läsning en knuff i rätt riktning då och då. Vi jobbar vidare på saken.

Bilden är hämtad från Freepik

Att vakna i fel kropp

Matti är på väg hem från skolan då en gammal tant frågar om han kan hjälpa henne med en sak. Hon har en ny telefon och hon undrar om han kan få en app att fungera. Matti trycker på appen men ingenting verkar hända. Men nästa morgon har allt förändrats.

Matti vaknar i någon annans säng, i någon annans hem och - inser han snabbt - i någon annans kropp. Den gamla damen Gun har lurat honom och de båda har bytt plats. Med dålig syn och på trötta fötter ger sig Matti iväg för att leta reda på sig själv och tvinga Gun att byta tillbaka. För det måste väl gå att byta...?

Att önska att man var någon annan är inget ovanligt i barnböcker men det originella här är att den som drömmer om det är ett 80-årigt geni som tröttnat på att vara gammal, illa behandlad och osynlig för världen. Att Matti bara är ett barn som inte gjort henne något kan hon inte ta hänsyn till.

Gun inser snart att det är lite begränsande att bara vara tio år och bestämmer sig för att byta kropp på nytt. Nu gäller det för Matti att få bli sig själv igen innan Gun lyckas försvinna för alltid och ta sin förvandlingsapparat med sig.

Det blir spännande och fartfyllt men framför allt får läsaren en insikt om att livet kan vara ganska annorlunda beroende på vem du råkar vara. Kanske tillvaron kunde bli bättre om vi brydde oss lite mer om varandra? Åtminstone får vår unga huvudperson en lite oväntad ny bästa vän på vägen.

Hitta Switch i bokkatalogen Finna genom att trycka på länken. Boken är utgiven av Lilla Piratförlaget som också äger rätten till omslaget ovan.

Vad är en diktatur?

Året var 1977 och bara lite drygt ett år tidigare hade Spanien varit en diktatur. Nu försökte landet skaka av sig år av förtryck men det var inte så lätt som man hade kunnat tro eller hoppas. Kanske behövde man lite hjälp på traven.

Författarkollektivet Equipo Plantel gav ut bilderboken "Así es la dictatura" ("Sådan är diktaturen") för att ge barn och vuxna ett verktyg för att prata om saken. Med åren har den blivit en sann klassiker i hemlandet och 2023 kom den för första gången på svenska.

Jag ska vara ärlig. När vi först köpte in "Vad är en diktatur?" tänkte jag att den i första hand skulle vara intressant som just en klassiker. Att den andades en tid som flytt och förhoppningsvis aldrig skulle komma tillbaka.

Nu har jag ganska långt ändrat åsikt. Världen känns inte så fruktansvärt stabil för tillfället och demokratin verkar inte sitta så tryggt i sadeln överallt. Allting som hjälper vuxna att prata med sina barn om viktiga ämnen är välkommet. Varför är det viktigt att alla får bestämma och inte bara en enda? Vad händer när några få har det bra på alla andras bekostnad?

Dessutom är det här en fräsch klassiker som fått nya kläder av illustratören Mikel Casal. Trots att innehållet är lika gammalt som jag själv känns tonen modern och lättbegriplig för dagens barn.

Bokens diktator är en fjompig fjant som gömmer sig bakom sin polis och sin militär. Han är i själva verket varken modig eller smart och han har inte några riktiga vänner alls. Ändå är han svår att rå på. Först när han är borta kan nästa historia börja: historien om friheten.

Hitta Vad är en diktatur? i bokkatalogen Finna genom att klicka på länken. Den svenska versionen är utgiven av Bokförlaget Trasten som äger omslaget som syns ovan.