För min egen del tror jag på fart, dynamik och kvantitet. Jag duschar mina åhörare med massor av böcker av olika sorter och i olika genrer så alla ska kunna hitta något att grabba tag i. Allas ögon ska falla på någonting man möjligen skulle kunna gilla.
Men HUR man bokpratar är totalt underordnat det faktum ATT man bokpratar. Att barn regelbundet får uppdaterade och relevanta boktips från någon som jobbar med böcker och som vet vad den pratar om.
Att bokprat funkar behöver man inte tvivla på. Vi på biblioteket märker direkt när det kommer in en klass som drillats genom åren. Inte nog med att de oftast förstår hur bokpraten fungerar och hur man kan dra nytta av dem, de har i regel mycket lättare att hitta böcker på egen hand i biblioteken och lånar överlag fler böcker.
De elever som är vana vid bibliotek och bokprat är dessutom ofta bättre på att tipsa varandra om guldkorn och godbitar. De visar kompisarna vad de själva läser och har lättare att förklara vad de själva letar efter.
Ett enstaka bokprat nu och då som något slags mirakelkur fungerar knappast lika bra. Som med allt annat är det ett långdistanslopp att underhålla barns läslust. Kontinuitet är det som funkar. Att barnen lär sig hur det funkar, att de lär sig att känna sig bekväma omgivna av böcker, att de lär sig att man kan be personalen om hjälp.
I min hemstad Helsingfors - där man tyvärr inte kan valsa in på riktigt vilken bibliotek som helst och förvänta sig initierad service på svenska - är det dessutom extremt viktigt att de svenskspråkiga barnen åtminstone någon gång om året får hjälp av någon som kan öppna upp samlingen på deras modersmål.
I en perfekt värld skulle vi även ha tid och resurser att bokprata för barnens föräldrar och ge deras läsning en knuff i rätt riktning då och då. Vi jobbar vidare på saken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar