En liten mus i en stor bok

Molly Bloom är en liten mus som i all hemlighet bor i en bokhandel i Stockholm. Hon är en mycket försiktig mus som aldrig lämnar huset och som aldrig söker äventyr. 

Annat var det förr, när hon och hennes bästa vän Anna Karenina bodde tillsammans och ibland kilade ut för att titta på stan. Men en olyckshändelse skiljer de båda vännerna åt och Molly är helt säker på att de aldrig mer ska ses.

Genom en otrolig slump får Molly Bloom veta att hennes gamla vän hamnat i staden Sanremo i Italien och nu fattar hon sitt livs största beslut: hon ska lämna allt och försöka träffa Anna Karenina än en gång, kosta vad det kosta vill.

Men en mus är väldigt liten och vägen till Italien är både lång och farlig. Man kan råka ut för vad som helst.

Molly råkar ut för pojken Jakob som önskar sig ett husdjur och en bästa vän. Han fångar musen i en burk och tar med henne hem till sitt rum, och där kunde resan ha tagit slut. Men Molly har lärt sig ovanliga saker hemma i bokhandeln och kanske kan Jakob hjälpa henne att komma vidare.

Molly Blooms fasansfulla och fantastiska resa är en otroligt fin berättelse om vänskap och om modet att våga. Och det här är en bok som kan inspirera läsaren att våga på mer än ett sätt.

Den här boken är nämligen enorm till formatet. Stor och tjock och tung, men inte med mer text per sida än att en ung läsare klarar av den. Fixar man att läsa LasseMajas detektivbyrå borde även den här gå som en dans.

Vill man att böcker ska vara tunna och korta så kan just den här tegelstenen få dig att våga testa något helt annat än just det enklaste. 

Dessutom är den otroligt snygg med kraftfulla färgbilder på nästan varje uppslag. En bok som inte liknar någon annan jag läst. Extra plus för det bitterljuva slutet som både är lyckligt och lite sorgligt på samma gång.

Klicka på länken för att hitta Molly Blooms fasansfulla och fantastiska resa i bokkatalogen Finna. Rabén & Sjögren äger rätten till omslaget som syns ovan.

Ibland behöver man ett monster

En morgon när Mina och hennes storebror Jérôme ska gå till skolan hittar de något förbryllande utanför huset. Fotspår. Jättelika fotspår. Det måste vara någon som skojar med dem för inget djur lämnar så stora spår efter sig.

Det hela är ett mysterium som Jérôme diskuterar med sin bästa kompis Marcus, medan Mina är för liten och lämnas utanför alla spännande spekulationer. 

Lillasystern är ändå benhårt övertygad om att något ovanligt finns därute, men när hon får syn på två stora ögon som stirrar in genom fönstret är det ingen som tror på henne. 

Mina ger sig inte - hon vet ju vad hon sett - och bestämmer sig för att försöka locka den mystiska varelsen till sig. Kanske den gillar kakor?

Men varför skulle det finnas ett vidunder utanför deras hus? Var har det kommit ifrån? Kan det vara det stora bygget av det nya lyxhotellet i skogen som stört monstret?

"Mina och odjuret" är en suggestiv och vackert tecknad grafisk roman om förhållandet mellan människan och naturen. Hur människor ibland gör skada men också om hur naturen kan läka på nytt om man bara ger den utrymme.

Dessutom växer det fram en tyst vänskap och ett samförstånd mellan Mina och det jättelika odjuret. Det visar sig vara tur då det värsta händer och ingen finns i närheten för att hjälpa. Då behöver man sitt monster mer än något annat.

Caroline Merola är en erfaren barnbokskreatör från Québec, som både skrivit romaner och tecknat serier tidigare. "Mina och odjuret" är någonstans mitt emellan en roman och en serie, med en droppe bilderbok i blandningen.

"Mina och odjuret" tilldelades ett fint pris av de lokala bokhandlarna 2024 och verkar vara den första av Caroline Merolas böcker som översatts till svenska. Jag skulle gärna läsa fler. 

Klicka på länken för att hitta Mina och odjuret i bokkatalogen Finna. Bokförlaget Opal äger rätten till omslaget ovan. 

Visa vem du är

LITEN SPOILER Ibland då och då stöter man på en bok som liksom skakar om en. Som kräver att man läser vidare fast klockan är lite för mycket. Som lever vidare i ens tankar efteråt. Idag är jag både trött och seg men det var det värt. Jag var bara tvungen att bli klar med "Visa vem du är".

Elle McNicoll har imponerat på mig tidigare. Hennes debut "Som en gnista" var en glad överraskning på många sätt, inte minst var det uppfriskande att ha en autistisk huvudperson som fick vara berättare i sin egen historia istället för att bli beskriven utifrån av någon annan.

Även Cora - tolv, snart tretton - är autistisk, vilket gör vardagen i skolan utmanande. Den enda vännen har flyttat bort, lärarna är oförstående, en del av klasskompisarna utnyttjande, livet är svårt att navigera.

Coras storebror jobbar på Pomegranate, ett nytt techföretag som med hjälp av AI skapar digitala kopior av människor. Deras mål är att ingen längre ska behöva sörja den som dör, istället ska de kunna umgås med ett högteknologiskt hologram av sin älskade och aldrig behöva skiljas. Cora - som hade en komplicerad relation med sin nu döda mor - fascineras av möjligheten.

På en tråkig fest träffar Cora chefens son Adrien och en lika oväntad som omedelbar vänskap uppstår. För första gången känner sig Cora sedd och uppmuntrad att vara sig själv istället för att anpassa sig efter omvärlden. Adrien - vars ADHD är en stor besvikelse för hans pappa - får Cora att våga nya saker och vilja utmana sig själv.

Det enda vännerna blir osams om är Pomegranate. Cora lockas av företagets löften och företagets karismatiska ledare, doktor Gold, visar henne stort intresse. De har aldrig intervjuat en autistisk person tidigare och den förtjusande doktorn kan inte nog understryka hur viktigt det skulle vara, medan Adrien varnar och säger att Pomegranate inte är vad det utger sig för att vara.

När katastrofen slår till och Cora plötsligt står ensam utan sin vän kan hon inte längre stå emot frestelsen. Doktor Gold ger henne ett erbjudande hon inte kan stå emot och Cora kastar sig rakt i armarna på det stora företaget.

Berättelsen utspelar sig i en framtid som är misstänkt lik vår tid. De stora skillnaderna är att flygtrafiken avstannat och att den digitala tekniken befinner sig på en nivå där vi inte riktigt är ännu. Elementet av science fiction är betydligt lättare att svälja när huvudpersonernas liv inte är särskilt olika våra egna.

Vår berättare Cora vill så gärna tro att Pomegranate jobbar för det goda och när vi som läsare genomskådar dem betydligt tidigare än hon gör blir läsningen en svettig upplevelse. Hjärtat slog hårt i brösten och under särskilt den andra halvan av berättelsen växer ett riktigt obehag fram. 

Som vuxen läsare blir man inte så förvånad över att Pomegranate visar sig vara giriga fascister med en minst sagt osund syn på vad som gör en människa till just en människa. Inte heller att storföretagen inte är våra vänner, oavsett hur mycket de själva hävdar motsatsen.

Vad som däremot får mig att tappa hakan är att boken skrevs redan 2021, flera år före vår nuvarande AI-frenesi där alltfler företag alltmer högljutt försöker förmå oss att använda teknologiska redskap istället för att skapa eller tänka själva. Som att läsa en varning skickad till oss från gårdagen.

Slutet blir ändå lyckligt och - kan jag tycka - kanske lite väl lyckligt. Möjligen skulle boken ha kunnat måla med lite mörkare penslar och på så sätt fått fram sitt budskap ännu bättre, men det är bara en skönhetsfläck. I våra turbulenta tider har jag egentligen inga invändningar mot lyckliga slut.

En av mina varmaste rekommendationer på länge. 312 sidor som är lätta att plöja igenom och texten fastnar aldrig i teknobabbel eller onödigt svårt språk, ämnet till trots.

Den här utgåvan har en inledande fotnot om att man på svenska kan säga att en person har autism eller att en person är autistisk, och att olika personer föredrar olika begrepp. Elle McNicoll använder själv enbart uttrycket autistisk och låter sina huvudpersoner göra detsamma. 

Klicka på länkarna för att hitta Visa vem du är samt Som en gnista och Keedie av Elle McNicoll i bokkatalogen Finna. Rättigheterna till omslaget ovan ägs av Lilla Piratförlaget.

Även små kompisar räknas

Jims storebror Rasmus har börjat på högstadiet och har hittat sig en bästa vän i Robban. Vi förstår liksom i förbifarten att Robban inte bara är den bästa kompisen utan kanske också den första. Tidigare har brorsan varit ganska ensam.

De båda tonåringarna brakar in i huset inför Jims förundrade ögon: de är högljudda, de ställer till en röra i köket och säger konstiga saker till varandra. Kallar kompisen ful eller dum och så skrattar de så de knappt kan gå. Ibland brottas de eller slåss och sedan skrattar de på nytt.

När Jim frågar pappa varför de pratar sådär blir svaret att killarna inte orkar prata som alla andra, att de pratar ett slags tvärtomspråk, att de underligt nog menar att de faktiskt tycker om varandra.

Jim är bara åtta år men lär sig snabbt att Robban är snäll bakom den där bullriga ytan. Han tycker att Robban också är hans kompis på något vis. Föräldrarna är långt ifrån lika förtjusta och tycker nog att den äldsta sonen kunde hitta sig bättre sällskap.

En kväll kokar det över. Föräldrarna sätter ner foten, Robban stormar ut och vänskapen faller i bitar. Storebror deppar och ingenting är kul längre.

Även Jim har problem med sin bästa kompis som alltid vill bestämma allt när de leker. Underligt nog kommer det bästa tipset på hur man hanterar en krånglig vänskap från Robban som är en snäll tuffing som inte har något emot att småprata lite med sin ex-kompis lillebror när tillfälle ges. Kanske Jim i sin tur kunde hjälpa de stora killarna på traven som tack för hjälpen?

Varmt och vänligt - med undantag för ett par av de vildare sakerna Rasmus och Robban kläcker ur sig vid matbordet - om hur svårt det kan vara med vänner men också om hur viktigt det är att ha ett nätverk också när man är liten. Ens föräldrar kan kanske inte alltid svara på alla ens frågor och då är det ju utmärkt att ha någon annan att vända sig till.

Och så smälter mitt hjärta lite för Robban som väljer att vara snäll mot Jim fast han egentligen inte alls skulle behöva.

Utmärkt för 6-9-åringar eller så. Även en utmärkt högläsningsbok som det kan födas bra samtal ur. Berättelsen är av Maja Hjertzell och bilderna av Joanna Hellgren.

Hitta Brorsans kompis Robban i bokkatalogen Finna genom att klicka på länken. Boken är utgiven av Lilla Piratförlaget som äger rätten till omslaget ovan.