Samson och de snyggaste piraterna

Föräldralöse Samson bor i det fattiga fiskeläget Santa Marengo där inget särskilt någonsin händer. Åtminstone inte tills den dagen han får syn på en tvättäkta pirat och inser att det är en sådan han vill bli. Han behöver äventyr och spänning och det genast.

Han behöver inte vänta länge. Efter en våldsam storm  - den fruktade Orrikanen som alltid drar med sig kaos och förstörelse - måste Samson lämna sitt hem och låta sig skickas till någon som kan ta hand om honom.

På vägen bort blir postbåten han färdas med kapad av sjörövare och verkligen inte av vilka som helst: de underbara piraterna under ledning av kapten Alba Longa är de mesta fasansfulla på Vindarnas Hav. Och de snyggaste, det är inte oviktigt.

Samson inser att det här är hans chans och han bönar och ber piraterna att få bli en av dem, men det är minsann inte det lättaste. För att få bli en pirat måste man kunna flyga högre än fåglarna, simma djupare än fiskarna och slutligen lura havet och vinden. Hur ska det gå till?

Tidigare har Fabian Göranson mest berättat i bild men nu låter han för första gången texten breda ut sig. Och som hans text flödar, full av fantastiska små underligheter som kommer i så rask takt att man knappt hinner uppfatta den ena förrän nästa dyker upp.

Det är oväntat, det är knasigt, det är fullt av action och det är spännande så gott som hela tiden ända fram till sista sidans cliffhanger som lovar en fortsättning så småningom.

Bokens trehundra sidor flyger förbi - dels för den utsökta handlingen, dels för de snygga och kreativa illustrationerna som finns på varje uppslag.

Det enda jag personligen är lite orolig för är när Fabian Göranson hinner äta och sova och vara ledig, när han är så produktiv. 2025 tilldelades han Augustpriset för sina böcker om Klara och ingen skulle bli mindre förvånad än jag om prisregnet fortsätter över Samson och hans fåfänga piratkompisar.

Klicka på länkarna för att hitta Samson och de underbara piraterna och Klara: Tvättbjörnarnas stad i bokkatalogen Finna. Rättigheterna till omslagsbilden ovan tillhör Rabén & Sjögren.

En liten mus i en stor bok

Molly Bloom är en liten mus som i all hemlighet bor i en bokhandel i Stockholm. Hon är en mycket försiktig mus som aldrig lämnar huset och som aldrig söker äventyr. 

Annat var det förr, när hon och hennes bästa vän Anna Karenina bodde tillsammans och ibland kilade ut för att titta på stan. Men en olyckshändelse skiljer de båda vännerna åt och Molly är helt säker på att de aldrig mer ska ses.

Genom en otrolig slump får Molly Bloom veta att hennes gamla vän hamnat i staden Sanremo i Italien och nu fattar hon sitt livs största beslut: hon ska lämna allt och försöka träffa Anna Karenina än en gång, kosta vad det kosta vill.

Men en mus är väldigt liten och vägen till Italien är både lång och farlig. Man kan råka ut för vad som helst.

Molly råkar ut för pojken Jakob som önskar sig ett husdjur och en bästa vän. Han fångar musen i en burk och tar med henne hem till sitt rum, och där kunde resan ha tagit slut. Men Molly har lärt sig ovanliga saker hemma i bokhandeln och kanske kan Jakob hjälpa henne att komma vidare.

Molly Blooms fasansfulla och fantastiska resa är en otroligt fin berättelse om vänskap och om modet att våga. Och det här är en bok som kan inspirera läsaren att våga på mer än ett sätt.

Den här boken är nämligen enorm till formatet. Stor och tjock och tung, men inte med mer text per sida än att en ung läsare klarar av den. Fixar man att läsa LasseMajas detektivbyrå borde även den här gå som en dans.

Vill man att böcker ska vara tunna och korta så kan just den här tegelstenen få dig att våga testa något helt annat än just det enklaste. 

Dessutom är den otroligt snygg med kraftfulla färgbilder på nästan varje uppslag. En bok som inte liknar någon annan jag läst. Extra plus för det bitterljuva slutet som både är lyckligt och lite sorgligt på samma gång.

Klicka på länken för att hitta Molly Blooms fasansfulla och fantastiska resa i bokkatalogen Finna. Rabén & Sjögren äger rätten till omslaget som syns ovan.

Guldpengar och orättvisor

Som liten var jag väl förtrogen med Elsa Beskows dikt om gamla häxan Avundsjuka som sticker sin spetsiga näsa i andras angelägenheter och sår split varhelst hon kan. Min mamma läste den ofta för mig och min farmor, som var en baddare på att lära sig saker utantill, läste hela dikten ur minnet.

Det går illa för häxan när hon försöker provocera pojken Pär. Han är nöjd med det han har och är inte sugen på att bråka med någon. Han rycker häxan i svansen och jagar ut henne ur huset.

Man borde ju förstås vara som Pär, men det är man sannerligen inte alltid. Det är lätt att tycka att livet är bra orättvist, särskilt mot en själv. När man själv är så förfärligt vanlig och ens klasskompis är så rasande bra och speciell hela tiden.

Kjell är alltid glad och vet massor av saker och han älskar guld. Han har guld på jackan och guld i håret och förmodligen gråter han också tårar av guld. Om han nånsin skulle gråta och inte vara sådär glad jämt. 

Alba däremot, hon är morgontrött och gråtig och snorig och vet inte mer än någon annan. Hon har dessutom inte guld någonstans. Och medan Kjell har tappat flera tänder redan väntar hon fortfarande på sin första.

En dag på skolgården tappar Kjell ännu en tand och berättar glädjestrålande att den kommer att förvandlas till en guldpeng över natten. Nu blir Alba alldeles galen. Ska Kjell få en guldpeng när han redan har så mycket fint och hon inte har något alls!

I ett obevakat ögonblick passar hon på att stjäla tanden. Nu är det hennes tur att få en guldpeng. Men på vägen hem känns det inte alls bra. Det är som om tanden skaver i fickan. Och vad ska Kjell säga när hans tand är borta? Han är ju trots allt Albas kanske allra bästa vän.

Micaela Favilla har skrivit och ritat en förtjusande liten vardagspärla om när avundsjukan går överstyr och allt känns så orättvist att man är redo att explodera. Helt garanterat ett välbekant tema för den tänkta målgruppen, som jag skulle säga är barn i åldrarna 5-8 år eller så.

Och efter ett rejält vredesutbrott som slutar med gråt och plåster och guld överallt, så blir det till all lycka också ett riktigt glatt slut. Det är både Alba och Kjell värda.

Micaela Favilla har tidigare skrivit två böcker om Erka och Julian för lite äldre barn.

Klicka på länken för att hitta Albas guld i bokkatalogen Finna. Rättigheterna till omslaget ovan tillhör Lilla Piratförlaget. Häxan Avundsjuka kan hittas i flera utgåvor, bland annat i Elsa Beskows Sagoskatt: Tripp Trapp Trull. 

Bäst på allt - men hur länge till?

SPOILER Nina är klassens geni som har det lätt i alla ämnen. Hon kan alltid svara på lärarens frågor, hon vet en massa saker ingen annan har koll på och är bäst i klassen även i de ämnen hon inte är särskilt intresserad av. Hon är smartare än alla andra och det är hon väl medveten om.

Att alla andra är rätt korkade och jobbiga är hon också högst medveten om. I en mycket hemlig liten anteckningsbok skriver hon upp sina ärliga åsikter om de människor hon tvingas uthärda. Alla deras fel och brister (väldigt många) men även deras positiva sidor (sorgligt nog väldigt få).

Förr hade Nina en bästa kompis i den snälla men kanske inte helt knivskarpa Majlis, men sedan klassens drottning Meja kommit emellan dem har Nina inga vänner längre. Inte för att hon bryr sig. För henne räcker det gott att vara bäst.

Allt ställs på ända då den rakt igenom fulländade Isolde börjar i klassen. Hon har perfekt hår och perfekta kläder (hennes mamma är en känd influencer) och verkar på riktigt vara snäll rakt igenom. Kanske Nina kunde tänka sig att försöka bli kompis. Det skulle åtminstone göra Ninas mamma glad.

De planerna kapsejsar omedelbart då Nina och Isolde hamnar att göra grupparbete tillsammans och det snabbt visar sig att Isolde är minst lika smart, har minst lika bra idéer och gör minst lika snygga presentationer i Power Point. 

Nu skakas Ninas värld om i grunden. Att vara bäst på allt är det enda hon kan. Om hon inte får vara bäst har hon ingenting kvar.

Att Cina Friedner är bra på att hitta dramat i vardagen och skriva fram det så det inte bara blir engagerande men också roligt är ingen nyhet. Det värsta som kan hända är allt om preppern Belle var en personlig favorit när den kom och följs nu av Nina med axlarna tyngda av prestationsångest. Då som nu blandas starka känslor med många förlösande skratt.

Det enda som blir lite underligt för mig - och det här är kanske den riktiga spoilern - är att den där spydiga anteckningsboken som ägnas så mycket uppmärksamhet i slutändan inte spelar någon egentlig roll i handlingen.

Tjechov ska ha sagt att om det hänger ett gevär på väggen i början av pjäsen måste det avlossas innan föreställningen är slut. Här tänker jag hela tiden att någon ska hitta häftet - Tjechovs anteckningshäfte - och att det i sin tur ska utlösa handlingens klimax. Det känns lite underligt när det aldrig går så. 

Men det hoppas jag Tjechov och alla andra kan ha överseende med, för det här är en glimrande liten vardagspärla. Man har mycket trevligt i sällskap av Nina, Isolde och de andra. 

Men en liten påminnelse till alla barnboksredaktörer där ute: nästa gång en författare vill döpa den elaka tjejen till Meja är det dags att föreslå ett namnbyte. Det har redan hänt i lite för många böcker och snart vill alla schyssta Mejor där ute ha upprättelse.

Klicka på länken för att hitta Bäst på allt (och lite till) i bokkatalogen Finna. Rätten till omslaget ovan ägs av Rabén & Sjögren. 

Stor storm, liten båt

Det borde ha varit en dröm som gick i uppfyllelse när de fem ungdomarna ger sig ut på äventyr i sin lilla båt. Att segla från Bretagne till Irland och tillbaka igen och få känna frihetens vind i seglen.

Fyra av dem har känt varandra i många år, förenade av sin kärlek till segling och havet men också av sin vilja att ta risker, att våga göra lite för mycket, att utsätta sig själv och andra för ibland alltför stora prövningar.

Den femte är en landkrabba, en nykomling i gänget som ritat om spelplanen, som utmanat ordningen och som förskjutit maktbalanserna. Under ytan är det något som bubblar.

På vägen tillbaka blåser det upp, ett våldsamt oväder närmar sig. När de skulle behöva samarbeta som bäst händer det allra värsta och plötsligt ligger Clarence - gruppens självklara ledare - död i vattnet. 

Nu är goda råd dyra. Stormen som närmar sig är alldeles för stor för deras lilla båt. Nu krävs snabba och kloka beslut. Problemet är att det är Clarence som brukar fatta dem. De fyra som är kvar är helt utlämnade åt elementen och åt varandra.

Genom Emma - som var närmre Clarence än någon annan i gruppen - får vi följa dramat i båten men även vägen fram hit. Genom minnesbilder och tillbakablickar lägger vi långsamt pusslet över hur allting kunde gå så fel och det är gastkramande att följa med.

Grått hav (Tout gris i original) har lovordats i alla tonarter ända sedan den översattes till svenska efter att Marion Brunet tilldelades ALMA-priset 2025. Det är en relativt kort men intensiv berättelse som är oerhört noga med vilken information vi får och i vilken ordning, allt för att hålla spänningen uppe.

Grått hav är tydligt skriven för ungdomar - huvudpersonerna är alla i slutet av sina tonår - men kan med behållning läsas av en lässtark 12-åring. Här finns lite sex och lite våld men inte mer än vad en ung läsare mäktar med. 

Den enda pyttelilla skönhetsfläck jag kan hitta är att den franska originaltexten ibland läcker igenom översättningen lite väl mycket. Vid ett par tillfällen tänkte jag att inga ungdomar skulle uttrycka sig så här på svenska, men det är detaljer. Överlag har översättaren Lotta Rossi gjort ett utmärkt jobb.

Om man som jag tycker att franska är ett vidunderligt och vackert språk kan man tjuvlyssna på en bit av den franska ljudboksutgåvan här.

Om inget annat jag sagt övertygat dig om att det här är en bok du absolut ska läsa, så kasta ett öga till på det ögonbedövande snygga omslaget. I en tid då allt fler bokpärmar dessvärre känns lite hafsiga och gjorda med vänsterhanden ser Grått hav otroligt elegant ut i hyllan. En bok som får dig att se sofistikerad ut när du läser den på stranden eller tåget i sommar.

Klicka på länken för att hitta Grått hav i bokkatalogen Finna. Rättigheterna till omslaget ovan tillhör Gilla böcker.  

Ett ensamt spöke förändrar allt

SPOILER Henrik vaknar klockan fyra en morgon av att familjens hund anar något. När Henrik tittar ut genom fönstret ser han en underlig man som står i trädgården. Gubben stirrar tillbaka en kort stund och försvinner sedan på ett mystiskt sätt.

Henrik har aldrig trott på spöken eller varit särskilt intresserad av dem, men nu blir han skakad av det han sett. Gubben försvann rakt igenom ett buskage och han har inte lämnat några spår efter sig fast marken är våt och mjuk. Det finns ingen logisk förklaring.

Om Ingmar Bergman varit där med Henrik kunde han ha berättat att just klockan fyra på morgonen är vargtimmen då alla känslor är som mest intensiva och man upplever saker på helt andra sätt än man vanligtvis skulle. Han har gjort en hel film om det, den är väldigt bra även om Henrik skulle varit lite för ung för att se den.

Nu är hans familj de enda han kan vända sig till och de är dessvärre inte fullt lika med på noterna. Henrik blir lite besatt av det han varit med om men ingen klarar av att möta honom där han är och alla blir bara frustrerade.

Det ingen helt förstår är att Henrik blivit rädd på riktigt. Han har aldrig trott på spöken men nu har han troligtvis sett ett och det ställer allting på ända. Om de finns fast han inte trott på dem kan de kanske komma in i hans rum. Kanske är de farliga.

I den situationen fattar föräldrarna det katastrofalt dåliga beslutet att försöka skämta bort alltsammans och nu rasar det på riktigt för Henrik, som plötsligt inser att hans föräldrar inte förstår honom över huvud taget.

Knorren i den här boken är nämligen att det egentligen inte är en spökhistoria. Här finns visserligen ett spöke som inte kan förklaras, men själva biffen i berättelsen är krisen som uppstår när ingen vill lyssna på dig och ingen vill förstå dig. Som en pjäs av Lars Norén fast för barn.

Till slut är det den krångliga storasystern som får kliva fram och vara den som åtminstone tillfälligt lugnar vågorna på Henriks stormande hav. 

Det här är den fjärde boken om Henrik, men den kan läsas helt fristående från de andra: "Pengarna", "Mammas vidriga kompis" och "Hoppas din farsa dör". Bengt Ohlsson är en hyllad och väletablerad författare vars sida på Wikipedia inte nämner hans barnböcker med ett enda ord. (Klicka här för fler tankar om den typen av saker.)

Den omskakade familjedynamiken påminner mig också om David Levithans utmärkta "The Mysterious Disappearance of Aidan S" som tyvärr inte översatts till svenska.

Klicka på länkarna för att hitta Jag tror inte på spöken men jag är rädd för dem, Pengarna, Mammas vidriga kompis och Hoppas din farsa dör i bokkatalogen Finna. Bonnier Carlsen äger rättigheterna till omslaget ovan. 

Ibland behöver man ett monster

En morgon när Mina och hennes storebror Jérôme ska gå till skolan hittar de något förbryllande utanför huset. Fotspår. Jättelika fotspår. Det måste vara någon som skojar med dem för inget djur lämnar så stora spår efter sig.

Det hela är ett mysterium som Jérôme diskuterar med sin bästa kompis Marcus, medan Mina är för liten och lämnas utanför alla spännande spekulationer. 

Lillasystern är ändå benhårt övertygad om att något ovanligt finns därute, men när hon får syn på två stora ögon som stirrar in genom fönstret är det ingen som tror på henne. 

Mina ger sig inte - hon vet ju vad hon sett - och bestämmer sig för att försöka locka den mystiska varelsen till sig. Kanske den gillar kakor?

Men varför skulle det finnas ett vidunder utanför deras hus? Var har det kommit ifrån? Kan det vara det stora bygget av det nya lyxhotellet i skogen som stört monstret?

"Mina och odjuret" är en suggestiv och vackert tecknad grafisk roman om förhållandet mellan människan och naturen. Hur människor ibland gör skada men också om hur naturen kan läka på nytt om man bara ger den utrymme.

Dessutom växer det fram en tyst vänskap och ett samförstånd mellan Mina och det jättelika odjuret. Det visar sig vara tur då det värsta händer och ingen finns i närheten för att hjälpa. Då behöver man sitt monster mer än något annat.

Caroline Merola är en erfaren barnbokskreatör från Québec, som både skrivit romaner och tecknat serier tidigare. "Mina och odjuret" är någonstans mitt emellan en roman och en serie, med en droppe bilderbok i blandningen.

"Mina och odjuret" tilldelades ett fint pris av de lokala bokhandlarna 2024 och verkar vara den första av Caroline Merolas böcker som översatts till svenska. Jag skulle gärna läsa fler. 

Klicka på länken för att hitta Mina och odjuret i bokkatalogen Finna. Bokförlaget Opal äger rätten till omslaget ovan. 

Nio serier att plöja

För ett tag sedan skrev jag om bokserier för barn och utmaningen i att få ungarna att läsa vidare efter den första delen. Att det kan vara svårt att få dem att skutta från bok ett till bok två till bok tre, även om de gillar det de läst. 

Kanske behöver de läsande barnen lite mer stöd från oss vuxna när de gäller serier som ska läsas i rätt ordning. Jag på biblioteket kan alltid fråga om de vill reservera nästa del med en gång, så de vet att den är på väg. 

Föräldrar kan se till att rätt delar lånas hem och finns färdigt att tillgå när den nuvarande delen är färdigläst. Lärare och andra vuxna kan fråga vad barnen läser och uppmuntra dem att läsa vidare.

Om själva idén att läsa vidare känns främmande för barnen är det heller inte alls svårt att träna upp förmågan. Det enklaste sättet är att helt enkelt kasta sig in och ge sig hän i en bok som fortsätter vidare i fler volymer. 

Här kommer tips på nio bra bokserier som alla består av minst tre delar eller fler. 

01. PAX av Ingela Korsell, Åsa Larsson och Henrik Jonsson

Oavbrutet spännande på gränsen mellan fantasy och skräck om bröderna Alrik och Viggo som visar sig vara utvalda att försvara stadens hemliga, magiska bibliotek mot ondskan som väller in i form av monster från nordisk mytologi. 

Smart skrivet med korta kapitel och massor av cliffhangers som lockar vidare i berättelsen, allt kryddat med sanslöst snygga illustrationer. Mycket action blandat med stora känslor och svåra ämnen som mobbning, utanförskap och frånvarande föräldrar.

Totalt tio böcker där spänningen och intensiteten ökar för varje del, med en liten varning för ett omskakande slut. Som komplement rekommenderas faktasviten "Väsenologi" där man får veta mer om de monster och oknytt vi stött på i äventyret.

Klicka här för att hitta första delen i bokkatalogen Finna.

02. Nevermoor - Morrigan Crows magiska förbannelse av Jessica Townsend

Morrigan Crow är född på mörkerafton och därför dömd att dö på sin tolfte födelsedag. Det är hemskt men ingenting att göra något åt, så har det helt enkelt alltid varit. I väntan på döden drar Morrigan olycka över alla hon talar med eller interagerar med, så alla undviker henne bäst de kan.

I elfte timmen - precis som sanden i timglaset är på väg att rinna ut - dyker en mystisk främling upp och erbjuder Morrigan en livlina; i staden Nevermoor finns en turnering för barn med magiska förmågor och om Morrigan vinner den kan hon övervinna sin förbannelse.

Morrigan har visserligen inga magiska förmågor men har heller ingenting att förlora och bestämmer sig för att ta chansen när den ändå finns.

Den här boken tar lite tid på sig innan man riktigt förstår vart den är på väg och kräver lite mer uthållighet av läsaren, men när det väl blir åka av blir läsaren rikligt belönad.

Klicka här för att hitta första delen i bokkatalogen Finna.

03. Woodwalkers av Katja Brandis

Carag växer upp i djungeln i tron att han är en helt vanlig puma tills den dag han förstår att hans familj är woodwalkers - varelser som är hälften vilddjur och hälften människa och som kan byta skepnad från den ena till den andra.

Carag lämnar den värld han känner och bestämmer sig för att försöka leva bland människorna som om han vore en av dem. Det visar sig att människor är svåra att förstå och farliga att beblanda sig med. Om man blir upptäckt och avslöjad väntar fångenskap eller döden.

Till all lycka hittar Carag fram till en skola där andra Woodwalkers i hemlighet lär sig allt man behöver veta för att klara livet bland människor. Men alla på skolan är inte ens vänner.

Woodwalkers är en riktig evighetsserie för den som fastnar på kroken. Efter de första sex delarna följer fler sviter: Seawalkers, Woodwalkers & vänner samt Woodwalkers - återkomsten.

Klicka här för att hitta första delen i bokkatalogen Finna.

04. Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld

Många av tipsen på den här listan är fantasyberättelser som lätt blir lite längre och med fördel delas upp i flera delar, men ibland vinner också vardagens äventyr på att få breda ut sig.

Trilogin om mobbade Sigge som flyttar från stora Stockholm till lilla Skärblacka och nu ser sin chans att få bli någon annan. Innan sommarlovet är slut ska han förvandla sig själv till en cool kille som alla vill vara kompis med, men redan första försöket till kontakt slutar med katastrof och en bortrövad trädgårdstomte.

Sigges försök att vara som alla andra leder förstås till insikten att alla är annorlunda på något sätt och att det bästa är att vara sig själv. Jag har skrivit längre om Sigges vedermödor här.

Precis som med Johan Ehns "Kollokillen" känns det ändå som att serien på riktigt hittar sitt driv och sin styrfart i den andra delen. Ett tips här kan alltså vara att kasta om ordningen och gå direkt på "Min storslagna död", och sedan läsa ettan för att fylla i luckorna. 

Klicka här för att hitta första delen i bokkatalogen Finna.

05. Familjen Amarant av Elin Ruuth och Johanna Magoria

Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli. Vill man att barnen ska läsa följetonger är det bra att styra in dem på rätt spår redan från början och böckerna om den förnäma familjen Amarant och den helt vanliga Neo Andersson är bästa tänkbara start.

Tre helt omöjligt bra böcker om den djupaste vänskap och allt den för med sig: osäkerhet, avundsjuka och missförstånd, men mest av allt den mest fantastiska lycka man kan föreställa sig.

Språket är lätt utan att bli platt eller förenklat, och där det behövs fyller bilderna i saker som texten inte säger. En stor läsupplevelse oavsett om man läser på egen hand eller läser högt tillsammans. Jag har skrivit mer om familjen Amarant här och här.

Klicka här för att hitta första delen i bokkatalogen Finna.

06. Krypto av Hans Jørgen Sandnes

Ska man kittla barn till läsning bör man inte glömma bort de tecknade serierna. Krypto är en spännande och lättläst serie om den nyfikna Ofelia som kommer som fosterbarn till kuststaden Saltvik där något okänt verkar bubbla under ytan.

Tillsammans med fiskargubben Björn börjar Ofelia misstänka att det kan finnas ett sjöodjur som gömmer sig i vågorna. Och pojken som nyligen dök i vattnet och försvann spårlöst - kan även det ha med monstret att göra?

Krypto är en perfekt startpunkt för den läsovana då handlingen ofta berättas lika mycket i bilder som med text. Hans Jørgen Sandnes har också illustrerat böckerna om Dubbeldeckarna - Norges egna LasseMaja - som också är ett utmärkt tips för den som vill ha många delar att plöja.

Klicka på länkarna för att hitta första delen av Krypto och Dubbeldeckarna i bokkatalogen Finna.

07. Sorceline av Sylvia Douyé och Paola Antista

Sorceline är en annan utmärkt tecknad serie med mer krävande text och handling än Krypto. Sex barn kallas till kryptozoologen - vars jobb går ut på att ta hand om olika fantasiväsen som exempelvis enhörningar och sjöjungfrur.

Han närmar sig pensionen och söker nu en lämplig efterträdare. Det barn som bäst uppfyller hans förväntningar ska slutligen få ta hans plats. Men någon av kandidaterna spelar inte enligt reglerna och förvandlar sina värsta konkurrenter till glas.

Vår hjältinna Sorceline vet ingenting om sitt eget ursprung och drabbas snart av tvivel. Kan det vara hon som förvandlar sina kurskamrater utan att hon själv förstår hur?

Snyggt tecknat och väldigt engagerande, inte minst då handlingen hela tiden avslöjar nya hemligheter för oss och byter riktning då vi minst anar det.

Klicka här för att hitta första delen i bokkatalogen Finna.

08. Fruktansvärda grejer som ingen får veta av Martin Olczak och Lina Blixt

Den mobbade bokälskaren och klassens coolaste kille har absolut ingenting gemensamt men tvingas ihop då underliga saker börjar inträffa. 

Då Felix hittar någonting hemma som definitivt bara borde finnas i böcker vet han att Hedda är den enda som kan tänkas tro på honom och den enda som möjligen kunde veta vad han ska göra. Han ber henne om hjälp men i största hemlighet - han har sitt rykte att tänka på och vill inte att någon ska se dem tillsammans.

Den första underliga upptäckten är mest förbryllande men händelserna utvecklas snabbt till ren skräck och plötsligt förvandlas äventyret till en kamp på liv och död.

Effektiv skräck där en motvillig kemi växer fram mellan de båda huvudpersonerna. En mental kusin till Pax på många sätt med sina effektiva överraskningar längs vägen.

Klicka här för att hitta första delen i bokkatalogen Finna.

09. Kugghjärtat av Peter Bunzl

Vi avslutar tipslistan med ett stycke steampunk för barn. Utspelas i ett alternativt London under sent 1800-talet där staden är full av mekaniner - konstgjorda människor och djur som gör alla tråkiga jobb som vanligt folk helst vill slippa.

Lilys pappa tillverkar de allra bästa mekaninerna men när han försvinner spårlöst under en resa står hon plötsligt helt ensam i världen. Snart inser hon att någon är ute efter henne och att hon svävar i livsfara.

Med hjälp av pojken Robert och en konstgjord räv måste hon lösa gåtan innan det är ute med henne. Men kanske finns familjens stora hemlighet på närmre håll än hon någonsin kunnat ana.

Klicka här för att hitta första delen i bokkatalogen Finna.

Den första bilden är lånad från Magnific som tidigare hette Freepik. Upphovsrätten till samtliga bokomslag tillhör respektive förlag.

Visa vem du är

LITEN SPOILER Ibland då och då stöter man på en bok som liksom skakar om en. Som kräver att man läser vidare fast klockan är lite för mycket. Som lever vidare i ens tankar efteråt. Idag är jag både trött och seg men det var det värt. Jag var bara tvungen att bli klar med "Visa vem du är".

Elle McNicoll har imponerat på mig tidigare. Hennes debut "Som en gnista" var en glad överraskning på många sätt, inte minst var det uppfriskande att ha en autistisk huvudperson som fick vara berättare i sin egen historia istället för att bli beskriven utifrån av någon annan.

Även Cora - tolv, snart tretton - är autistisk, vilket gör vardagen i skolan utmanande. Den enda vännen har flyttat bort, lärarna är oförstående, en del av klasskompisarna utnyttjande, livet är svårt att navigera.

Coras storebror jobbar på Pomegranate, ett nytt techföretag som med hjälp av AI skapar digitala kopior av människor. Deras mål är att ingen längre ska behöva sörja den som dör, istället ska de kunna umgås med ett högteknologiskt hologram av sin älskade och aldrig behöva skiljas. Cora - som hade en komplicerad relation med sin nu döda mor - fascineras av möjligheten.

På en tråkig fest träffar Cora chefens son Adrien och en lika oväntad som omedelbar vänskap uppstår. För första gången känner sig Cora sedd och uppmuntrad att vara sig själv istället för att anpassa sig efter omvärlden. Adrien - vars ADHD är en stor besvikelse för hans pappa - får Cora att våga nya saker och vilja utmana sig själv.

Det enda vännerna blir osams om är Pomegranate. Cora lockas av företagets löften och företagets karismatiska ledare, doktor Gold, visar henne stort intresse. De har aldrig intervjuat en autistisk person tidigare och den förtjusande doktorn kan inte nog understryka hur viktigt det skulle vara, medan Adrien varnar och säger att Pomegranate inte är vad det utger sig för att vara.

När katastrofen slår till och Cora plötsligt står ensam utan sin vän kan hon inte längre stå emot frestelsen. Doktor Gold ger henne ett erbjudande hon inte kan stå emot och Cora kastar sig rakt i armarna på det stora företaget.

Berättelsen utspelar sig i en framtid som är misstänkt lik vår tid. De stora skillnaderna är att flygtrafiken avstannat och att den digitala tekniken befinner sig på en nivå där vi inte riktigt är ännu. Elementet av science fiction är betydligt lättare att svälja när huvudpersonernas liv inte är särskilt olika våra egna.

Vår berättare Cora vill så gärna tro att Pomegranate jobbar för det goda och när vi som läsare genomskådar dem betydligt tidigare än hon gör blir läsningen en svettig upplevelse. Hjärtat slog hårt i brösten och under särskilt den andra halvan av berättelsen växer ett riktigt obehag fram. 

Som vuxen läsare blir man inte så förvånad över att Pomegranate visar sig vara giriga fascister med en minst sagt osund syn på vad som gör en människa till just en människa. Inte heller att storföretagen inte är våra vänner, oavsett hur mycket de själva hävdar motsatsen.

Vad som däremot får mig att tappa hakan är att boken skrevs redan 2021, flera år före vår nuvarande AI-frenesi där alltfler företag alltmer högljutt försöker förmå oss att använda teknologiska redskap istället för att skapa eller tänka själva. Som att läsa en varning skickad till oss från gårdagen.

Slutet blir ändå lyckligt och - kan jag tycka - kanske lite väl lyckligt. Möjligen skulle boken ha kunnat måla med lite mörkare penslar och på så sätt fått fram sitt budskap ännu bättre, men det är bara en skönhetsfläck. I våra turbulenta tider har jag egentligen inga invändningar mot lyckliga slut.

En av mina varmaste rekommendationer på länge. 312 sidor som är lätta att plöja igenom och texten fastnar aldrig i teknobabbel eller onödigt svårt språk, ämnet till trots.

Den här utgåvan har en inledande fotnot om att man på svenska kan säga att en person har autism eller att en person är autistisk, och att olika personer föredrar olika begrepp. Elle McNicoll använder själv enbart uttrycket autistisk och låter sina huvudpersoner göra detsamma. 

Klicka på länkarna för att hitta Visa vem du är samt Som en gnista och Keedie av Elle McNicoll i bokkatalogen Finna. Rättigheterna till omslaget ovan ägs av Lilla Piratförlaget.

Familjen Amarant går i mål med flaggan i topp

LITEN SPOILER När Neo Andersson fyller nio år är det han önskar sig allra mest att han ska få byta skola. Han vill börja på samma internat i Schweiz där bästisen Poppel Amarant ska gå - så som alla släkten Amarants pojkar alltid gjort och som det är tänkt att de alltid ska. Neos föräldrar säger föga förvånande nej.

Glädjen blir desto större då Poppel dyker upp i Neos skola. Förändringens vindar blåser även i denna den finaste av familjer och nu ska barnen Amarant gå i en vanlig klass, omgiven av vanliga barn.

För Neo och Poppel blir varje dag som ett kalas. De har så mycket att säga varandra och så mycket att göra tillsammans. Ända sedan de blev vänner har de behövt varandra på ett sätt ingen av dem riktigt har ord att förklara. 

Men även bästa vänner kan ha det svårt ibland. Medan Neo dras in alltmer i den färgstarka familjen börjar Poppel istället ta hans plats hemma hos Anderssons. Samtidigt som Neo i hemlighet förbereder en stor överraskning för sin vän känner sig Poppel allt mer osynlig och övergiven.

När Neos föräldrar dessutom missförstår hela situationen riskerar överraskningen att bli förstörd, liksom de båda kompisarnas vänskap. Naturligtvis reder allting upp sig i elfte timmen och vi får ett så lyckligt slut att det nästan hettar om kinderna när man läser det.

Det är svårt att sätta fingret på exakt vad som gör böckerna om Neo och Amaranterna till så fängslande läsning. Språket liksom sprakar och glimrar, stämningen är både underlig och varm och illustrationerna fyller i mycket av det orden inte säger. För mig är den här trilogin oemotståndlig läsning.

Samtidigt som man alltid skulle vilja hänga kvar i den här underliga spänningen mellan familjen Amarants tillvaro och den vanliga världen som Neo Andersson finns i, så får vi kliva ur berättelsen i precis rätt stund. 

Det är en konst att sätta punkt på rätt ställe och även det gör Amaranterna med den äran. En serie att vända tillbaka till om och om igen.

Klicka på länkarna för att hitta Familjen Amarant flyttar in, Sommaren med familjen Amarant och den avslutande delen Hemma hos familjen Amarant i bokkatalogen Finna. Bonnier Carlsen äger rätten till omslaget ovan.

Fasliga fiskar med onda avsikter

Har du också tänkt på att det är något skumt med just fiskar? Varför tillbringar de i princip all sin tid under ytan? Spionerar de kanske på oss i våra egna hem? Planerar de möjligen att ta över hela jorden med hjälp av livsfarliga vapen? I så fall är det här verkligen boken för dig.

Det börjar som en gamla tiders lärobok om djur i största allmänhet. Sakligt, torrt, lite tråkigt. Men när vi efter några sidor kommer in på just fiskar händer det något med vår tidigare så sakliga berättare.

Fiskar kan man nämligen inte lita på. De följer inga regler och gör precis som de vill. De är falska och bedrägliga och vi får en mängd bevis framlagda för precis hur ruttna de här djuren är.

Ibland har de gälar, ibland inte. Ibland lägger de ägg, ibland inte. Ibland äter de upp stackars snälla krabbor som bara ville ha lite trevligt på havsbotten.

Tonen blir snabbt allt mer hysterisk och uppskruvad och alarmistisk. Inte minst fiskarnas ondska mot krabbor dyker upp igen och igen. Att krabbor är otroligt vänliga och snälla djur - till skillnad från de onda fiskarna - är inget vi behöver tvivla på. Vem är det egentligen som talar till oss?

Lita aldrig på en fisk (Don't Trust Fish i original) av Neil Sharpson med fantastiska bilder av Dan Santat är en otroligt underhållande liten bilderbok där det vanliga och förväntade får ge vika då det totala kaoset plötsligt bubblar fram. 

Jämför exempelvis Per Gustavssons färska Jag tror det är ett monster under sängen! där verkligheten liksom upphör för en stund och ersätts med total galenskap.

Klicka på länkarna för att hitta Lita aldrig på en fisk och originalversionen Don't Trust Fish i bokkatalogen Finna. Rätten till det svenska omslaget ovan ägs av Lilla Piratförlaget, originalet av Andersen Press.

Skräckslagen och inte särskilt saknad

SPOILER När sjuorna kommer tillbaka efter jullovet saknas Calle. Det reagerar ingen desto mer på. Han har säkert försovit sig eller så är han sjuk. Dessutom är det ingen som egentligen saknar honom direkt.

Sedan Calle började i klassen på hösten har han varit allt annat än en uppskattad kompis. Rik och otrevlig. Stor i munnen och alltid snabb att göra sig lustig på någon annans bekostnad. 

Det är först när Calles oroliga pappa dyker upp och frågar om någon sett hans son som klassen börjar ana oråd. Calle gick hemifrån på morgonen och försvann någonstans på vägen. Var kan han ha tagit vägen?

Vi som läser vet att någon lockat till sig Calle och rövat bort honom. Snart nog befinner han sig bunden och inlåst i någons källare. Vem är det som håller honom fången och vad tänker denna någon göra med honom? Snart nog börjar hans tankar irra vilt i alla riktningar. Håller han på att bli galen?

Malin Stehn har gjort en riktig resa som författare: efter ett antal starka barnböcker bytte hon spår och blev hyllad för sin spänningsromaner för vuxna. Det här är hennes första bok för en yngre publik på flera år och den var värd att vänta på.

Här finns uppenbarligen ett mysterium som måste lösas - vem är Calles kidnappare och ska någon hitta honom innan det är för sent? - men mycket omsorg har också lagts vid att synliggöra de krångliga relationerna i klassen.

Helt klart är inte ens Calle särskilt förtjust i den person han blivit sedan familjens flytt men hade han någonsin en chans att vara någon annan? 

Valter - den enda som lyckats få syn på något av den Calle egentligen är bakom den tuffa ytan - bestämmer sig för att leta detektiv och får efter några tafatta försök upp ett spår. Men han kan inte lösa gåtan helt på egen hand. Frågan är hur många som är redo att engagera sig för att hjälpa en klasskompis de egentligen inte saknar.

Klicka på länken för att hitta Skräckslagen i bokkatalogen Finna. Boken är utgiven av Bokförlaget Opal som äger rätten till omslaget ovan.

Hand i hand - den första kärleken blir tydligare

SPOILER Jag längtade efter Kollokillen av Johan Ehn så fort jag fick veta att den var på väg. Den reserverade Robin skickas iväg på sommarläger där han träffar den charmiga och utåtriktade Ludvig som är allas kompis. Robin lockas ut ur sitt skal, blir förälskad och vågar slutligen berätta hur han känner.

Då får Ludvig kalla fötter och drar sig tillbaka, men efter några förfärliga dagar med krossat hjärta får boken ändå ett lyckligt slut. Ett lyckligt slut som kanske kom lite väl plötsligt för min smak.

Trots att jag gillade Kollokillen kunde jag inte skaka av mig känslan av att Ludvig kom undan lite för lätt på slutet. Kunde Robin faktiskt lita på honom? Skulle han vara någon man kunde hålla fast i när det blåser snålt?

Kastade mig därför glatt över fortsättningen Hand i hand och blev både lugnad och nöjd. 

Nu är det istället Robins tur att fega ur. Trots att han och Ludvig bestämt sig för att vara ihop helt öppet visar det sig vara en ganska stor sak att göra första dagen i sin nya högstadieskola. De båda nöjer sig med att ge varandra hemliga signaler i korridorerna i väntan på att modet ska rinna till.

Jag oroade mig lite för att kulmen på boken skulle vara att Ludvigs tålamod slutligen tryter och att Robin ska tvingas göra något han inte är redo för. Istället är det något helt annat som driver berättelsen framåt.

Robin har alltid vetat att har en halvsyster som bor med deras gemensamma pappa, som aldrig funnits i Robins liv. Nu visar sig systern vara en gamer precis som han själv, och han tar chansen att börja chatta med henne. Snart blir de goda vänner men Robin vågar inte berätta vem han egentligen är.

När systern föreslår att de ska träffas på ett spelläger i en annan stad ställs allt på sin spets. Trots att Ludvig följer med som stöd kunde Robin aldrig varit förberedd på den storm som väntar.

Till min stora lättnad visar sig Ludvig faktiskt vara ett riktigt kap. Han är rolig och snäll, förstående, uppmuntrande och mycket beskyddande mot sin pojkvän. Han framstår bitvis nästan mer som en dröm än en riktig människa men det köper jag utan problem - det är ju genom Robins förälskade ögon vi ser honom.

Hand i hand gör förälskelsen från den första boken tydligare och är på många sätt en lättare bok att bokprata om. Från och med nu är det Hand i hand jag säljer in till skolklasser med tillägget att man även ska läsa Kollokillen om man vill veta mer om hur Robin och Ludvig först träffades. 

Kollokillen kommer mycket mer till sin rätt när man läser den som en smaskig prequel och vågar lita på Ludvig även när boken är slut.

Hitta Kollokillen och Hand i hand i bokkatalogen Finna genom att klicka på länkarna. Böckerna är utgivna av Lilla Piratförlaget som äger rätten till omslagen ovan.

Livsfarliga monster under sängen

Alla har väl varit med om det någon gång. Man borde sova men kan inte och helt plötsligt börjar man höra underliga ljud. Underliga, skrämmande ljud. Finns det kanske något under sängen? Är det kanske ett monster?

Bosse låter kanske fantasin skena iväg men han är HELT säker på att det finns ett monster under sängen och han bestämmer sig för att rusa iväg till föräldrarnas rum för att få lugn och trygghet.

Läsaren förväntar sig att föräldrarna vänligt men bestämt ska förklara att det faktiskt inte finns några monster alls, men där bedrar man sig. Bosses föräldrar får nämligen blind panik och bestämmer sig för att tillkalla hjälp i form av grannen mitt i natten. 

Också grannen tappar koncepterna vid blotta tanken på monster under sängen och innan någon vet ordet av har såväl polisen som brandkåren kallats in. Ett sällan skådat kaos utbryter men det ingen kommit ihåg att göra är att faktiskt spana in under sängen och kolla läget. Bosse får kanske lov att göra det själv?

En av de bästa sakerna med bilderboken som medium är att den lätt kan kasta all rim och reson över bord när författaren är på det humöret. Kaoset kan alltid vänta bakom hörnet. Berättelser tar avstamp i en tydlig realism för att strax ge sig ut i omloppsbana någonstans där allt är möjligt och inga gränser finns.

Jag tror att det är ett monster under sängen! av Per Gustavsson ansluter sig till en förtjusande tradition av bilderböcker som vrider om näsan på läsaren och ställer allting på ända. Anarkistiskt och punkigt och furstligt underhållande.

Klicka på länken för att hitta Jag tror det är ett monster under sängen! i bokkatalogen Finna. Boken är utgiven av Lilla Piratförlaget som äger rättigheterna till omslaget ovan. 

Stormsommar - mord, luftskepp och lögner

Vi befinner oss i Queensbridge - världens modernaste stad - i en framtid där de rika tar sig fram i exklusiva luftskepp medan slaggen från dessa regnar ner över allt och alla som befinner sig under dem. Andrew ska få följa med sin far - landets främsta barnpsykolog - och tillbringa sommaren på den förmögna familjen Roys storslagna villa.

Storebror Josh Roy är ledare för Sotvingarna - ett av två gäng som delat upp Queensbridge mellan sig - och tar sin uppgift på stort allvar. Han är vacker och distanserad och Andrew skulle göra vad som helst för att komma honom nära. Verkligen vad som helst. Till och med det till synes omöjliga uppdrag han tilldelas som inträdesprov i gänget.

När lillasyster Penelope blir vittne till ett mord vänds allting på ända. Hon blir omöjlig, säger sig inte minnas någonting och vägrar samarbeta med polisen. Andrews pappa kallas in för att lirka sanningen ur henne. Mycket står på spel - inte minst familjen Roys ställning och, på sikt, inkomst.

Josh och Penelope är båda riktiga nepo babies: de ser sig som speciella, upphöjda och utvalda. De är manipulativa och ljuger instinktivt för att rädda sina skinn. När marken plötsligt svajar under dem är det ett högt fall som väntar.

Mot dem ställs lantisen Andrew, en oförstörd gosse utan pokeransikte, utan vare sig förmåga eller vilja att dölja sina känslor. Hans häftiga förälskelse i Josh gör honom modig men kanske också en smula grumlig i omdömet.

När ännu ett mord inträffar visar det sig att ingenting var som man trodde. Den här pusseldeckaren har visserligen talat sanning hela vägen, till skillnad från syskonen Roy, men den har kanske inte berättat hela sanningen. 

Siiri Enoranta är ett stort namn bland finska ungdomsförfattare. Kesämyrsky kom ut 2020 och nominerades till Nordiska rådets barn- och ungdomspris året därpå.

Den svenska översättningen av Mattias Huss är en njutning i sig. Språket bär med sig finskans känsla för precision medan ordvalen ofta känns överraskande och inspirerande. Att den svenska utgåvans omslag mer för tankarna till kärlekskranka tonårsvampyrer snarare än den bok man faktiskt håller i handen får ses som mer av ett olycksfall i arbetet.

Personligen älskar jag romansen mellan Andrew och Josh, men berättelsens verkliga huvudperson är den kalla och cyniska Penelope och den kris hon går igenom den här sommaren då precis allt har gått sönder. 

Innehåller en del mörka teman men passar utmärkt för exempelvis en lässtark tolvåring som vill ha något att bita i.

Klicka på länkarna för att hitta Stormsommar och Kesämyrsky i bokkatalogen Finna. Rättigheterna till omslaget ovan ägs av Förlaget M.  

Pojken, radion och kriget

Mitt i frukosten säger radion att det är krig. Pojken som lyssnar blir bestört och tappar såväl aptiten som lusten att göra någonting alls. Att gå till skolan känns omöjligt, trots att det skulle vara bild - pojkens favoritämne - just idag.

Hur kan man måla ugglor när världen brinner? 

Det hjälper inte det minsta att mamma säger att kriget inte är här utan någon annanstans. Pojken stannar hemma med sina stora tankar.

Samtidigt gråter brevbäraren. Hans brev rymmer från honom och försvinner och han vet inte hur han ska få tag i dem på nytt.

Konstnärinnan har födelsedag men hinner inte bry sig om sin tårta. Allt penseln rör vid blir fult och hon har svårt att minnas varför hon ens målar. 

Konstnärinnans hund är egentligen för gammal för att leva men har en uppgift kvar: att föra pojken, brevbäraren och konstnärinnan tillsammans. Kanske kan de trösta varandra? Kanske kan de hjälpa varandra att se en mening, varför man ska måla även då världen brinner?

Berättelsen om pojken, radion och kriget är en berättelse på vers om att hitta en mening med tillvaron, om hur konsten alltid vinner över kriget, åtminstone i längden. 

Att berättelsen kommer till oss i diktform skänker en lätthet och närmast sagolik känsla till ett svårt ämne. Tröstande och uppmuntrande för alla oss som ser på världen runt omkring oss med allt större missmod.

Boken publicerades bara två veckor innan författaren - dramatikern Stina Oscarson - avled till följd av många års sjukdom. Att känna till mer om hennes bakgrund ger en extra tyngd åt texten men är inte nödvändig för att uppskatta boken.

Själv kan jag inte låta bli att fundera på om hon skrivit in sig i texten som bokens hund, medveten om att stunden på jorden närmar sig sitt slut men ändå besluten att ännu försöka åstadkomma något.

Illustrationerna av Madeleine Pyk understryker det surrealistiska i texten och fungerar fint tillsammans med orden. Men blir något en bilderbok bara för att där finns mycket illustrationer?

Förlaget presenterar underligt nog det här som en bok för små barn (3-6 år), för den vanliga barnbokspubliken. Det förstår jag ingenting av. För mig är det här en utmärkt bok för skolbarn som grubblar över världen och som skulle vilja ha svar på frågor där inget svar finns att få. Inte minst kunde den fungera som högläsning i en klass där man har tid att fundera tillsammans efteråt.

Pojken i boken är elva och min åldersrekommendation skulle nog vara 6-12 ungefär. 

Klicka på länken för att hitta Berättelsen om pojken, radion och kriget i bokkatalogen Finna. Rabén och Sjögren äger rättigheterna till omslaget ovan.

Neo Andersson och den otroliga familjen Amarant

Precis som Tommy och Annika går och längtar efter att någon med barn ska flytta in i Villa Villerkulla så önskar sig Neo Andersson i 2B att det ska flytta in roliga grannar i kvarterets kråkslott. Aldrig kunde han ana att han skulle bli bönhörd så snabbt. Eller så frikostigt, för den delen.

Familjen Amarant är inte som några andra grannar. De har en tam krokodil och en hel stab tjänstefolk med olika uppgifter, men mest av allt lever de i sin egen lilla värld. Som om de levde i en annan tid än vi andra. 

Neo och storebror Poppel Amarant beskådar varandra med både nyfikenhet och avundsjuka. Båda tycker att den andra verkar ha allt man kan önska sig. Båda skulle så gärna vilja prata med varandra.  

En dag tar Poppel mod till sig och bjuder in Neo Andersson på tesalong. Neo har ingen aning om vad det är eller hur han ska klä sig eller vad som förväntas av honom, men han bara måste gå dit. Och sedan blir ingenting sig likt igen.

Medan Neo är som moderna barn är mest är Poppel mycket allvarlig och känslig. På många sätt är han som en förlängning av pappa Aster - ett slags aristokratisk Muminpappa som längtar efter flydda tider och som önskar att familjen kunde umgås med fler människor som var som de själva.

Familjen Amarant är inte bara annorlunda till sättet. I bokens sagolika bilder (av Johanna Magoria) visar de sig vara något slags fauner med drag av olika djur; Poppel har ett par söta horn och riktiga Bambiöron, men det är inget texten kommenterar alls. Neo verkar inte ens märka det.

Även om osäkerheten ligger kvar mellan de båda blir Neo och Poppel direkt bästa vänner på det mest öronbedövande sätt. Storslaget vänskapsförälskade och vi läsare får följa med i korta, snärtiga kapitel.

Om man inte redan blir förtjust i Neo och Poppel så kommer man bli det i Elin Ruuths språk. Meningarna är vackra och poetiska. När Neo Andersson råkar slå en kullerbytta över något av de underliga ord Amaranterna använder sig av så gör det aldrig något. Allting förklaras eller virvlas förbi och så fortsätter äventyret vidare. Ett äventyr som redan doftar lite klassiker.

Familjen Amarant flyttar in får sin fortsättning i Sommaren med familjen Amarant, och en tredje, sista del är utlovad. Själv hoppas jag att det aldrig ska ta slut.

Klicka på länkarna för att hitta Familjen Amarant flyttar in och Sommaren med familjen Amarant i bokkatalogen Finna. Bonnier Carlsen äger rätten till omslagen ovan.

En helt vanlig killes liv som king

Det är inte alltid man förstår den boken man får i handen. Även om texten är lätt i tilltalet kanske man inte riktigt är öppen för vad just den boken vill vara och säga och åstadkomma. 

När jag först bekantade mig med "Mitt liv som king" av Annelis Johansson (med snygga bilder av Levente Peterffy) tänkte jag att det på sin höjd var en trevlig liten sak, väldigt rakt riktad mot en väldigt speciell typ av läsare: en kille, nånstans 9-13 år gammal, som gillar sport och dataspel men som kanske har svårt att hitta något att läsa.

Huvudpersonen är någon den tänkta läsaren lätt kan spegla sig i: en vanlig kille med några bra kompisar, några jobbiga i klassen och som glider fram rätt bekymmersfritt i tillvaron. En bra typ, men en som är svår att skapa ett äventyr omkring. Men är inte livet i sig ett äventyr?

Istället för en sammanhängande berättelse gör vi nedslag ett par gånger under ett år i grabbens liv. Han är nervös för en presentation inför klassen, han flyger lite för bra och högt med sin snowboard, han bygger ett snöslott fast han egentligen inte vill och han blir kär i samma tjej han alltid blir kär i på våren.

Det var först när jag läste den fristående fortsättningen "Mitt liv som star" som det helt föll på plats för mig vilken pärla vår huvudperson är. Jag läste om den första boken och blev förtjust.

Redan i den första boken dyker bänkkompisen upp. Han är en mjukis som tycker om att virka grytlappar och som blir lite retad för det. Trots att de egentligen inte är särskilt nära vänner står bokens jag upp för sin klasskompis och försvarar honom mot de andra.

I bok nummer två dyker bänkkompisen upp flera gånger, då ödet gång på gång knuffar dem samman. Utan att veta om det räddar de hela skolan från en eldsvåda och när deras mammor visar sig vara gamla kompisar får de tillbringa en ofrivillig myskväll tillsammans.

När bänkkompisen i sista kapitlet råkar ut för något förfärligt som gör att han inte längre känner sig som sig själv griper vår huvudperson in för att göra allting bättre åtminstone för stunden. Kanske är bänkkompisen hans bästa vän i klassen när allt kommer omkring.

En kritik jag såg andra framföra mot den första boken var att vår kille var en så grabbig grabb och att här inte rymdes något annat perspektiv än just det. Jag tänker att det inte skadar att även de allra vanligaste pojkarna får känna igen sig i en bok.

Dessutom är vår huvudperson måhända rätt grabbig men också känslig. Han läser av sin omgivning, hänger gärna med sin storasyster och är mån om att vara snäll och en bra vän. Det är liksom ett mål i sig för honom.

De här böckerna kan också fungera bra som högläsning i en fjärdeklass så länge läraren inte är rädd för en och annan svordom som trillar ur karaktärernas munnar.

Klicka på länkarna för att hitta Mitt liv som king och Mitt liv som star i bokkatalogen Finna. Böckerna är utgivna av bokförlaget Opal som äger rätten till omslagen ovan.

Bra böcker med tips och råd

Livet är verkligen inte lätt alla gånger. Barn kan vara rädda för många saker, stressa över saker och oroa sig för saker som kanske inte framstår som särskilt utmanande för vuxna.

Det kan vara svårt att ta upp saker till diskussion. Man kanske är rädd att den man berättar för ska tycka att man är dum. Man kanske är rädd att det man berättar får jobbiga konsekvenser.

Turligt nog finns det en hel del bra böcker för barn som grubblar över tillvaron. Jag skulle vilja tipsa lite extra om tre titlar som gärna får finnas där barn finns.

"99 livsknep - för dig som mår bra, dåligt och mittemellan" är skriven av Hanna Thermaenius, som jobbar som barnpsykolog på Rädda Barnen i Sverige. 

Som titeln antyder bjuder boken på en rad tips på hur man ska må bra, allting indelat i praktiska kapitel. Boken vänder sig inte främst till den som mår dåligt utan vill också uppmuntra barn som mår bra att aktivt ta steg för att vårda sitt välmående.

Här går man igenom olika känslor, olika dåliga tankemönster och ger svar på vart man kan vända sig om man inte kan reda ut sina egna trassliga tankar. 

"99 livsknep" är utgiven av Bonnier Carlsen i samarbete med Rädda Barnen och har även gratis material man kan jobba med i skolan.

Klicka här för att hitta den i bokkatalogen Finna.

Jenny Jägerfeld är inte bara en lysande författare - hon har exempelvis böckerna om Sigge i Skärblacka på sitt CV - utan även psykolog med egen frågespalt i Svenska Dagbladet.

Hon svarar även på frågor från unga läsare och ett urval av de frågor hon fått sammanställdes 2019 till boken "Fråga Jenny - om kroppen, själen och allt runtomkring".

Här är tonen annorlunda då Jenny svarar på direkta frågor, men de är ordnade i praktiska kapitel efter ämne. Det är lätt att hitta något som tangerar den fråga man kanske själv bär runt på inombords.

Här finns frågor om föräldrar som inget förstår, om lärare som är orättvisa och kompisar som sviker men boken avhandlar också känslan av att vara ful, att vara ohälsosamt rädd för något, om kärlek och om att vara orolig för världen i stort.

"Fråga Jenny" börjar ha några år på nacken men håller bra och känns ännu fräsch och relevant. Den är utgiven av Rabén & Sjögren i samarbete med Svenska Dagbladet.

Klicka här för att hitta den i bokkatalogen Finna.

I Sverige är tidningen Kamratposten (eller helt kort KP) en instution som knappast kräver närmare presentation. En av tidningens flaggskepp är insändarsidan Kropp och Knopp där läsarna - i åldern åtta till fjorton år - får ställa frågor om kroppen och livet.

I flera omgångar har redaktionen gett ut en samling frågor och svar i bokform. Den allra senaste kom 2018 men uppdaterades och utökades 2021 för att inkludera ett par läsarfrågor om pandemin och hur den påverkat unga personer och deras liv.

Upplägget låter snarlikt det i Jenny Jägerfelds bok men "Stora boken om Kropp & Knopp" är en riktig tegelsten med över tusen besvarade frågor. 

Här hittar man svar på det mesta som rör kroppen och puberteten - ska min kropp faktiskt se ut så här? - men det handlar minst lika mycket om hur man ska navigera tillvaron även på andra sätt. Familjen, skolan, vänner, nätet. Allt.

"Stora boken om Kropp & Knopp - allt om kroppen, känslor och puberteten" är utgiven på Kamratpostens eget förlag. Klicka här för att hitta den i bokkatalogen Finna.

Det de här tre böckerna garanterat har gemensamt är att det knappast funkar att slå några barn i huvudet med dem eller förvänta sig att de ska bli lästa medan någon tittar på. Det bästa är helt säkert att göra dem tillgängliga så de kan läsas lite diskret om man så önskar.

Djur som älskar sina hattar

Världens kanske mest geniala bilderbok någonsin handlar om en björn som blivit av med som älskade hatt. Han frågar alla han möter om de sett den men kanske är han inte så uppmärksam som han borde vara? Kanske hans älskade hatt finns närmre än man skulle tro?

"Jag vill ha min hatt" ("I Want My Hat Back") började egentligen med att den kanadensiske tecknaren Jon Klassen fick i uppdrag att rita en serie födelsedagskort. Han tyckte det skulle vara roligt med en serie obekväma djur som inte ens förstår vad en födelsedag är och som bara grattar med tomma, intetsägande blickar.

Ett av de gratulerande djuren var en stor brunbjörn med en liten fånig partyhatt på huvudet. En hatt björnen skulle visa sig vara förtjust i.

"Jag vill ha min hatt" börjar helt enkelt med att björnen - nu utan hatt - konstaterar att hans älskade huvudbonad försvunnit och att han vill ha den tillbaka.

Den falkögda läsaren inser snabbt att det tredje djuret björnen möter - en ytterst defensiv kanin - inte bara stulit hatten utan också blåljuger björnen rakt i ansiktet. Det kan aldrig sluta väl.

Det gör det inte heller. När poletten slutligen trillar ner och björnen inser det vi redan vetat i flera sidor får berättelsen en oväntad och lätt chockerande upplösning som ändå får läsaren att skratta.

Klassen funderade vidare på djur och hattar och skapade till slut ytterligare två besläktade böcker, tillsammans ofta kallade "hatt-trilogin".

Hattar är så onödiga, konstaterade Jon Klassen i en intervju. Man behöver dem inte för att klara sig eller överleva, man har dem bara för att man vill. Och det ger berättelserna en spännande dynamik - kärleken till hattarna kan ge de mest halsbrytande konsekvenser.

I "Det är inte min hatt" ("This Is Not My Hat") har vi vänt på perspektivet. Nu är huvudpersonen den som gjort det förbjudna: en liten fisk som stulit en betydligt större fisks hatt medan den sov. Nu gäller det att gömma sig snabbt innan den stora fisken anar vad som hänt.

Ingredienserna känns igen men stämningen är helt annorlunda. Någon har träffande nog beskrivit "Det är inte min hatt" som Hitchcocks "Psycho" fast för barn. Och med fiskar i centrum.

Den sista hattboken - "Vi hittade en hatt" ("We Found A Hat") - är den som skiljer som mest från de övriga. Två sköldpaddor som är bästa kompisar och gör allt tillsammans hittar en hatt i öknen. 

De känner sig båda snygga med hatten på sig men de är två stycken sköldpaddor och det finns bara en hatt. Det enda rättvisa är att lämna hatten bakom sig och glömma att man någonsin sett den. Men den ena sköldpaddan kan inte sluta tänka på hatten och med ens ser den starka vänskapen ut att vara hotad.

Vad gillar man egentligen mest? En bästa vän eller en snygg hatt? Slutet är mindre drastiskt och mer poetiskt än i de två tidigare böckerna och ger hela serien en mjuk och behaglig slutpunkt. Hattar är inte allt här i världen ändå.

Klicka på länkarna för att hitta Jag vill ha min hatt, Det är inte min hatt och Vi hittade en hatt i bokkatalogen Finna. De svenska versionerna är utgivna av Hippo förlag som också äger rätten till omslagen avbildade ovan.