Nio serier att plöja

För ett tag sedan skrev jag om bokserier för barn och utmaningen i att få ungarna att läsa vidare efter den första delen. Att det kan vara svårt att få dem att skutta från bok ett till bok två till bok tre, även om de gillar det de läst. 

Kanske behöver de läsande barnen lite mer stöd från oss vuxna när de gäller serier som ska läsas i rätt ordning. Jag på biblioteket kan alltid fråga om de vill reservera nästa del med en gång, så de vet att den är på väg. 

Föräldrar kan se till att rätt delar lånas hem och finns färdigt att tillgå när den nuvarande delen är färdigläst. Lärare och andra vuxna kan fråga vad barnen läser och uppmuntra dem att läsa vidare.

Om själva idén att läsa vidare känns främmande för barnen är det heller inte alls svårt att träna upp förmågan. Det enklaste sättet är att helt enkelt kasta sig in och ge sig hän i en bok som fortsätter vidare i fler volymer. 

Här kommer tips på nio bra bokserier som alla består av minst tre delar eller fler. 

01. PAX av Ingela Korsell, Åsa Larsson och Henrik Jonsson

Oavbrutet spännande på gränsen mellan fantasy och skräck om bröderna Alrik och Viggo som visar sig vara utvalda att försvara stadens hemliga, magiska bibliotek mot ondskan som väller in i form av monster från nordisk mytologi. 

Smart skrivet med korta kapitel och massor av cliffhangers som lockar vidare i berättelsen, allt kryddat med sanslöst snygga illustrationer. Mycket action blandat med stora känslor och svåra ämnen som mobbning, utanförskap och frånvarande föräldrar.

Totalt tio böcker där spänningen och intensiteten ökar för varje del, med en liten varning för ett omskakande slut. Som komplement rekommenderas faktasviten "Väsenologi" där man får veta mer om de monster och oknytt vi stött på i äventyret.

Klicka här för att hitta första delen i bokkatalogen Finna.

02. Nevermoor - Morrigan Crows magiska förbannelse av Jessica Townsend

Morrigan Crow är född på mörkerafton och därför dömd att dö på sin tolfte födelsedag. Det är hemskt men ingenting att göra något åt, så har det helt enkelt alltid varit. I väntan på döden drar Morrigan olycka över alla hon talar med eller interagerar med, så alla undviker henne bäst de kan.

I elfte timmen - precis som sanden i timglaset är på väg att rinna ut - dyker en mystisk främling upp och erbjuder Morrigan en livlina; i staden Nevermoor finns en turnering för barn med magiska förmågor och om Morrigan vinner den kan hon övervinna sin förbannelse.

Morrigan har visserligen inga magiska förmågor men har heller ingenting att förlora och bestämmer sig för att ta chansen när den ändå finns.

Den här boken tar lite tid på sig innan man riktigt förstår vart den är på väg och kräver lite mer uthållighet av läsaren, men när det väl blir åka av blir läsaren rikligt belönad.

Klicka här för att hitta första delen i bokkatalogen Finna.

03. Woodwalkers av Katja Brandis

Carag växer upp i djungeln i tron att han är en helt vanlig puma tills den dag han förstår att hans familj är woodwalkers - varelser som är hälften vilddjur och hälften människa och som kan byta skepnad från den ena till den andra.

Carag lämnar den värld han känner och bestämmer sig för att försöka leva bland människorna som om han vore en av dem. Det visar sig att människor är svåra att förstå och farliga att beblanda sig med. Om man blir upptäckt och avslöjad väntar fångenskap eller döden.

Till all lycka hittar Carag fram till en skola där andra Woodwalkers i hemlighet lär sig allt man behöver veta för att klara livet bland människor. Men alla på skolan är inte ens vänner.

Woodwalkers är en riktig evighetsserie för den som fastnar på kroken. Efter de första sex delarna följer fler sviter: Seawalkers, Woodwalkers & vänner samt Woodwalkers - återkomsten.

Klicka här för att hitta första delen i bokkatalogen Finna.

04. Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld

Många av tipsen på den här listan är fantasyberättelser som lätt blir lite längre och med fördel delas upp i flera delar, men ibland vinner också vardagens äventyr på att få breda ut sig.

Trilogin om mobbade Sigge som flyttar från stora Stockholm till lilla Skärblacka och nu ser sin chans att få bli någon annan. Innan sommarlovet är slut ska han förvandla sig själv till en cool kille som alla vill vara kompis med, men redan första försöket till kontakt slutar med katastrof och en bortrövad trädgårdstomte.

Sigges försök att vara som alla andra leder förstås till insikten att alla är annorlunda på något sätt och att det bästa är att vara sig själv. Jag har skrivit längre om Sigges vedermödor här.

Precis som med Johan Ehns "Kollokillen" känns det ändå som att serien på riktigt hittar sitt driv och sin styrfart i den andra delen. Ett tips här kan alltså vara att kasta om ordningen och gå direkt på "Min storslagna död", och sedan läsa ettan för att fylla i luckorna. 

Klicka här för att hitta första delen i bokkatalogen Finna.

05. Familjen Amarant av Elin Ruuth och Johanna Magoria

Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli. Vill man att barnen ska läsa följetonger är det bra att styra in dem på rätt spår redan från början och böckerna om den förnäma familjen Amarant och den helt vanliga Neo Andersson är bästa tänkbara start.

Tre helt omöjligt bra böcker om den djupaste vänskap och allt den för med sig: osäkerhet, avundsjuka och missförstånd, men mest av allt den mest fantastiska lycka man kan föreställa sig.

Språket är lätt utan att bli platt eller förenklat, och där det behövs fyller bilderna i saker som texten inte säger. En stor läsupplevelse oavsett om man läser på egen hand eller läser högt tillsammans. Jag har skrivit mer om familjen Amarant här och här.

Klicka här för att hitta första delen i bokkatalogen Finna.

06. Krypto av Hans Jørgen Sandnes

Ska man kittla barn till läsning bör man inte glömma bort de tecknade serierna. Krypto är en spännande och lättläst serie om den nyfikna Ofelia som kommer som fosterbarn till kuststaden Saltvik där något okänt verkar bubbla under ytan.

Tillsammans med fiskargubben Björn börjar Ofelia misstänka att det kan finnas ett sjöodjur som gömmer sig i vågorna. Och pojken som nyligen dök i vattnet och försvann spårlöst - kan även det ha med monstret att göra?

Krypto är en perfekt startpunkt för den läsovana då handlingen ofta berättas lika mycket i bilder som med text. Hans Jørgen Sandnes har också illustrerat böckerna om Dubbeldeckarna - Norges egna LasseMaja - som också är ett utmärkt tips för den som vill ha många delar att plöja.

Klicka på länkarna för att hitta första delen av Krypto och Dubbeldeckarna i bokkatalogen Finna.

07. Sorceline av Sylvia Douyé och Paola Antista

Sorceline är en annan utmärkt tecknad serie med mer krävande text och handling än Krypto. Sex barn kallas till kryptozoologen - vars jobb går ut på att ta hand om olika fantasiväsen som exempelvis enhörningar och sjöjungfrur.

Han närmar sig pensionen och söker nu en lämplig efterträdare. Det barn som bäst uppfyller hans förväntningar ska slutligen få ta hans plats. Men någon av kandidaterna spelar inte enligt reglerna och förvandlar sina värsta konkurrenter till glas.

Vår hjältinna Sorceline vet ingenting om sitt eget ursprung och drabbas snart av tvivel. Kan det vara hon som förvandlar sina kurskamrater utan att hon själv förstår hur?

Snyggt tecknat och väldigt engagerande, inte minst då handlingen hela tiden avslöjar nya hemligheter för oss och byter riktning då vi minst anar det.

Klicka här för att hitta första delen i bokkatalogen Finna.

08. Fruktansvärda grejer som ingen får veta av Martin Olczak och Lina Blixt

Den mobbade bokälskaren och klassens coolaste kille har absolut ingenting gemensamt men tvingas ihop då underliga saker börjar inträffa. 

Då Felix hittar någonting hemma som definitivt bara borde finnas i böcker vet han att Hedda är den enda som kan tänkas tro på honom och den enda som möjligen kunde veta vad han ska göra. Han ber henne om hjälp men i största hemlighet - han har sitt rykte att tänka på och vill inte att någon ska se dem tillsammans.

Den första underliga upptäckten är mest förbryllande men händelserna utvecklas snabbt till ren skräck och plötsligt förvandlas äventyret till en kamp på liv och död.

Effektiv skräck där en motvillig kemi växer fram mellan de båda huvudpersonerna. En mental kusin till Pax på många sätt med sina effektiva överraskningar längs vägen.

Klicka här för att hitta första delen i bokkatalogen Finna.

09. Kugghjärtat av Peter Bunzl

Vi avslutar tipslistan med ett stycke steampunk för barn. Utspelas i ett alternativt London under sent 1800-talet där staden är full av mekaniner - konstgjorda människor och djur som gör alla tråkiga jobb som vanligt folk helst vill slippa.

Lilys pappa tillverkar de allra bästa mekaninerna men när han försvinner spårlöst under en resa står hon plötsligt helt ensam i världen. Snart inser hon att någon är ute efter henne och att hon svävar i livsfara.

Med hjälp av pojken Robert och en konstgjord räv måste hon lösa gåtan innan det är ute med henne. Men kanske finns familjens stora hemlighet på närmre håll än hon någonsin kunnat ana.

Klicka här för att hitta första delen i bokkatalogen Finna.

Den första bilden är lånad från Magnific som tidigare hette Freepik. Upphovsrätten till samtliga bokomslag tillhör respektive förlag.

Visa vem du är

LITEN SPOILER Ibland då och då stöter man på en bok som liksom skakar om en. Som kräver att man läser vidare fast klockan är lite för mycket. Som lever vidare i ens tankar efteråt. Idag är jag både trött och seg men det var det värt. Jag var bara tvungen att bli klar med "Visa vem du är".

Elle McNicoll har imponerat på mig tidigare. Hennes debut "Som en gnista" var en glad överraskning på många sätt, inte minst var det uppfriskande att ha en autistisk huvudperson som fick vara berättare i sin egen historia istället för att bli beskriven utifrån av någon annan.

Även Cora - tolv, snart tretton - är autistisk, vilket gör vardagen i skolan utmanande. Den enda vännen har flyttat bort, lärarna är oförstående, en del av klasskompisarna utnyttjande, livet är svårt att navigera.

Coras storebror jobbar på Pomegranate, ett nytt techföretag som med hjälp av AI skapar digitala kopior av människor. Deras mål är att ingen längre ska behöva sörja den som dör, istället ska de kunna umgås med ett högteknologiskt hologram av sin älskade och aldrig behöva skiljas. Cora - som hade en komplicerad relation med sin nu döda mor - fascineras av möjligheten.

På en tråkig fest träffar Cora chefens son Adrien och en lika oväntad som omedelbar vänskap uppstår. För första gången känner sig Cora sedd och uppmuntrad att vara sig själv istället för att anpassa sig efter omvärlden. Adrien - vars ADHD är en stor besvikelse för hans pappa - får Cora att våga nya saker och vilja utmana sig själv.

Det enda vännerna blir osams om är Pomegranate. Cora lockas av företagets löften och företagets karismatiska ledare, doktor Gold, visar henne stort intresse. De har aldrig intervjuat en autistisk person tidigare och den förtjusande doktorn kan inte nog understryka hur viktigt det skulle vara, medan Adrien varnar och säger att Pomegranate inte är vad det utger sig för att vara.

När katastrofen slår till och Cora plötsligt står ensam utan sin vän kan hon inte längre stå emot frestelsen. Doktor Gold ger henne ett erbjudande hon inte kan stå emot och Cora kastar sig rakt i armarna på det stora företaget.

Berättelsen utspelar sig i en framtid som är misstänkt lik vår tid. De stora skillnaderna är att flygtrafiken avstannat och att den digitala tekniken befinner sig på en nivå där vi inte riktigt är ännu. Elementet av science fiction är betydligt lättare att svälja när huvudpersonernas liv inte är särskilt olika våra egna.

Vår berättare Cora vill så gärna tro att Pomegranate jobbar för det goda och när vi som läsare genomskådar dem betydligt tidigare än hon gör blir läsningen en svettig upplevelse. Hjärtat slog hårt i brösten och under särskilt den andra halvan av berättelsen växer ett riktigt obehag fram. 

Som vuxen läsare blir man inte så förvånad över att Pomegranate visar sig vara giriga fascister med en minst sagt osund syn på vad som gör en människa till just en människa. Inte heller att storföretagen inte är våra vänner, oavsett hur mycket de själva hävdar motsatsen.

Vad som däremot får mig att tappa hakan är att boken skrevs redan 2021, flera år före vår nuvarande AI-frenesi där alltfler företag alltmer högljutt försöker förmå oss att använda teknologiska redskap istället för att skapa eller tänka själva. Som att läsa en varning skickad till oss från gårdagen.

Slutet blir ändå lyckligt och - kan jag tycka - kanske lite väl lyckligt. Möjligen skulle boken ha kunnat måla med lite mörkare penslar och på så sätt fått fram sitt budskap ännu bättre, men det är bara en skönhetsfläck. I våra turbulenta tider har jag egentligen inga invändningar mot lyckliga slut.

En av mina varmaste rekommendationer på länge. 312 sidor som är lätta att plöja igenom och texten fastnar aldrig i teknobabbel eller onödigt svårt språk, ämnet till trots.

Den här utgåvan har en inledande fotnot om att man på svenska kan säga att en person har autism eller att en person är autistisk, och att olika personer föredrar olika begrepp. Elle McNicoll använder själv enbart uttrycket autistisk och låter sina huvudpersoner göra detsamma. 

Klicka på länkarna för att hitta Visa vem du är samt Som en gnista och Keedie av Elle McNicoll i bokkatalogen Finna. Rättigheterna till omslaget ovan ägs av Lilla Piratförlaget.

Hur kommer man vidare?

Om jag får tuta lite i min egen trumpet så måste jag säga att vi som jobbar med barn på biblioteket är rätt bra på det vi gör. Vi är bra på att entusiasmera till läsning, bra på att sätta böcker i händerna på publiken, bra på att sniffa rätt på rätt bok som kan göra just den unga personen framför oss sugen på att läsa.

Men det finns en sak vi kämpar i riktig motvind med för det mesta. Hur får man barn att läsa vidare i en serie?

I Helsingfors har vi sedan länge som strategi att vi behöver extra många exemplar av de två-tre första delarna i en serie. Det är där man ska börja läsa, det är de första delarna de lätt kan bli kö till. Efter det planar läsningen ut - läsarna är olika snabba och de senare delarna behöver vi därför färre av.

De senaste åren visar dock lånestatistiken att de unga läsarna blivit sämre på att hålla fast i sina bokserier. De läser den första boken och slutar sedan, även om de gillade ettan, även om den slutar med en cliffhanger som borde locka vidare.

Kanske är det konceptet med en fortsättning som känns främmande för barn. De kanske är vana att se lösryckta delar ur exempelvis en filmserie och upplever inte att de behöver ett ordentligt slut för att uppskatta det de ser eller läser.

Kanske är det en fråga om logistik. I Helsingfors flyter boksamlingen och när man läst del ett i en serie är det inte alls säkert att del två står på hyllan i ens närbibliotek. Om man inte får fortsättningen i sin hand direkt svalnar viljan att läsa vidare alltför snabbt.

Det som talar för den senare teorin är hur populära samlingsvolymer har blivit. Monstret Frank och böckerna om Jack har båda fått tjockare utgåvor där man får hela berättelsen i en enda bok. Då är det betydligt lättare att ta sig hela vägen fram till slutet, när man inte behöver hitta rätt nästa del utan bara kan läsa vidare i godan ro.

Kanske borde vi paketera ihop åtminstone en series två första delar och bara låna ut dem tillsammans. Om man läst de två första delarna är det måhända lättare att sedan vilja fortsätta med trean?

I väntan på ett bra och praktiskt lösning från bibliotekets sida uppmanar jag alla föräldrar med läsande barn att hålla lite koll. Om ert barn läser den första boken i en serie lönar det sig att vara proaktiv och beställa in de kommande delarna redan i förväg, så barnet i bästa fall kan kasta sig över nästa del utan onödiga avbrott.

Hitta Monstret Frank och Jakten på Jack i bokkatalogen Finna genom att klicka på länkarna. Bilden ovan är från Freepik. 

Familjen Amarant går i mål med flaggan i topp

LITEN SPOILER När Neo Andersson fyller nio år är det han önskar sig allra mest att han ska få byta skola. Han vill börja på samma internat i Schweiz där bästisen Poppel Amarant ska gå - så som alla släkten Amarants pojkar alltid gjort och som det är tänkt att de alltid ska. Neos föräldrar säger föga förvånande nej.

Glädjen blir desto större då Poppel dyker upp i Neos skola. Förändringens vindar blåser även i denna den finaste av familjer och nu ska barnen Amarant gå i en vanlig klass, omgiven av vanliga barn.

För Neo och Poppel blir varje dag som ett kalas. De har så mycket att säga varandra och så mycket att göra tillsammans. Ända sedan de blev vänner har de behövt varandra på ett sätt ingen av dem riktigt har ord att förklara. 

Men även bästa vänner kan ha det svårt ibland. Medan Neo dras in alltmer i den färgstarka familjen börjar Poppel istället ta hans plats hemma hos Anderssons. Samtidigt som Neo i hemlighet förbereder en stor överraskning för sin vän känner sig Poppel allt mer osynlig och övergiven.

När Neos föräldrar dessutom missförstår hela situationen riskerar överraskningen att bli förstörd, liksom de båda kompisarnas vänskap. Naturligtvis reder allting upp sig i elfte timmen och vi får ett så lyckligt slut att det nästan hettar om kinderna när man läser det.

Det är svårt att sätta fingret på exakt vad som gör böckerna om Neo och Amaranterna till så fängslande läsning. Språket liksom sprakar och glimrar, stämningen är både underlig och varm och illustrationerna fyller i mycket av det orden inte säger. För mig är den här trilogin oemotståndlig läsning.

Samtidigt som man alltid skulle vilja hänga kvar i den här underliga spänningen mellan familjen Amarants tillvaro och den vanliga världen som Neo Andersson finns i, så får vi kliva ur berättelsen i precis rätt stund. 

Det är en konst att sätta punkt på rätt ställe och även det gör Amaranterna med den äran. En serie att vända tillbaka till om och om igen.

Klicka på länkarna för att hitta Familjen Amarant flyttar in, Sommaren med familjen Amarant och den avslutande delen Hemma hos familjen Amarant i bokkatalogen Finna. Bonnier Carlsen äger rätten till omslaget ovan.

Allvarligt talat: klimatångest och barnböcker

Barnboken är allt annat än en fegis och blir allt modigare med tiden. Att tackla stora och svåra frågor är något författare för barn gjort flitigt och frikostigt genom historien. 

Inte så konstigt - en berättelse är ett utmärkt redskap för att smaka på saker man själv oroar sig för eller som man själv upplever. Att få följa en påhittad vän som löser ett problem eller hittar sätt att hantera saker kan vara mycket inspirerande. 

I bästa fall kanske man själv lite lättare klarar av de tunga saker som kommer emot en i det egna livet. Det kan också skapa en större förståelse för att ens kompisar kan ha svårigheter man själv inte stött på eller egentligen förstår.

De senaste åren har det allt oftare dykt upp böcker där huvudpersonen har någon typ av klimatångest. En insikt om att världen kan kollapsa under människans påverkan, något som väger tungt på protagonistens axlar. Och jag tänker allt oftare på att det är ett riktigt svårt problem i en bok.

Barnböcker som handlar om problem letar sig oftast fram mot någon typ av lösning. Den mobbade hittar vänner och en bättre självkänsla. Den som genomlider en sorg hittar en väg att gå vidare och hantera sina känslor. Den som upplevs som annorlunda får i princip alltid en ny förståelse från sin omvärld innan boken är slut.

Men hur löser man klimatkrisen? Den kan man inte dikta bort. När boken är slut finns hotet kvar. Hur skriver man barnböcker om klimatångest utan att slutet bagatelliserar oron eller viftar bort hela saken?

Jag har inget svar på det. Jag tycker inte nödvändigtvis att de böcker jag läst på temat har löst problemet på ett dåligt sätt, men risken är ganska stor att den unga läsaren inte känner sig tillfredsställd efter den sista sidan.

Nyligen deltog jag i en väldigt bra workshop om framtidsarbete i en osäker värld (och vad biblioteket kan bidra med). En sak vi diskuterade oss fram till är att om vi som bibliotek inte kan lösa klimatkrisen kan vi åtminstone försöker bryta människors känsla av att det inte finns något att göra åt saken.

Klimatkrisen är på riktigt och barns rädslor för framtiden är ingenting att vifta bort. Dagens barnböcker på temat kan inte heller lösa krisen men kan kanske hjälpa till att koka ned en stor, diffus, ogreppbar känsla och peka på konkreta saker man ändå kan göra, även om de stora, lyckliga sluten saknas.

Huvudpersonerna kan inte döda draken men blir åtminstone lite bättre på att hantera vetskapen att den finns.

Bilden kommer från Freepik.

Allvarligt talat: lite mer respekt vore fint

I den här bloggen har jag nästan enbart varit positiv och peppig. Skrivit om de böcker jag tycker är bra. Försöka dela med mig av tips och tricks och idéer. I grunden är det en bra sak att försöka vara så konstruktiv som möjligt.

Ändå har jag tänkt att jag borde tillåta mig att skriva också om negativa saker. Böcker jag inte gillar och varför jag inte gillar dem. Teman jag inte gillar och varför jag inte gillar dem. Fenomen jag inte gillar och varför jag inte gillar dem.

För det mesta är jag positiv och peppig på riktigt men ibland stöter man på saker som får energin att sina och batterierna att krokna.

Från och med nu finns rubriken "Allvarligt talat" som kommer att signalera att jag nu tänker prata om någon aspekt av barnlitteraturen eller läsfrämjandet eller biblioteksvärlden jag är mindre förtjust i.

Först ut i raden är en riktigt tröttsam sak som dessutom ofta är svår att ta på, det är mer någonting man anar mellan raderna än något man får tydligt utskrivet i klartext. En känsla. Att barnböcker nog är kul och bra men alls inte lika fina som litteratur för vuxna.

Vi som jobbar med barns läsning möts nog av uppskattning - hur ska barnen annars lära sig läsa och vem skulle annars använda biblioteken i framtiden? - men inte med något större intresse. Det är ovanligt att vuxna människor intresserar sig för, eller läser, barnböcker. 

Det märks i mediebevakningen. När det skrivs om vuxenlitteratur närmar man sig ämnet med kunskap, kritiskt sinne, gärna med en analys i högsta hugg. När det handlar om det barn läser är det få som känner sig pressade att läsa på eller att sätta sig in i saker. Det är ju bara barnböcker.

Hur sällan recenseras barnböcker i dagstidningar? När Malin Stehn släppte Skräckslagen skrev hon på Instagram: "Att släppa en barnbok är [...] ofta som att kasta ut sitt alster i ett svart hål. Det blir tyst. [...] Den direkta responsen (som jag jag blivit bortskämd med som författare för vuxna) uteblir."

När det publiceras listor över mest lästa / mest utlånade författare har man oftast plockat bort barnböckerna först. Det är helt okej med skilda listor, men oftast låtsas artiklarna inte om att barnböcker lånas mer. Någon vuxenförfattare ropas ut som vinnare samtidigt som alla undrar varför barn inte läser.

När SVT:s litterära långkörare Babel gör en barnvariant pratar man påfallande lite om böckers innehåll, mer om hur nyttigt och kul det är att läsa. Anna Hellgren i Expressen var inte imponerad.

Överhuvudtaget verkar många - medvetet eller omedvetet - anse att barnböcker mer är en ständigt pågående läsövning än något med litterära kvaliteter eller verkshöjd.

Men om man inte bara vill gnälla, då? Om man vill vara lite positiv och peppig igen? Då säger jag att bollen ligger hos dem som inte tar barnböcker på allvar. Ta emot några bra boktips, läs ett par böcker för olika åldrar och i olika genrer, skaffa dig en ståndpunkt och en åsikt.

Vi diskuterar gärna barnlitteratur när som helst och med vem som helst. På fullaste allvar.

Bilden kommer från Freepik. 

Ernesto blir ledsen (och ensam)

Den första veckan av december tillbringade jag i Funchal, Portugal, där jag har en riktig favorit bland bokhandlar. Dit brukar jag gå för att kolla vilka böcker som översatts till portugisiska och vad som verkar gå hem bland publiken där.

Nu senast hittade jag en bilderbok som verkligen slog knock på mig. Eller mer korrekt fick den mig att stå och gråta på allmän plats där vem som helst kunde se mig.

Ska sanningen fram är jag rätt lättrörd av barnböcker, men här pratar vi en helt ny nivå. Istället för några eleganta små glädjetårar blev det riktigt hulkande fulgråt. Och boken som skakade mig i grunden heter Ernesto, döpt efter sin huvudperson.

Alla talar om Ernesto. De säger att han är blyg och pratar konstigt. De säger att han är ful och har ett underligt ansikte. De säger att han är annorlunda, att han har slitna kläder, att han inte förstår vad andra säger. Alla säger någonting om Ernesto. Det gör honom mycket, mycket ensam och mycket, mycket, mycket ledsen. Och där tar historien slut.

Däremot tar inte boken slut. "Tyckte du inte om slutet?" frågar berättarrösten medan vi får se en nedstämd Ernesto sitta alldeles ensam i sitt hem. Ibland är det så här berättelsen slutar, fortsätter rösten. En del vill inte veta slutet, eftersom det är alldeles för sorgligt. 

"En del tror att det bara är slutet som är sorgligt. De förstår inte att det är hela berättelsen om Ernesto som är sorglig."

Det talas ofta om hur böcker kan lära barn att bli mer empatiska. Hur böcker kan ge dem verktyg att förstå andra människors situation. Olika böcker lät ut empati i olika grad och på olika sätt. Ernesto är helt obeveklig och släpper inte läsaren av kroken. 

Vi måste förstå att elaka ord och brist på förståelse är vad som gjort Ernesto ledsen. Kanske ibland våra egna elaka ord. Men möjligen finns det lite hopp på slutet.

Det sista uppslaget visar Ernesto, liggande i sin säng med ljuset släckt. En stor tår rinner från hans öga och berättarrösten frågar läsaren: "Har du något du skulle vilja säga till Ernesto?"

Det geniala draget är naturligtvis att ingen kommer in och räddar situationen. Ingen kommer plötsligt och knackar på Ernestos dörr och frågar om han vill vara med och leka. Boken dumpar över hela lösningen på läsaren. Vad ska man göra nu?

Ernesto är skapad av Blandina Franco och José Carlos Lollo, två barnbokskreatörer från Brasilien med många böcker och ett antal priser på sin meritlista. Jag skulle verkligen hoppas att något förlag skulle översätta den här enkla, effektiva och omskakande bilderbokspärlan till svenska.

Och om du skulle befinna dig i Funchal är det bokhandeln Bertrand du ska gå till.

Den portugisiska utgåvan av Ernesto är utgiven av Zero a Oito, som äger rätten till omslaget ovan.