Böcker som vuxna väljer

Det här kommer kanske inte som en stor överraskning för någon, men jag tycker det är viktigt att barn är delaktiga när det gäller att välja böcker. Jag bokpratar för ett stort antal elever varje år: jag berättar om böcker och sedan får de välja och vraka och låna det de tyckte lät intressant.

Jag är ett stort fan av att föräldrar tar med sig sina barn till biblioteket och engagerar dem i urvalsprocessen. Det är mer sannolikt att barnen faktiskt vill läsa en bok de själva varit med om att fiska fram ur bokfloden.

Men sedan finns en annan sanning. Bara för att barnen är delaktiga betyder inte det att de alltid får bestämma på egen hand.

Tänk jämförelsevis att barnen skulle få bestämma hela familjens middag varje dag. Högst sannolikt skulle näringsvärdet bli lidande ganska snabbt när fibrer och grönsaker ratas till förmån för smaskens och snabba kolhydrater. 

På samma sätt tenderar barn att välja en viss typ av bok. Sådant de redan är bekanta med, sådant de tror går lätt att läsa. Sällan väljer de något som utmanar dem eller erbjuder något helt nytt.

Där kommer vi vuxna in i ekvationen på olika sätt.

Jag som läsinspiratör har som ansvar att lyfta fram böcker jag tror barnen skulle gilla men som de inte nödvändigtvis skulle hitta fram till på egen hand. Att sälja in det oväntade och utmanande och få det att framstå som möjligt och attraktivt.

En lärare kan lätt tillföra bredd och variation genom sina val av högläsningsböcker. Det är alltid en bra idé att sikta lite ovanför barnens huvuden och välja en bok som eleverna skulle ha svårt att läsa på egen hand.

Jag rekommenderar därför inte att läraren låter eleverna välja högläsningsbok. Däremot kan läraren välja ut två eller tre kandidater som eleverna sedan får välja mellan.

Även föräldrar kan lätt vidga horisonter genom att introducera nya böcker till barnen. Dels när man läser högt för sina barn, något man gärna kan göra högt upp i åldrarna, men också genom att ta hem en bok och rekommendera den varmt. 

"Jag hörde att den här är bra så jag tänkte att vi kunde testa att läsa den tillsammans" eller "Någon sa att det här var deras nya favorit, du kan ge den en chans till näst". 

Det finns utmärkta böcker som lättast når fram till barnen via en vuxen de känner, som exempelvis Brorsans kompis Robban eller Familjen Amarant. 

Genom att föreslå böcker (och ibland insistera på att de blir lästa) utmanar vi våra unga läsare att höja nivån och gå vidare i sin läsning. Vi ger dem också chansen att upptäcka nya stilar och genrer och gör det möjligt för dem att utveckla sin egen smak för berättelser.

Om man som lärare eller förälder nu känner sig inspirerad men inte vet vilka böcker man ska tillgripa är det bara att kontakta biblioteket och be om hjälp. Eller så kan man läsa bakåt i den här bloggen och hitta mängder av bra tips. 

Bilden är lånad från Magnific.

PISA och annat elände

Ni vet ju hur det var. 1173 började man bygga ett stort och ståtligt klocktorn intill katedralen i Pisa men marken var mjuk och redan innan projektet var klart hade hela byggnaden börjat luta. Saker går inte alltid som man vill, med andra ord.

Trots att staden Pisa inte har någonting med Pisa-undersökningar att göra är det lätt att använda ett svajande torn som metafor för de senaste årens resultat.

När det gäller läsförståelse har Finland som bekant rasat från etta i världen till en betydligt mer modest sextondeplats. Bäst i Norden förvisso, men det är ändå en dramatisk förändring på tjugotvå år och många pannor har lagts i djupa veck för att förstå och förklara och vända utvecklingen till kommande år.

Det finns en mängd "och", "men" och "kanske" som kunde vädras i sammanhanget. Någon hävdar att pandemin lämnat spår i de testade 15-åringarnas färdigheter. Någon menar att PISA inte betyder något för elevernas resultat och att provskrivarna helt enkelt inte anstränger sig särskilt mycket inför uppgiften. Någon påstår att PISA inte är ett särskilt bra prov och därför tveksamt som värdemätare över huvud taget.

Men om vi bortser från eventuella rimliga eller mindre rimliga invändningar så vågar jag påstå att Pisa ändå är kanariefågeln i gruvan och en varningssignal värd att tas på allvar. Vad kan vi göra för att stärka barnens läsning? 

Högst förenklat skulle jag ge följande tips till oss alla, helt oavsett vi bryr oss om internationella provresultat eller inte:

01. Höj läsningens status

Så som vårt samhälle är organiserat så måste man kunna läsa. Läsningen är grundstenen i allt. I studier, i arbetslivet, i vardagen, som en medborgare och som del av det sociala nätverket i världen. Något så viktigt måste därför få ta plats och resurser.

02. Gör plats för läsningen

Sätt läsning på skolschemat, till exempel. Varje elev i varje klass ska ha en viss avsatt mängd tid varje dag för läsning, hela grundskolan igenom. Alla har inte tid eller ro att läsa hemma. 

Det får och ska vara lustfyllt men måste också ha ett litet element av tvång och nivån på läsningen måste höjas vartefter elevens färdigheter växer. Läsning är i bästa fall kul men måste göras även när det inte går lätt.

03. Föräldrarnas ansvar

Det här är ett riktigt beskt piller för alla föräldrar som tycker att de redan gör allt, men här behövs ett sorts oskrivet kontrakt mellan föräldrarna och samhället. Böcker och läsning är som tandborstning - det är inte valfritt utan något man som vuxen ska se till att barnen gör.

Att låta barnen "slippa" läsa är verkligen ingen bra belöning. Det sättet att tänka på straffar sig alltid förr eller senare. Det skriver jag mer om här. 

Förskola, skola och bibliotekarier hjälper till men det stora ansvaret måste ändå ligga därhemma. Om ett barn kommer till första klass utan att ha något förhållande till böcker eller historier - som inte vet hur man lyssnar till en berättelse som någon annan läser högt - ligger det barnet väldigt långt efter sina kamrater redan innan loppet börjat.

Här vill jag också lägga ansvaret på samhället. Om det finns föräldrar som inte har verktygen eller förutsättningarna för att ge allt detta till sina barn - och det finns det alltid - måste det finnas resurser för att hjälpa och stödja och uppmuntra.

Förhoppningsvis är den sjunkande läsförståelsen ett problem vi är redo att tackla tillsammans. Nog vore det roligare med lite starkare resultat vid nästa mätning 2028?

Inte för att det är en tävling, men det skulle vara kul om våra unga läsare skulle få lite uppmuntran och glädje istället för att känna att de är ett bekymmer för alla. 

Bilden är skapad av jcomp och lånad från Magnific. 

Samson och de snyggaste piraterna

Föräldralöse Samson bor i det fattiga fiskeläget Santa Marengo där inget särskilt någonsin händer. Åtminstone inte tills den dagen han får syn på en tvättäkta pirat och inser att det är en sådan han vill bli. Han behöver äventyr och spänning och det genast.

Han behöver inte vänta länge. Efter en våldsam storm  - den fruktade Orrikanen som alltid drar med sig kaos och förstörelse - måste Samson lämna sitt hem och låta sig skickas till någon som kan ta hand om honom.

På vägen bort blir postbåten han färdas med kapad av sjörövare och verkligen inte av vilka som helst: de underbara piraterna under ledning av kapten Alba Longa är de mesta fasansfulla på Vindarnas Hav. Och de snyggaste, det är inte oviktigt.

Samson inser att det här är hans chans och han bönar och ber piraterna att få bli en av dem, men det är minsann inte det lättaste. För att få bli en pirat måste man kunna flyga högre än fåglarna, simma djupare än fiskarna och slutligen lura havet och vinden. Hur ska det gå till?

Tidigare har Fabian Göranson mest berättat i bild men nu låter han för första gången texten breda ut sig. Och som hans text flödar, full av fantastiska små underligheter som kommer i så rask takt att man knappt hinner uppfatta den ena förrän nästa dyker upp.

Det är oväntat, det är knasigt, det är fullt av action och det är spännande så gott som hela tiden ända fram till sista sidans cliffhanger som lovar en fortsättning så småningom.

Bokens trehundra sidor flyger förbi - dels för den utsökta handlingen, dels för de snygga och kreativa illustrationerna som finns på varje uppslag.

Det enda jag personligen är lite orolig för är när Fabian Göranson hinner äta och sova och vara ledig, när han är så produktiv. 2025 tilldelades han Augustpriset för sina böcker om Klara och ingen skulle bli mindre förvånad än jag om prisregnet fortsätter över Samson och hans fåfänga piratkompisar.

Klicka på länkarna för att hitta Samson och de underbara piraterna och Klara: Tvättbjörnarnas stad i bokkatalogen Finna. Rättigheterna till omslagsbilden ovan tillhör Rabén & Sjögren.

En liten mus i en stor bok

Molly Bloom är en liten mus som i all hemlighet bor i en bokhandel i Stockholm. Hon är en mycket försiktig mus som aldrig lämnar huset och som aldrig söker äventyr. 

Annat var det förr, när hon och hennes bästa vän Anna Karenina bodde tillsammans och ibland kilade ut för att titta på stan. Men en olyckshändelse skiljer de båda vännerna åt och Molly är helt säker på att de aldrig mer ska ses.

Genom en otrolig slump får Molly Bloom veta att hennes gamla vän hamnat i staden Sanremo i Italien och nu fattar hon sitt livs största beslut: hon ska lämna allt och försöka träffa Anna Karenina än en gång, kosta vad det kosta vill.

Men en mus är väldigt liten och vägen till Italien är både lång och farlig. Man kan råka ut för vad som helst.

Molly råkar ut för pojken Jakob som önskar sig ett husdjur och en bästa vän. Han fångar musen i en burk och tar med henne hem till sitt rum, och där kunde resan ha tagit slut. Men Molly har lärt sig ovanliga saker hemma i bokhandeln och kanske kan Jakob hjälpa henne att komma vidare.

Molly Blooms fasansfulla och fantastiska resa är en otroligt fin berättelse om vänskap och om modet att våga. Och det här är en bok som kan inspirera läsaren att våga på mer än ett sätt.

Den här boken är nämligen enorm till formatet. Stor och tjock och tung, men inte med mer text per sida än att en ung läsare klarar av den. Fixar man att läsa LasseMajas detektivbyrå borde även den här gå som en dans.

Vill man att böcker ska vara tunna och korta så kan just den här tegelstenen få dig att våga testa något helt annat än just det enklaste. 

Dessutom är den otroligt snygg med kraftfulla färgbilder på nästan varje uppslag. En bok som inte liknar någon annan jag läst. Extra plus för det bitterljuva slutet som både är lyckligt och lite sorgligt på samma gång.

Klicka på länken för att hitta Molly Blooms fasansfulla och fantastiska resa i bokkatalogen Finna. Rabén & Sjögren äger rätten till omslaget som syns ovan.

Allvarligt talat: gamla böcker om klimatet

Häromdagen stötte jag på en faktabok för barn som handlade om den globala uppvärmningen. Den var tryckt 2008 och berättade att uppvärmningen kunde bli ett riktigt problem i framtiden, men var sedan full av käcka och peppiga förslag på vad DU kan göra för att göra världen bättre.

Stäng av vattnet medan du borstar tänderna! Håll inte kylskåpsdörren öppen! Slå av lamporna då du lämnar ett rum! Många bäckar små räddar planeten vi bor på!

I skrivande stund är det juni 2026 och klimatkatastrofen är här. Stora delar av Europa smälter under aldrig tidigare dokumenterade temperaturer. Om ett oroligt barn kommit till biblioteket i jakt på svar skulle den här boken glatt berättat att det räcker att inte låta vattnet rinna medan du låter tandkrämen jobba.

Faktaböcker för barn är färskvaror. Barn ska aldrig förväntas kunna värdera den kunskap de får presenterade för sig, de ska inte själva behöva inse att något är föråldrat eller att något viktigt saknas. De ska kunna läsa sina faktaböcker och lita på att det får berättat för sig stämmer.

Faktaböcker för barn kan få patina för en vuxenpublik och kan gärna sparas i bokförråd om man upplever att de har ett värde eller förmedlar en intressant tidsbild. Men de ska under inga omständigheter stå kvar på barnens hyllor.

Barns rätt till korrekt och pålitlig information vinner över vuxnas rätt till nostalgiska kickar, varje dag och hela tiden.

Få böcker har åldrats med mindre värdighet än just de som handlar om klimatet. Ännu för sex-sju år sedan beskrev de klimathotet som något avlägset, som något man gärna skulle vara medveten om men som framtida teknik förmodligen skulle kunna lösa.

Nu är framtiden redan här och barnen förtjänar faktaböcker som representerar världen så som den faktiskt ser ut. Så jag tog den peppiga boken från 2008 och avskrev den ur samlingen så snabbt jag bara kunde. Jag kan bara hoppas att alla andra bibliotek gör detsamma. 

Förpassa dem till ett bokförråd som en påminnelse om en mer naiv tid. (Eller släng dem så långt vägen räcker, det är också ett bra alternativ.)

Bilden är lånad från Magnific

Guldpengar och orättvisor

Som liten var jag väl förtrogen med Elsa Beskows dikt om gamla häxan Avundsjuka som sticker sin spetsiga näsa i andras angelägenheter och sår split varhelst hon kan. Min mamma läste den ofta för mig och min farmor, som var en baddare på att lära sig saker utantill, läste hela dikten ur minnet.

Det går illa för häxan när hon försöker provocera pojken Pär. Han är nöjd med det han har och är inte sugen på att bråka med någon. Han rycker häxan i svansen och jagar ut henne ur huset.

Man borde ju förstås vara som Pär, men det är man sannerligen inte alltid. Det är lätt att tycka att livet är bra orättvist, särskilt mot en själv. När man själv är så förfärligt vanlig och ens klasskompis är så rasande bra och speciell hela tiden.

Kjell är alltid glad och vet massor av saker och han älskar guld. Han har guld på jackan och guld i håret och förmodligen gråter han också tårar av guld. Om han nånsin skulle gråta och inte vara sådär glad jämt. 

Alba däremot, hon är morgontrött och gråtig och snorig och vet inte mer än någon annan. Hon har dessutom inte guld någonstans. Och medan Kjell har tappat flera tänder redan väntar hon fortfarande på sin första.

En dag på skolgården tappar Kjell ännu en tand och berättar glädjestrålande att den kommer att förvandlas till en guldpeng över natten. Nu blir Alba alldeles galen. Ska Kjell få en guldpeng när han redan har så mycket fint och hon inte har något alls!

I ett obevakat ögonblick passar hon på att stjäla tanden. Nu är det hennes tur att få en guldpeng. Men på vägen hem känns det inte alls bra. Det är som om tanden skaver i fickan. Och vad ska Kjell säga när hans tand är borta? Han är ju trots allt Albas kanske allra bästa vän.

Micaela Favilla har skrivit och ritat en förtjusande liten vardagspärla om när avundsjukan går överstyr och allt känns så orättvist att man är redo att explodera. Helt garanterat ett välbekant tema för den tänkta målgruppen, som jag skulle säga är barn i åldrarna 5-8 år eller så.

Och efter ett rejält vredesutbrott som slutar med gråt och plåster och guld överallt, så blir det till all lycka också ett riktigt glatt slut. Det är både Alba och Kjell värda.

Micaela Favilla har tidigare skrivit två böcker om Erka och Julian för lite äldre barn.

Klicka på länken för att hitta Albas guld i bokkatalogen Finna. Rättigheterna till omslaget ovan tillhör Lilla Piratförlaget. Häxan Avundsjuka kan hittas i flera utgåvor, bland annat i Elsa Beskows Sagoskatt: Tripp Trapp Trull. 

En liten saga om läsförmåga

Det var en gång en helt vanlig skola där det gick en helt vanlig klass i en av de lägre årskurserna. Klassen var full av helt vanliga elever och de hade en lärare som gjorde sitt allra bästa, men i slutet av läsåret - då elevernas läsförmåga skulle utvärderas - var alla siffror alarmerande röda.

Eleverna kunde alfabetet och kunde väl egentligen läsa, i ordets allra mest grundläggande betydelse, men de förstod inte orden de läste. Och förstår man inte orden blir det plötsligt hemskt mycket svårare att gå i skolan.

Hade det varit fråga om en saga på riktigt är det ungefär här det skulle ha dykt upp en god fe eller motsvarande som skulle kunna vifta med sitt trollspö och magiskt ställa allt till rätta, men riktigt så går det inte till i skolvärlden. Där får man komma på lösningar på egen hand.

När sommarlovet var slut ordnade läraren ett föräldramöte med ett kort och bryskt meddelande: om det ska bli ordning på situationen måste familjerna ta ett betydligt större ansvar för sina barns läsning.

Egentligen borde det vara självklart. Lärare kan prata om böcker och läsning tills de är blå i ansiktet men om eleverna aldrig upplever att föräldrar eller andra vuxna bryr sig om saken så kommer de snabbt att lära sig att det här är något man mer eller mindre kan strunta i.

I just den här sagans klass tog lärarens taktik skruv rejält och fungerade minst lika bra som någon trollformel skulle ha gjort. Föräldrar och barn tog sin läsning på allvar och innan nästa läsår var slut läste en stor del av klassen långt över förväntad förmåga. Ibland får sanna sagor lyckliga slut.

Poängen med den här berättelsen - som jag lovar är helt sann om än så pass vagt återberättad att ingen ska kunna lista ut vilken klass det handlar om - är förstås att visa att allt är möjligt. Om man läser hemma. Om man besöker biblioteket tillsammans. Om man visar intresse för sina barns läsning. Om man som vuxen är redo att vara en bra läsande förebild.

Skolbarn kanske läser mindre idag än förr, kanske har barnens läsförståelse försämrats. Men det behöver inte vara så. Det är aldrig för sent att visa barnen att läsning är viktigt på riktigt.

Snipp snapp snut, så var sagan slut. (Maka er nu iväg till biblioteket omedelbart och se till att era barn har bra böcker att läsa. Ni kan tacka mig senare.)

Bilden är lånad från Magnific.