En liten saga om läsförmåga

Det var en gång en helt vanlig skola där det gick en helt vanlig klass i en av de lägre årskurserna. Klassen var full av helt vanliga elever och de hade en lärare som gjorde sitt allra bästa, men i slutet av läsåret - då elevernas läsförmåga skulle utvärderas - var alla siffror alarmerande röda.

Eleverna kunde alfabetet och kunde väl egentligen läsa, i ordets allra mest grundläggande betydelse, men de förstod inte orden de läste. Och förstår man inte orden blir det plötsligt hemskt mycket svårare att gå i skolan.

Hade det varit fråga om en saga på riktigt är det ungefär här det skulle ha dykt upp en god fe eller motsvarande som skulle kunna vifta med sitt trollspö och magiskt ställa allt till rätta, men riktigt så går det inte till i skolvärlden. Där får man komma på lösningar på egen hand.

När sommarlovet var slut ordnade läraren ett föräldramöte med ett kort och bryskt meddelande: om det ska bli ordning på situationen måste familjerna ta ett betydligt större ansvar för sina barns läsning.

Egentligen borde det vara självklart. Lärare kan prata om böcker och läsning tills de är blå i ansiktet men om eleverna aldrig upplever att föräldrar eller andra vuxna bryr sig om saken så kommer de snabbt att lära sig att det här är något man mer eller mindre kan strunta i.

I just den här sagans klass tog lärarens taktik skruv rejält och fungerade minst lika bra som någon trollformel skulle ha gjort. Föräldrar och barn tog sin läsning på allvar och innan nästa läsår var slut läste en stor del av klassen långt över förväntad förmåga. Ibland får sanna sagor lyckliga slut.

Poängen med den här berättelsen - som jag lovar är helt sann om än så pass vagt återberättad att ingen ska kunna lista ut vilken klass det handlar om - är förstås att visa att allt är möjligt. Om man läser hemma. Om man besöker biblioteket tillsammans. Om man visar intresse för sina barns läsning. Om man som vuxen är redo att vara en bra läsande förebild.

Skolbarn kanske läser mindre idag än förr, kanske har barnens läsförståelse försämrats. Men det behöver inte vara så. Det är aldrig för sent att visa barnen att läsning är viktigt på riktigt.

Snipp snapp snut, så var sagan slut. (Maka er nu iväg till biblioteket omedelbart och se till att era barn har bra böcker att läsa. Ni kan tacka mig senare.)

Bilden är lånad från Magnific.

Bäst på allt - men hur länge till?

SPOILER Nina är klassens geni som har det lätt i alla ämnen. Hon kan alltid svara på lärarens frågor, hon vet en massa saker ingen annan har koll på och är bäst i klassen även i de ämnen hon inte är särskilt intresserad av. Hon är smartare än alla andra och det är hon väl medveten om.

Att alla andra är rätt korkade och jobbiga är hon också högst medveten om. I en mycket hemlig liten anteckningsbok skriver hon upp sina ärliga åsikter om de människor hon tvingas uthärda. Alla deras fel och brister (väldigt många) men även deras positiva sidor (sorgligt nog väldigt få).

Förr hade Nina en bästa kompis i den snälla men kanske inte helt knivskarpa Majlis, men sedan klassens drottning Meja kommit emellan dem har Nina inga vänner längre. Inte för att hon bryr sig. För henne räcker det gott att vara bäst.

Allt ställs på ända då den rakt igenom fulländade Isolde börjar i klassen. Hon har perfekt hår och perfekta kläder (hennes mamma är en känd influencer) och verkar på riktigt vara snäll rakt igenom. Kanske Nina kunde tänka sig att försöka bli kompis. Det skulle åtminstone göra Ninas mamma glad.

De planerna kapsejsar omedelbart då Nina och Isolde hamnar att göra grupparbete tillsammans och det snabbt visar sig att Isolde är minst lika smart, har minst lika bra idéer och gör minst lika snygga presentationer i Power Point. 

Nu skakas Ninas värld om i grunden. Att vara bäst på allt är det enda hon kan. Om hon inte får vara bäst har hon ingenting kvar.

Att Cina Friedner är bra på att hitta dramat i vardagen och skriva fram det så det inte bara blir engagerande men också roligt är ingen nyhet. Det värsta som kan hända är allt om preppern Belle var en personlig favorit när den kom och följs nu av Nina med axlarna tyngda av prestationsångest. Då som nu blandas starka känslor med många förlösande skratt.

Det enda som blir lite underligt för mig - och det här är kanske den riktiga spoilern - är att den där spydiga anteckningsboken som ägnas så mycket uppmärksamhet i slutändan inte spelar någon egentlig roll i handlingen.

Tjechov ska ha sagt att om det hänger ett gevär på väggen i början av pjäsen måste det avlossas innan föreställningen är slut. Här tänker jag hela tiden att någon ska hitta häftet - Tjechovs anteckningshäfte - och att det i sin tur ska utlösa handlingens klimax. Det känns lite underligt när det aldrig går så. 

Men det hoppas jag Tjechov och alla andra kan ha överseende med, för det här är en glimrande liten vardagspärla. Man har mycket trevligt i sällskap av Nina, Isolde och de andra. 

Men en liten påminnelse till alla barnboksredaktörer där ute: nästa gång en författare vill döpa den elaka tjejen till Meja är det dags att föreslå ett namnbyte. Det har redan hänt i lite för många böcker och snart vill alla schyssta Mejor där ute ha upprättelse.

Klicka på länken för att hitta Bäst på allt (och lite till) i bokkatalogen Finna. Rätten till omslaget ovan ägs av Rabén & Sjögren. 

Stor storm, liten båt

Det borde ha varit en dröm som gick i uppfyllelse när de fem ungdomarna ger sig ut på äventyr i sin lilla båt. Att segla från Bretagne till Irland och tillbaka igen och få känna frihetens vind i seglen.

Fyra av dem har känt varandra i många år, förenade av sin kärlek till segling och havet men också av sin vilja att ta risker, att våga göra lite för mycket, att utsätta sig själv och andra för ibland alltför stora prövningar.

Den femte är en landkrabba, en nykomling i gänget som ritat om spelplanen, som utmanat ordningen och som förskjutit maktbalanserna. Under ytan är det något som bubblar.

På vägen tillbaka blåser det upp, ett våldsamt oväder närmar sig. När de skulle behöva samarbeta som bäst händer det allra värsta och plötsligt ligger Clarence - gruppens självklara ledare - död i vattnet. 

Nu är goda råd dyra. Stormen som närmar sig är alldeles för stor för deras lilla båt. Nu krävs snabba och kloka beslut. Problemet är att det är Clarence som brukar fatta dem. De fyra som är kvar är helt utlämnade åt elementen och åt varandra.

Genom Emma - som var närmre Clarence än någon annan i gruppen - får vi följa dramat i båten men även vägen fram hit. Genom minnesbilder och tillbakablickar lägger vi långsamt pusslet över hur allting kunde gå så fel och det är gastkramande att följa med.

Grått hav (Tout gris i original) har lovordats i alla tonarter ända sedan den översattes till svenska efter att Marion Brunet tilldelades ALMA-priset 2025. Det är en relativt kort men intensiv berättelse som är oerhört noga med vilken information vi får och i vilken ordning, allt för att hålla spänningen uppe.

Grått hav är tydligt skriven för ungdomar - huvudpersonerna är alla i slutet av sina tonår - men kan med behållning läsas av en lässtark 12-åring. Här finns lite sex och lite våld men inte mer än vad en ung läsare mäktar med. 

Den enda pyttelilla skönhetsfläck jag kan hitta är att den franska originaltexten ibland läcker igenom översättningen lite väl mycket. Vid ett par tillfällen tänkte jag att inga ungdomar skulle uttrycka sig så här på svenska, men det är detaljer. Överlag har översättaren Lotta Rossi gjort ett utmärkt jobb.

Om man som jag tycker att franska är ett vidunderligt och vackert språk kan man tjuvlyssna på en bit av den franska ljudboksutgåvan här.

Om inget annat jag sagt övertygat dig om att det här är en bok du absolut ska läsa, så kasta ett öga till på det ögonbedövande snygga omslaget. I en tid då allt fler bokpärmar dessvärre känns lite hafsiga och gjorda med vänsterhanden ser Grått hav otroligt elegant ut i hyllan. En bok som får dig att se sofistikerad ut när du läser den på stranden eller tåget i sommar.

Klicka på länken för att hitta Grått hav i bokkatalogen Finna. Rättigheterna till omslaget ovan tillhör Gilla böcker.  

Lyckan att få läsa i fred

En av mina käpphästar som läspedagog har länge varit att jag ska läsa böcker på arbetstid. Nästan alla i min bransch läser massor av böcker hemma på sin egen fritid, eftersom tiden i livet är begränsad och det finns en aldrig sinande ström av böcker man borde bekanta sig med.

Med hög moral och svansföring har jag sagt att jag minsann enbart läser böcker hemma om det är sådana jag skulle velat läsa ändå, inga böcker som man borde läsa för jobbets skull.

Problemet är bara att det inte går så bra att läsa på jobbet. Där finns en massa andra saker som pockar på ens uppmärksamhet. Besökare som behöver hjälp, böcker som ska sättas på hyllor, kollegor som vill diskutera saker. Ständigt hamnar man att lägga bort sin bok och göra något annat.

Man tar sig igenom böckerna, det gör man, även om läsupplevelsen blir mer upphackad.

Men efter ett tag får man ändå lov att fråga sig varför jag nästan alltid gillar böckerna jag läser hemma bättre. Kan det verkligen bara vara en slump? Självklart inte.

Det all skönlitteratur gör - mer eller mindre framgångsrikt - är att locka med sig läsaren in i en värld som man ska känna och förnimma och närvara i. Om man hela tiden blir avbruten så blir läsningen bara ett avkodande av text och ett förstående av ord, men man får aldrig tag i den där känslan boken vill förmedla och göra dig delaktig i.

När jag läser hemma är det färre saker som lägger sig emellan mig och upplevelsen. Man känner bokens tempo och flöde på ett annat sätt, man hinner lära känna personerna i boken, man får tag i bokens stämning och känsla. Förutsatt att det är en bra bok, förstås.

Jag skulle gissa att samma sak gäller för nästan alla som läser. Om man inte får läsa fokuserat så får man ingen känsla för berättelsen och tycker till sist inte att det man läser är något vidare.

Tipset från proffset är - än en gång - att göra sig av med alla saker som avbryter. Allt som piper eller låter eller stjäl ens uppmärksamhet. Sedan kan man ge boken fullt fokus.

Bilden kommer från Magnific (tidigare känt som Freepik).

Ett ensamt spöke förändrar allt

SPOILER Henrik vaknar klockan fyra en morgon av att familjens hund anar något. När Henrik tittar ut genom fönstret ser han en underlig man som står i trädgården. Gubben stirrar tillbaka en kort stund och försvinner sedan på ett mystiskt sätt.

Henrik har aldrig trott på spöken eller varit särskilt intresserad av dem, men nu blir han skakad av det han sett. Gubben försvann rakt igenom ett buskage och han har inte lämnat några spår efter sig fast marken är våt och mjuk. Det finns ingen logisk förklaring.

Om Ingmar Bergman varit där med Henrik kunde han ha berättat att just klockan fyra på morgonen är vargtimmen då alla känslor är som mest intensiva och man upplever saker på helt andra sätt än man vanligtvis skulle. Han har gjort en hel film om det, den är väldigt bra även om Henrik skulle varit lite för ung för att se den.

Nu är hans familj de enda han kan vända sig till och de är dessvärre inte fullt lika med på noterna. Henrik blir lite besatt av det han varit med om men ingen klarar av att möta honom där han är och alla blir bara frustrerade.

Det ingen helt förstår är att Henrik blivit rädd på riktigt. Han har aldrig trott på spöken men nu har han troligtvis sett ett och det ställer allting på ända. Om de finns fast han inte trott på dem kan de kanske komma in i hans rum. Kanske är de farliga.

I den situationen fattar föräldrarna det katastrofalt dåliga beslutet att försöka skämta bort alltsammans och nu rasar det på riktigt för Henrik, som plötsligt inser att hans föräldrar inte förstår honom över huvud taget.

Knorren i den här boken är nämligen att det egentligen inte är en spökhistoria. Här finns visserligen ett spöke som inte kan förklaras, men själva biffen i berättelsen är krisen som uppstår när ingen vill lyssna på dig och ingen vill förstå dig. Som en pjäs av Lars Norén fast för barn.

Till slut är det den krångliga storasystern som får kliva fram och vara den som åtminstone tillfälligt lugnar vågorna på Henriks stormande hav. 

Det här är den fjärde boken om Henrik, men den kan läsas helt fristående från de andra: "Pengarna", "Mammas vidriga kompis" och "Hoppas din farsa dör". Bengt Ohlsson är en hyllad och väletablerad författare vars sida på Wikipedia inte nämner hans barnböcker med ett enda ord. (Klicka här för fler tankar om den typen av saker.)

Den omskakade familjedynamiken påminner mig också om David Levithans utmärkta "The Mysterious Disappearance of Aidan S" som tyvärr inte översatts till svenska.

Klicka på länkarna för att hitta Jag tror inte på spöken men jag är rädd för dem, Pengarna, Mammas vidriga kompis och Hoppas din farsa dör i bokkatalogen Finna. Bonnier Carlsen äger rättigheterna till omslaget ovan. 

Ibland behöver man ett monster

En morgon när Mina och hennes storebror Jérôme ska gå till skolan hittar de något förbryllande utanför huset. Fotspår. Jättelika fotspår. Det måste vara någon som skojar med dem för inget djur lämnar så stora spår efter sig.

Det hela är ett mysterium som Jérôme diskuterar med sin bästa kompis Marcus, medan Mina är för liten och lämnas utanför alla spännande spekulationer. 

Lillasystern är ändå benhårt övertygad om att något ovanligt finns därute, men när hon får syn på två stora ögon som stirrar in genom fönstret är det ingen som tror på henne. 

Mina ger sig inte - hon vet ju vad hon sett - och bestämmer sig för att försöka locka den mystiska varelsen till sig. Kanske den gillar kakor?

Men varför skulle det finnas ett vidunder utanför deras hus? Var har det kommit ifrån? Kan det vara det stora bygget av det nya lyxhotellet i skogen som stört monstret?

"Mina och odjuret" är en suggestiv och vackert tecknad grafisk roman om förhållandet mellan människan och naturen. Hur människor ibland gör skada men också om hur naturen kan läka på nytt om man bara ger den utrymme.

Dessutom växer det fram en tyst vänskap och ett samförstånd mellan Mina och det jättelika odjuret. Det visar sig vara tur då det värsta händer och ingen finns i närheten för att hjälpa. Då behöver man sitt monster mer än något annat.

Caroline Merola är en erfaren barnbokskreatör från Québec, som både skrivit romaner och tecknat serier tidigare. "Mina och odjuret" är någonstans mitt emellan en roman och en serie, med en droppe bilderbok i blandningen.

"Mina och odjuret" tilldelades ett fint pris av de lokala bokhandlarna 2024 och verkar vara den första av Caroline Merolas böcker som översatts till svenska. Jag skulle gärna läsa fler. 

Klicka på länken för att hitta Mina och odjuret i bokkatalogen Finna. Bokförlaget Opal äger rätten till omslaget ovan. 

Nio serier att plöja

För ett tag sedan skrev jag om bokserier för barn och utmaningen i att få ungarna att läsa vidare efter den första delen. Att det kan vara svårt att få dem att skutta från bok ett till bok två till bok tre, även om de gillar det de läst. 

Kanske behöver de läsande barnen lite mer stöd från oss vuxna när de gäller serier som ska läsas i rätt ordning. Jag på biblioteket kan alltid fråga om de vill reservera nästa del med en gång, så de vet att den är på väg. 

Föräldrar kan se till att rätt delar lånas hem och finns färdigt att tillgå när den nuvarande delen är färdigläst. Lärare och andra vuxna kan fråga vad barnen läser och uppmuntra dem att läsa vidare.

Om själva idén att läsa vidare känns främmande för barnen är det heller inte alls svårt att träna upp förmågan. Det enklaste sättet är att helt enkelt kasta sig in och ge sig hän i en bok som fortsätter vidare i fler volymer. 

Här kommer tips på nio bra bokserier som alla består av minst tre delar eller fler. 

01. PAX av Ingela Korsell, Åsa Larsson och Henrik Jonsson

Oavbrutet spännande på gränsen mellan fantasy och skräck om bröderna Alrik och Viggo som visar sig vara utvalda att försvara stadens hemliga, magiska bibliotek mot ondskan som väller in i form av monster från nordisk mytologi. 

Smart skrivet med korta kapitel och massor av cliffhangers som lockar vidare i berättelsen, allt kryddat med sanslöst snygga illustrationer. Mycket action blandat med stora känslor och svåra ämnen som mobbning, utanförskap och frånvarande föräldrar.

Totalt tio böcker där spänningen och intensiteten ökar för varje del, med en liten varning för ett omskakande slut. Som komplement rekommenderas faktasviten "Väsenologi" där man får veta mer om de monster och oknytt vi stött på i äventyret.

Klicka här för att hitta första delen i bokkatalogen Finna.

02. Nevermoor - Morrigan Crows magiska förbannelse av Jessica Townsend

Morrigan Crow är född på mörkerafton och därför dömd att dö på sin tolfte födelsedag. Det är hemskt men ingenting att göra något åt, så har det helt enkelt alltid varit. I väntan på döden drar Morrigan olycka över alla hon talar med eller interagerar med, så alla undviker henne bäst de kan.

I elfte timmen - precis som sanden i timglaset är på väg att rinna ut - dyker en mystisk främling upp och erbjuder Morrigan en livlina; i staden Nevermoor finns en turnering för barn med magiska förmågor och om Morrigan vinner den kan hon övervinna sin förbannelse.

Morrigan har visserligen inga magiska förmågor men har heller ingenting att förlora och bestämmer sig för att ta chansen när den ändå finns.

Den här boken tar lite tid på sig innan man riktigt förstår vart den är på väg och kräver lite mer uthållighet av läsaren, men när det väl blir åka av blir läsaren rikligt belönad.

Klicka här för att hitta första delen i bokkatalogen Finna.

03. Woodwalkers av Katja Brandis

Carag växer upp i djungeln i tron att han är en helt vanlig puma tills den dag han förstår att hans familj är woodwalkers - varelser som är hälften vilddjur och hälften människa och som kan byta skepnad från den ena till den andra.

Carag lämnar den värld han känner och bestämmer sig för att försöka leva bland människorna som om han vore en av dem. Det visar sig att människor är svåra att förstå och farliga att beblanda sig med. Om man blir upptäckt och avslöjad väntar fångenskap eller döden.

Till all lycka hittar Carag fram till en skola där andra Woodwalkers i hemlighet lär sig allt man behöver veta för att klara livet bland människor. Men alla på skolan är inte ens vänner.

Woodwalkers är en riktig evighetsserie för den som fastnar på kroken. Efter de första sex delarna följer fler sviter: Seawalkers, Woodwalkers & vänner samt Woodwalkers - återkomsten.

Klicka här för att hitta första delen i bokkatalogen Finna.

04. Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld

Många av tipsen på den här listan är fantasyberättelser som lätt blir lite längre och med fördel delas upp i flera delar, men ibland vinner också vardagens äventyr på att få breda ut sig.

Trilogin om mobbade Sigge som flyttar från stora Stockholm till lilla Skärblacka och nu ser sin chans att få bli någon annan. Innan sommarlovet är slut ska han förvandla sig själv till en cool kille som alla vill vara kompis med, men redan första försöket till kontakt slutar med katastrof och en bortrövad trädgårdstomte.

Sigges försök att vara som alla andra leder förstås till insikten att alla är annorlunda på något sätt och att det bästa är att vara sig själv. Jag har skrivit längre om Sigges vedermödor här.

Precis som med Johan Ehns "Kollokillen" känns det ändå som att serien på riktigt hittar sitt driv och sin styrfart i den andra delen. Ett tips här kan alltså vara att kasta om ordningen och gå direkt på "Min storslagna död", och sedan läsa ettan för att fylla i luckorna. 

Klicka här för att hitta första delen i bokkatalogen Finna.

05. Familjen Amarant av Elin Ruuth och Johanna Magoria

Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli. Vill man att barnen ska läsa följetonger är det bra att styra in dem på rätt spår redan från början och böckerna om den förnäma familjen Amarant och den helt vanliga Neo Andersson är bästa tänkbara start.

Tre helt omöjligt bra böcker om den djupaste vänskap och allt den för med sig: osäkerhet, avundsjuka och missförstånd, men mest av allt den mest fantastiska lycka man kan föreställa sig.

Språket är lätt utan att bli platt eller förenklat, och där det behövs fyller bilderna i saker som texten inte säger. En stor läsupplevelse oavsett om man läser på egen hand eller läser högt tillsammans. Jag har skrivit mer om familjen Amarant här och här.

Klicka här för att hitta första delen i bokkatalogen Finna.

06. Krypto av Hans Jørgen Sandnes

Ska man kittla barn till läsning bör man inte glömma bort de tecknade serierna. Krypto är en spännande och lättläst serie om den nyfikna Ofelia som kommer som fosterbarn till kuststaden Saltvik där något okänt verkar bubbla under ytan.

Tillsammans med fiskargubben Björn börjar Ofelia misstänka att det kan finnas ett sjöodjur som gömmer sig i vågorna. Och pojken som nyligen dök i vattnet och försvann spårlöst - kan även det ha med monstret att göra?

Krypto är en perfekt startpunkt för den läsovana då handlingen ofta berättas lika mycket i bilder som med text. Hans Jørgen Sandnes har också illustrerat böckerna om Dubbeldeckarna - Norges egna LasseMaja - som också är ett utmärkt tips för den som vill ha många delar att plöja.

Klicka på länkarna för att hitta första delen av Krypto och Dubbeldeckarna i bokkatalogen Finna.

07. Sorceline av Sylvia Douyé och Paola Antista

Sorceline är en annan utmärkt tecknad serie med mer krävande text och handling än Krypto. Sex barn kallas till kryptozoologen - vars jobb går ut på att ta hand om olika fantasiväsen som exempelvis enhörningar och sjöjungfrur.

Han närmar sig pensionen och söker nu en lämplig efterträdare. Det barn som bäst uppfyller hans förväntningar ska slutligen få ta hans plats. Men någon av kandidaterna spelar inte enligt reglerna och förvandlar sina värsta konkurrenter till glas.

Vår hjältinna Sorceline vet ingenting om sitt eget ursprung och drabbas snart av tvivel. Kan det vara hon som förvandlar sina kurskamrater utan att hon själv förstår hur?

Snyggt tecknat och väldigt engagerande, inte minst då handlingen hela tiden avslöjar nya hemligheter för oss och byter riktning då vi minst anar det.

Klicka här för att hitta första delen i bokkatalogen Finna.

08. Fruktansvärda grejer som ingen får veta av Martin Olczak och Lina Blixt

Den mobbade bokälskaren och klassens coolaste kille har absolut ingenting gemensamt men tvingas ihop då underliga saker börjar inträffa. 

Då Felix hittar någonting hemma som definitivt bara borde finnas i böcker vet han att Hedda är den enda som kan tänkas tro på honom och den enda som möjligen kunde veta vad han ska göra. Han ber henne om hjälp men i största hemlighet - han har sitt rykte att tänka på och vill inte att någon ska se dem tillsammans.

Den första underliga upptäckten är mest förbryllande men händelserna utvecklas snabbt till ren skräck och plötsligt förvandlas äventyret till en kamp på liv och död.

Effektiv skräck där en motvillig kemi växer fram mellan de båda huvudpersonerna. En mental kusin till Pax på många sätt med sina effektiva överraskningar längs vägen.

Klicka här för att hitta första delen i bokkatalogen Finna.

09. Kugghjärtat av Peter Bunzl

Vi avslutar tipslistan med ett stycke steampunk för barn. Utspelas i ett alternativt London under sent 1800-talet där staden är full av mekaniner - konstgjorda människor och djur som gör alla tråkiga jobb som vanligt folk helst vill slippa.

Lilys pappa tillverkar de allra bästa mekaninerna men när han försvinner spårlöst under en resa står hon plötsligt helt ensam i världen. Snart inser hon att någon är ute efter henne och att hon svävar i livsfara.

Med hjälp av pojken Robert och en konstgjord räv måste hon lösa gåtan innan det är ute med henne. Men kanske finns familjens stora hemlighet på närmre håll än hon någonsin kunnat ana.

Klicka här för att hitta första delen i bokkatalogen Finna.

Den första bilden är lånad från Magnific som tidigare hette Freepik. Upphovsrätten till samtliga bokomslag tillhör respektive förlag.