torsdag 31 augusti 2023

Spoiler alert

Vad är en spoiler och varför gör spoilers människor så upprörda? Ibland får man känslan att det värsta man kan göra mot en annan människa är att spoila handlingen i en film eller tv-serie eller en bok för dem. Det enklaste sättet att aldrig bli förlåten.

En spoiler är helt enkelt att man avslöjar en viktig del av handlingen för någon. Man kanske berättar hur boken slutar. Man kanske berättar någon viktig information som man får i ett sent skede. Eller så avslöjar man en stor plot twist - stunden då hela berättelsen ställs på ända och allt man trodde visar sig vara fel.

Personligen bryr jag mig ganska lite om spoilers. Rätt ofta när jag får en ny bok i handen läser jag början och slutet först och skummar resten. En klassisk jobbskada. Om jag vet hur det går kan jag koncentrera mig på andra saker. 

Jag förstår att man gärna vill bli överraskad och omskakad då man läser en bok men tror också att vi bryr oss lite för mycket om den typen av effekter. Att läsa en bok handlar inte bara om att få veta hur det slutar. Vägen fram till slutet ska vara givande och intressant, oavsett om man vet hur det slutar eller inte.

Sedan är det skillnad på spoilers och spoilers. För en vuxen läsare är det ofta ganska lätt att lista ut hur det ska gå i böcker riktade till åldern 9-13 år - de böcker jag läser flest och mest av. Det gör inte böckerna dåliga, de har andra kvaliteter. Det är vägen fram till slutet som är behållningen mer än själva slutet i sig.

Samtidigt skulle jag aldrig avslöja för en ung läsare vad som är den stora överraskningen i "Vi var lögnare". Hela berättelsen är konstruerad runt överraskningen. När man väl känner till den kan man läsa boken på nytt och uppskatta den lika mycket men jag vill inte beröva någon upplevelsen. Samma sak gäller med exempelvis "Allt som rimmar på kär" eller "En förbjuden bok". Och i allra högsta grad gäller det "Jag vill ha min hatt". 

I den här bloggen kommer jag ibland att vilja prata om just hur en bok slutar. Då kommer jag att avslöja överraskningar och plot twists. Men jag lovar att alltid inleda de inläggen med SPOILER så att man kan välja själv om man vill läsa vidare. Kanske vill man läsa boken först och sedan läsa vad jag tänkte om den?

När jag bokpratar för elever kommer vi alltid överens om att man inte ska säga högt hur det går i en bok ifall någon annan vill läsa den. Så schysst kan man vara mot sina kompisar. Men om du råkar få veta hur en bok du är sugen på slutar så hoppas jag att du läser den i alla fall. Kanske läser du bara på ett annat sätt om det stora avslöjandet redan är ur vägen?

onsdag 30 augusti 2023

Att läsa tillsammans ska smaka gott

"Hot Chocolate" by a4gpa is licensed under CC BY-SA 2.0. To view a copy of this license, visit https://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.0/?ref=openverse.
En sak jag funderar över mycket är hur man ska kunna visa barn att man som vuxen tycker att läsning är viktigt. Att inte bara säga det utan i handling visa att det är något man tycker om och uppskattar och får glädje av.

Ett av mina favorittips är att man läser samma bok som barnet. Man gör en egen liten läsecirkel tillsammans. Och man behöver inte vara förälder för att föreslå det, man kan vara vilken vuxen som helst som barnet har en naturlig relation till och lätt kan tillbringa tid tillsammans med. 

Först bestämmer man tillsammans vilken bok man vill läsa. Ska den vara rolig eller spännande? Hur lång får den vara? Vill man kanske kasta sig över en bokserie? Ta gärna hjälp av ditt bibliotek - vilka böcker kan de rekommendera?

Kanske väljer du som vuxen ut två eller tre kandidatböcker och så får barnet välja vilken ni tar?

Sedan bestämmer ni hur långt ni ska läsa. Se till att komma in en bit i handlingen, så att ni hinner börja förstå boken, lära känna karaktärerna och komma över den första tröskeln som ofta finns i böcker. Ungefär 40-50 sidor kan vara bra, längre om ni har en lång bok och barnet är en stark läsare.

Innan ni börjar läsa så bestämmer ni tillsammans ett par saker som ni kan diskutera. Det kan vara vad som helst men en lista på förslag är:

  • Vem är den viktigaste karaktären i boken?
  • Är berättelsen snabb eller långsam?
  • Skulle du vilja vara kompis med huvudpersonen? Varför/varför inte?
  • Vad skulle du gjort annorlunda än huvudpersonen?
  • Har du hittat nya ord i texten som du inte visste förut?
  • Hittar du en mening du tycker extra mycket om?
  • Vad tror du händer i nästa kapitel?
  • Om du var med i boken - vilken karaktär skulle du vara?

Här sätter bara fantasin gränser. Läs sedan så långt som ni kommit överens - se naturligtvis till att inte sluta mitt i ett kapitel. Sedan kommer vi till min favoritbit.

När ni läst så långt som ni ska sätter ni er på något bekvämt och trevligt ställe. Kanske hemma vid köksbordet? Kanske i soffan? Kanske går ni till ett trevligt café där det inte bullrar för mycket? Ta er någonting ni tycker om - kanske varm choklad eller någon lyxig bulle - och sedan diskuterar ni boken utifrån frågorna ni kommit överens om. 

Kanske föds det nya frågor under er diskussion? Kanske någon av frågorna ger er så mycket att prata om att ni struntar i de andra? Sitt så länge som det är roligt och diskussionen flyter på. Kanske ni i något skede tappar tråden och börjar prata om något annat? Det är också tillåtet men inte för snabbt.

Sedan bestämmer ni hur länge ni ska läsa till nästa gång. Ska ni behålla samma frågor? Saknas någon fråga? Vill ni stryka någon fråga? Och så gör ni om hela processen tills boken är slut.

När boken är slut kan man dessutom göra en sista uppgift: lista allt ni fått veta om huvudpersonen. Hur ser den ut, vad har den för personlighet, vad gillar den att göra? Vad har boken berättat för er och vad har ni förstått själva mellan raderna?

Allra bäst funkar det med barn som är lite äldre och som redan har en ganska bra nivå på sin läsning men man kan alltid testa sig fram. Kanske är det just samvaron och samtalet som öppnar upp böckerna?

Det kan också vara den varma chokladen. Glöm inte den. Att prata böcker ska alltid smaka gott.

tisdag 29 augusti 2023

Hallå, nu är jag här

Det var väl bara en tidsfråga innan det skulle bli en bokblogg. I hela mitt vuxna liv har jag älskat att blogga om olika saker som intresserar mig. Ord är liksom min grej. Att skriva faller sig naturligt. 

Jag heter Tobias och jobbar till vardags på Helsingfors stadsbibliotek, där min främsta uppgift är att så gott jag kan inspirera barn att läsa. Det är ett spännande jobb och något som kan göras på många olika sätt.

"Library Bookshelf" by Open Grid Scheduler / Grid Engine is marked with CC0 1.0.

Man kan bokprata. Då bjuder jag in en grupp elever och berättar för dem om ett urval böcker jag tror att de skulle kunna gilla. Det gäller att välja bra böcker, böcker som ser bra ut och böcker som man lätt kan bygga upp en spänning runt och ett intresse för. 

Man kan också hjälpa lärare att välja ut böcker för läsgrupper eller bokcirklar. Man kan göra boklistor som kan delas ut i klasser. Man kan planera olika läskampanjer av olika slag.

Man kan naturligtvis vara på plats på låneavdelningen och hjälpa de barn som kommer in och behöver något bra att läsa. Man kan lyssna till dem och tillsammans försöka tänka ut vilken bok som skulle passa just dem just nu.

Man kan försöka göra böcker synliga på oväntade ställen. Man kan anordna pop-up-bibliotek på olika evenemang eller så kan man ge boktips på Instagram - mitt konto där har funnits nästan lika länge som jag jobbat på bibliotek.

Man kan använda de plattformar som finns och skriva boktips, som jag gjort och gör för Hem och Skola.

Men det räcker inte att visa upp böcker för barn och ge dem boktips. Man måste också prata med andra vuxna, diskutera barn- och ungdomsböcker på ett seriöst sätt och få dem att förstå att de är viktiga för barns läsning. Alla är förebilder. Alla vuxna kan inspirera eller avskräcka från läsning, inte bara föräldrar.

Det är vad jag tänker att den här bloggen ska vara. Ett sätt att diskutera barn- och ungdomsböcker, läsning, läsinspiration och allt som hänger ihop med det. Du som läser kanske är en förälder eller en lärare eller en bibliotekskollega eller en författare eller en studerande. Kanske är du ett läsande barn som också gillar att läsa om böcker. 

Vem du än är hoppas jag att du känner dig välkommen. Och att du snart ska känna dig inspirerad.