Monstret bidar sin tid

Pappas nya flickvän är alltid oändligt tålmodig, förstående och vänlig i rösten. Hon lagar god mat och ler oavbrutet. Ler med alldeles för många tänder. Men Li låter sig inte luras, hon vet att ett monster letat sig in i familjens hem.

I Lis uppslagsbok står det om mantikoran, att den är en människoätare, dödligt farlig, med tre rader tänder, lejonkropp och människoansikte. Men vem ska tro henne? Det hela är så osannolikt att hon har svårt att tro det själv.

Monstret gör sig ingen brådska. Hon lagar mat med mycket smör och grädde i väntan på att den nya familjen ska vara redo att ätas. Li, pappa och lillebror. När Li konfronterar henne bryr hon sig inte ens om att hålla masken inför henne. Vad kan en som Li göra mot ett kraftfullt monster?

Det är en kort berättelse - boken har lite drygt nittio sidor och mycket illustrationer - och här spills ingen tid på onödiga förklaringar. När boken börjar vet Li redan att flickvännen är ett monster och som läsare får vi bara hålla i hatten och åka med. Vi får aldrig veta hur.

Det är smart att helt enkelt utelämna saker. Den här typen av skräck tar avstamp i vår verklighet och lägger sedan på ett par extra lager. Om man försökte ge allting en förklaring skulle man lätt punktera känslan som infinner sig medan man läser. Allting kan inte förklaras.

Jag vill särskilt framhålla hur viktig känslan är. I en tid då fler och fler - barn såväl som deras föräldrar - väljer bort läsning är det viktigt att så många barn som möjligt får verkliga läsupplevelser. Den där stunden då man inser att boken inte bara är en samling ord utan att den kan frammana känslor i dig, få dig att uppleva saker.

Bra skräck trycker på exakt rätt knappar för att få läsande barn att känna något. Mantikoran bygger effektivt upp ett obehag redan från start, en lätt febrig känsla som bara stegrar fram till den väldigt intensiva finalen. Det är skickligt berättat och kan i bästa fall - i likhet med exempelvis Monstret Frank - vara en utmärkt ventil även för saker den unga läsaren oroar sig för i sitt eget liv.

Jag vågar redan nu lova att Maria Turtschaninoff skapat en modern klassiker - kompletterad med suggestiva illustrationer av Peter Bergting - som kommer att lånas och läsas flitigt i många år framöver. I skrivande stund är alla exemplar i hela huvudstadsregionen utlånade. 

Att boken synbart utspelar sig i Helsingfors är dessutom lite extra socker på botten.

Klicka på länken för att hitta Mantikoran i bokkatalogen Finna. Mantikoran är utgiven av Förlaget i Finland, av Rabén & Sjögren i Sverige, förlaget äger rätten till omslaget ovan.

Pestens blommor slår ut överallt

SPOILER Året är 1710 och Stockholm har drabbats av pesten. Ingen vet hur sjukdomen smittar, ingen vet hur man skyddar sig. Snart nog dör människor i drivor. Ingen går säker.

En klockren miljö om man vill skriva en roman om rädsla och om ett hot man inte kan se men som kan lura exakt var som helst. Det är svårt att läsa om pesten utan att tänka på vår egen pandemi för ett par år sedan. Ett smart sätt att låta en historisk roman tangera vår egen tid.

15-åriga Magdalena lever i en rik familj och tror att hon och de hon känner ska vara skyddade från sjukdomen. När hennes mamma drabbas och fullständigt bryts ned under ett obehagligt första kapitel ändras allt.

För att skydda dem från sjukan skickas Magdalena och hennes lillasyster iväg ut på landet där de inkvarteras hos en moster de aldrig träffat. En strikt och fanatiskt troende moster som helt tydligt hatar Magdalena och inte gör något för att dölja detta.

Systrarna spärras in i ett litet rum och tillåts inte ha kontakt med någon. Allra minst med mosterns styvson Axel som är sjuklig och sängbunden. Honom får man inte träffa och inte ens tala om. Men på nätterna hör Magdalena steg från våningen ovanför, steg som inte kan tillhöra någon annan än Axel. 

Hon kan inte låta bli att försöka ta reda på sanningen men råkar snart fler hemligheter på spåren. Hemligheter hon snart skulle önska att hon aldrig fått veta. Och samtidigt närmar sig sjukdomen på nytt - inte ens på landsbygden kan någon vara helt säker.

Att Mats Strandbergs nya ungdomsbok skulle vara en pärla tvivlade jag aldrig på - han är lika bra på att skriva utsökta skräckromaner för små barn som han är på att skapa vidrigt bloddrypande vuxenrysare.

Det som överraskade mig en smula var att den här berättelsen skulle ha en så stark dragningskraft också på lite yngre läsare. Trots att den står på ungdomarnas skräckhylla är det här en ganska söt spökhistoria som visserligen har en del omskakande element i sig men som passar utmärkt för någon i fjärde klass som gillar rysligheter och som kanske börjat snegla i riktning mot Stephen King och andra vuxnare författare.

Här finns en del ekon av Stephen King i detaljerna men helheten i stort påminner mig allra mest om Maria Gripes fantastiska romaner där det övernaturliga på ett närmast omärkligt sätt smyger sig in i den realistiska ramen. Om den här boken faller i smaken kanske Skuggan över stenbänken eller Agnes Cecilia kunde vara nästa steg i läsningen?

Det finns även en gratis lärarhandledning att ladda ned här för den som vill jobba med Pestblommor i sin klass.

Klicka på länken för att hitta Pestblommor i bokkatalogen Finna. Boken är utgiven av Rabén & Sjögren som äger upphovsrätten till omslaget ovan.

Frank - ett monster med många bottnar

Att utse en enda bok som skulle vara alla tiders bästa barnbok är ett helt hopplöst projekt. Det går bara inte. Det är löjligt att ens försöka. Men om jag i denna stund skulle behöva hålla fram en enda personlig favorit så skulle mitt val falla på "Monstret Frank" av Mats Strandberg. Av en mängd anledningar.

För den som inte vet är "Monstret Frank" en riktig skräckis för yngre barn, synbart inspirerad av och full av blinkningar till kända skräckfilmer. Från början en trilogi böcker som numer förtjänstfullt samlats ihop i en enda volym.

Huvudpersonen Frank Steen råkar bli biten av en hund under sin egen födelsedagsfest. Raskt börjar underliga saker hända och på nätterna förvandlas Frank till ett lurvigt monster som springer runt i skogarna i jakt på den ömhet och värme han inte riktigt upplever i sin egen familj. 

Trots att Frank är söt som monster blir de människor som ser honom livrädda och snart börjar stadens invånare att skrämma upp varandra. Lilla Yrred drabbas av monsterpanik: monstret måste infångas och elimineras snarast.

Det Frank fasar mest för i monsterjakten är ändå något många barn kan relatera till: vad händer om mina föräldrar får veta vem jag egentligen är på insidan? Kommer de fortfarande att älska mig? Frank är en riktig outsider i sin egen familj och hans bror motsvarar föräldrarnas förväntningar på så många fler sätt. Hur stark är föräldrarnas kärlek egentligen?

Till all lycka är Frank långt ifrån ensam. Om man vet var man ska leta är lilla Yrred fullt av monster, spöken och väsen som bara vill leva ostört och som alltid varit tvungna att hålla sig gömda. Kanske är hemligheternas tid på väg att ta slut? Är det kanske dags att kämpa för rätten att få finnas som den man är?

Genom hela boken är det väldigt tydligt att den som är annorlunda inte är något hot - ingen har bestämt själv hurdan man är. Det är människor fulla av rädsla och hat som är farliga. Under vägen fram till den stora uppgörelsen på slutet blir monstermotståndarna allt mer uppjagade och uppskruvade. Allt mer lika de aggressiva grupper som i verkligheten ger sig ut i kamp mot alla som är annorlunda.

Det här är en skräckroman och det ska man ha klart för sig innan man börjar läsa. Om barnet som läser tycker att det blir otäckt kan man gärna lägga undan boken ett tag och vänta på att modet ska återvända. Här finns en obehaglig clown i berättelsen men själv tycker jag att det är berättelserna om hur spökbarnen Magnolia och Jasse blivit spöken som är nästan outhärdligt hemska.

Får man skrämma barn, då? Är det rätt att göra barn rädda på det här sättet? Det korta svaret är förstås att barn är rädda för massor av saker, oavsett hur trygga liv de lever. Att låta en bok fungera som katalysator för rädslan är en utmärkt ventil. Barn vet att en bok är en bok och att boken är ett ofarligt sätt att få smaka lite på den egna rädslan. Blir det för mycket kan man alltid stänga boken och ta en paus.

Böckerna om Frank är dessutom mästerligt skrivna och brer aldrig på för tjockt varken med de stora känslor som alltid finns mellan raderna eller med de bitvis ganska läskiga händelserna. Kapitlen är korta och effektiva, drivs raskt framåt och slutar ofta i cliffhangers som sporrar till fortsatt läsning.

Att Frank ges en ålder i boken kan man ge läsaren rätt att strunta i och böckerna funkar precis lika bra för läsare i 11-13-årsåldern som de av förlaget tänkta 6-9-åringarna. Funkar utmärkt som högläsningsbok i klassen och för den lärare som vill jobba med texten finns också en gratis lärarhandledning.

Klicka på länkarna för att hitta Monstret Frank (samlingsvolym) eller de enskilda delarna Monstret i natten, Monstret på cirkusen och Monstret och människorna i bokkatalogen Finna. Böckerna är utgivna av Rabén & Sjögren som äger upphovsrätten till omslaget ovan.