Det var en gång en helt vanlig skola där det gick en helt vanlig klass i en av de lägre årskurserna. Klassen var full av helt vanliga elever och de hade en lärare som gjorde sitt allra bästa, men i slutet av läsåret - då elevernas läsförmåga skulle utvärderas - var alla siffror alarmerande röda.
Eleverna kunde alfabetet och kunde väl egentligen läsa, i ordets allra mest grundläggande betydelse, men de förstod inte orden de läste. Och förstår man inte orden blir det plötsligt hemskt mycket svårare att gå i skolan.
Hade det varit fråga om en saga på riktigt är det ungefär här det skulle ha dykt upp en god fe eller motsvarande som skulle kunna vifta med sitt trollspö och magiskt ställa allt till rätta, men riktigt så går det inte till i skolvärlden. Där får man komma på lösningar på egen hand.
När sommarlovet var slut ordnade läraren ett föräldramöte med ett kort och bryskt meddelande: om det ska bli ordning på situationen måste familjerna ta ett betydligt större ansvar för sina barns läsning.
Egentligen borde det vara självklart. Lärare kan prata om böcker och läsning tills de är blå i ansiktet men om eleverna aldrig upplever att föräldrar eller andra vuxna bryr sig om saken så kommer de snabbt att lära sig att det här är något man mer eller mindre kan strunta i.
I just den här sagans klass tog lärarens taktik skruv rejält och fungerade minst lika bra som någon trollformel skulle ha gjort. Föräldrar och barn tog sin läsning på allvar och innan nästa läsår var slut läste en stor del av klassen långt över förväntad förmåga. Ibland får sanna sagor lyckliga slut.
Poängen med den här berättelsen - som jag lovar är helt sann om än så pass vagt återberättad att ingen ska kunna lista ut vilken klass det handlar om - är förstås att visa att allt är möjligt. Om man läser hemma. Om man besöker biblioteket tillsammans. Om man visar intresse för sina barns läsning. Om man som vuxen är redo att vara en bra läsande förebild.
Skolbarn kanske läser mindre idag än förr, kanske har barnens läsförståelse försämrats. Men det behöver inte vara så. Det är aldrig för sent att visa barnen att läsning är viktigt på riktigt.
Snipp snapp snut, så var sagan slut. (Maka er nu iväg till biblioteket omedelbart och se till att era barn har bra böcker att läsa. Ni kan tacka mig senare.)
Bilden är lånad från Magnific.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar