Astrid Lindgren och åldersrekommendationer

I förra veckan hade jag glädjen att få se presspremiären av Ronja Rövardotter på Svenska Teatern i Helsingfors. En visuellt häftig föreställning där Antonia Atarah strålar i huvudrollen. Det är alltid lika kul att se teater som bygger på en bra bok. Teater och läsande är väldigt bra på att stödja varandra.

I samband med föreställningen uppstod något av en debatt kring vem som egentligen var den tänkta publiken. Teatern rekommenderar pjäsen från 10 år och uppåt, något som fick en hel del föräldrar att studsa till. Är inte Ronja Rövardotter en berättelse för riktigt små barn?

Man kan absolut läsa Ronja för 6-åringar och ha en stor upplevelse tillsammans. Men många av bokens element kommer att gå små barn förbi. Inte minst de stora rädslor som bor i berättelsen. Rädslan för att ens förälder ska sluta älska en. Rädslan för det okända. Rädslan för döden.

Döden är väldigt närvarande i Mattisskogen, inte minst hela sommaren Ronja och Birk tillbringar i Björngrottan är en enda stor tickande klocka. När vintern kommer tar allting slut, det är de båda väl medvetna om. När hösten smyger sig på förnekar de det i det längsta.

Det här är inget unikt i Astrid Lindgrens böcker. Hon darrade aldrig inför att ta sig an de riktigt stora frågorna och stirrade ofta det ofattbara i vitögat. Alltmer i sina senare böcker men även i de tidiga berättelser vi idag ofta tänker på som soliga och okomplicerade.

Böckerna om Pippi Långstrump blir numer mest lästa för barn i åldrarna 3-6 år och kanske främst i bilderboksform. Inget fel i det men böckerna fungerar också bra för lite äldre barn som kan förstå mer av de saker som antyds mellan raderna. Som att det kanske inte alltid är så vansinnigt roligt att bo ensam i ett stort hus utan föräldrar, helt oavsett om man är världens starkaste flicka eller rik som ett troll.

Det finns en risk att Astrid Lindgrens böcker börjar bli sådana som alla tror att barn läser. Lärare tror att man läser dem hemma medan föräldrar tror att man läser dem i skolan. Resultatet blir lätt att barnen aldrig hör talas om de här böckerna och aldrig hittar dem. Det vore synd.

För även om tiden har dundrat fram ovarsamt med en del av hennes böcker är en stor del av Astrids produktion förbluffande tidlös. Delvis för att historierna oftast utspelar sig i någon annan tid och sällan sitter fast i en nutid som barn inte känner igen sig i. Delvis för att Astrid Lindgren är en stor författare som skrev komplexa berättelser där de unga läsarna aldrig underskattades eller skrevs på näsan. 

Om du tror att ditt barn känner till Astrid Lindgren men inte vet säkert så rekommenderar jag att ni utforskar böckerna tillsammans. Och tro inte att de bara är för små barn.