Sigge Wilde får sin chans i lilla Skärblacka av alla ställen. När mamma dumpat sin hopplösa pojkvän - småsyskonens pappa - går flyttlasset just dit då excentriska mormor Charlotte driver ett minst lika excentriskt hotell där.
Bort från Stockholm där livet varit förfärligt och ensamt, där Sigge blivit mobbad och aldrig haft några riktiga vänner. Där Sigge alltid gett upp sina drömmar och intressen för att inte dra till sig mobbarnas uppmärksamhet.
I Sigges stora och bullriga familj har det alltid varit lättast att göra sig själv snäll och medgörlig och förstående. En känslig själ som Sigge har formats till att ständigt fundera på andra människors tankar och känslor och upplevelser (och genast ta ansvar för alla tänkbara situationer).
Men nu ska det bli ordning på torpet. Sigge ska förvandlas och bli den coola killen alla vill vara med, den som alla vill vara kompis med, den som aldrig blir lämnad utanför. Men hur kan man vara en bra vän när man aldrig haft en? Vad ska man göra för att bli populär?
I de tre böckerna Mitt storslagna liv, Min storslagna död och Min storslagna kärlek får vi följa Sigge under ganska exakt ett års tid - från att han först flyttar till Skärblacka till att sexan tar slut - och det som blir smärtsamt uppenbart är hur djupa spår år av mobbning och utfrysning satt i honom.
Utan att avslöja för mycket kan man lugnt säga att det går bra för Sigge: han får flera bra kompisar i klassen - inte minst de överaktiva och supercoola tvillingarna Sixten och Karl-Johan - och hittar sig en bästa vän i Juno. Och ändå släpper rädslan aldrig. Hur bra det än går och hur omtyckt han än blir så är han ändå lika säker på att katastrofen lurar bakom hörnet. Att han ska säga eller göra något som får alla att genomskåda honom och inse vilken tönt han egentligen är.
Ännu värre blir det när kärleken slår till. Sigge blir handlöst förälskad i sin klasskompis Adrian och är bergsäker på att alla ska vända honom ryggen om de får veta att han är det där hans gamla mobbare brukade säga till alla att han var.
Om det låter som en tragedi målar jag upp helt fel bild. Framför allt är de här böckerna väldigt roliga med ett myllrande persongalleri där förmodligen bara Sigge tycker att alla är så himla vanliga och "normala". Storrökande mormor Charlotte och hennes enda hotellgäst Krille Maräng blir mot alla odds viktiga vuxna i tillvaron och Sigges klass är till bredden full av stora personligheter av de mest skilda sorter.
Men som i nästan all stor komedi ligger allvaret aldrig långt borta. Bakom varje skratt döljer sig ett potentiellt bråddjup. Jenny Jägerfeld tvekar aldrig och slarvar aldrig bort starka känslor eller tyngden i en situation mitt i komiken. Eller vice versa, för den delen.
Att Sigge visar sig gilla killar kommer som en liten överraskning ganska sent i den andra boken. Att sätta de här böckerna på en regnbågshylla är därför något av en spoiler, även om identitet och modet att vara sig själv är ett viktigt tema hela vägen igenom.
Jag skulle först och främst rekommendera den här bokserien för den som gillar att läsa om en vardag med mycket humor och en rejäl dos drama, och inte minst för den som funderar på var och hur man själv passar in i tillvaron.
Klicka på länkarna för att hitta Mitt storslagna liv, Min storslagna död och Min storslagna kärlek i bokkatalogen Finna. Böckerna är utgivna av Rabén & Sjögren som äger upphovsrätten till omslaget ovan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar