Monstret bidar sin tid

Pappas nya flickvän är alltid oändligt tålmodig, förstående och vänlig i rösten. Hon lagar god mat och ler oavbrutet. Ler med alldeles för många tänder. Men Li låter sig inte luras, hon vet att ett monster letat sig in i familjens hem.

I Lis uppslagsbok står det om mantikoran, att den är en människoätare, dödligt farlig, med tre rader tänder, lejonkropp och människoansikte. Men vem ska tro henne? Det hela är så osannolikt att hon har svårt att tro det själv.

Monstret gör sig ingen brådska. Hon lagar mat med mycket smör och grädde i väntan på att den nya familjen ska vara redo att ätas. Li, pappa och lillebror. När Li konfronterar henne bryr hon sig inte ens om att hålla masken inför henne. Vad kan en som Li göra mot ett kraftfullt monster?

Det är en kort berättelse - boken har lite drygt nittio sidor och mycket illustrationer - och här spills ingen tid på onödiga förklaringar. När boken börjar vet Li redan att flickvännen är ett monster och som läsare får vi bara hålla i hatten och åka med. Vi får aldrig veta hur.

Det är smart att helt enkelt utelämna saker. Den här typen av skräck tar avstamp i vår verklighet och lägger sedan på ett par extra lager. Om man försökte ge allting en förklaring skulle man lätt punktera känslan som infinner sig medan man läser. Allting kan inte förklaras.

Jag vill särskilt framhålla hur viktig känslan är. I en tid då fler och fler - barn såväl som deras föräldrar - väljer bort läsning är det viktigt att så många barn som möjligt får verkliga läsupplevelser. Den där stunden då man inser att boken inte bara är en samling ord utan att den kan frammana känslor i dig, få dig att uppleva saker.

Bra skräck trycker på exakt rätt knappar för att få läsande barn att känna något. Mantikoran bygger effektivt upp ett obehag redan från start, en lätt febrig känsla som bara stegrar fram till den väldigt intensiva finalen. Det är skickligt berättat och kan i bästa fall - i likhet med exempelvis Monstret Frank - vara en utmärkt ventil även för saker den unga läsaren oroar sig för i sitt eget liv.

Jag vågar redan nu lova att Maria Turtschaninoff skapat en modern klassiker - kompletterad med suggestiva illustrationer av Peter Bergting - som kommer att lånas och läsas flitigt i många år framöver. I skrivande stund är alla exemplar i hela huvudstadsregionen utlånade. 

Att boken synbart utspelar sig i Helsingfors är dessutom lite extra socker på botten.

Klicka på länken för att hitta Mantikoran i bokkatalogen Finna. Mantikoran är utgiven av Förlaget i Finland, av Rabén & Sjögren i Sverige, förlaget äger rätten till omslaget ovan.