Ni vet ju hur det var. 1173 började man bygga ett stort och ståtligt klocktorn intill katedralen i Pisa men marken var mjuk och redan innan projektet var klart hade hela byggnaden börjat luta. Saker går inte alltid som man vill, med andra ord.
Trots att staden Pisa inte har någonting med Pisa-undersökningar att göra är det lätt att använda ett svajande torn som metafor för de senaste årens resultat.
När det gäller läsförståelse har Finland som bekant rasat från etta i världen till en betydligt mer modest sextondeplats. Bäst i Norden förvisso, men det är ändå en dramatisk förändring på tjugotvå år och många pannor har lagts i djupa veck för att förstå och förklara och vända utvecklingen till kommande år.
Det finns en mängd "och", "men" och "kanske" som kunde vädras i sammanhanget. Någon hävdar att pandemin lämnat spår i de testade 15-åringarnas färdigheter. Någon menar att PISA inte betyder något för elevernas resultat och att provskrivarna helt enkelt inte anstränger sig särskilt mycket inför uppgiften. Någon påstår att PISA inte är ett särskilt bra prov och därför tveksamt som värdemätare över huvud taget.
Men om vi bortser från eventuella rimliga eller mindre rimliga invändningar så vågar jag påstå att Pisa ändå är kanariefågeln i gruvan och en varningssignal värd att tas på allvar. Vad kan vi göra för att stärka barnens läsning?
Högst förenklat skulle jag ge följande tips till oss alla, helt oavsett vi bryr oss om internationella provresultat eller inte:
01. Höj läsningens status
Så som vårt samhälle är organiserat så måste man kunna läsa. Läsningen är grundstenen i allt. I studier, i arbetslivet, i vardagen, som en medborgare och som del av det sociala nätverket i världen. Något så viktigt måste därför få ta plats och resurser.
02. Gör plats för läsningen
Sätt läsning på skolschemat, till exempel. Varje elev i varje klass ska ha en viss avsatt mängd tid varje dag för läsning, hela grundskolan igenom. Alla har inte tid eller ro att läsa hemma.
Det får och ska vara lustfyllt men måste också ha ett litet element av tvång och nivån på läsningen måste höjas vartefter elevens färdigheter växer. Läsning är i bästa fall kul men måste göras även när det inte går lätt.
03. Föräldrarnas ansvar
Det här är ett riktigt beskt piller för alla föräldrar som tycker att de redan gör allt, men här behövs ett sorts oskrivet kontrakt mellan föräldrarna och samhället. Böcker och läsning är som tandborstning - det är inte valfritt utan något man som vuxen ska se till att barnen gör.
Att låta barnen "slippa" läsa är verkligen ingen bra belöning. Det sättet att tänka på straffar sig alltid förr eller senare. Det skriver jag mer om här.
Förskola, skola och bibliotekarier hjälper till men det stora ansvaret måste ändå ligga därhemma. Om ett barn kommer till första klass utan att ha något förhållande till böcker eller historier - som inte vet hur man lyssnar till en berättelse som någon annan läser högt - ligger det barnet väldigt långt efter sina kamrater redan innan loppet börjat.
Här vill jag också lägga ansvaret på samhället. Om det finns föräldrar som inte har verktygen eller förutsättningarna för att ge allt detta till sina barn - och det finns det alltid - måste det finnas resurser för att hjälpa och stödja och uppmuntra.
Förhoppningsvis är den sjunkande läsförståelsen ett problem vi är redo att tackla tillsammans. Nog vore det roligare med lite starkare resultat vid nästa mätning 2028?
Inte för att det är en tävling, men det skulle vara kul om våra unga läsare skulle få lite uppmuntran och glädje istället för att känna att de är ett bekymmer för alla.
Bilden är skapad av jcomp och lånad från Magnific.
