Måste det vara kul att läsa böcker?

En av mina käpphästar när jag ska inspirera barn att läsa är att man gör det för att det är kul. Kul som i motsats till nyttigt eller nödvändigt eller viktigt. Självklart är det viktigt att kunna läsa men lycka till med att väcka entusiasm hos 11-åringar genom att säga att det, liksom? 

Jag har alltid gått på spåret att man läser för sitt nöjes skull. Böcker ska vara nöje och inte tvång. Kakbuffé snarare än förnuftigt balanserad husmanskost.

Men på sistone har jag funderat på själva ordet "kul" och vad det signalerar. För dagens barn är kanske "kul" inte bara något som är roligt utan även något som är friktionsfritt, som inte kräver någon ansträngning eller insats. Att kolla på en skur korta klipp på TikTok är kul för det är enkelt medan det fodras en viss kraft att läsa en bok, oavsett hur bra den än är.

Den här intervjun på SVT med en svensk lärare pekar i samma riktning. Den ständiga uppkopplingen gör barnen rastlösa - oroliga för att missa det som händer någon annanstans - och i deras värld sätts likhetstecken mellan "kul" och snabba virtuella sockerchocker. 

Jag tycker fortfarande att det är kul att läsa. Ibland är det så kul att man skrattar rakt ut men man måste jobba sig fram till den punkten. Först måste man ta sig framåt, sedan kommer belöningen.

Nästan alla kan komma till läget då de njuter av en bok men det räcker inte med att "bara" vara läskunnig och kunna koda av bokstäver och bilda ord av dem. Man måste få en ganska bra nivå på sin läsning innan orden börjar sjunga och låta och leva och skapa bilder inne i läsarens huvud. Det kräver en hel del jobb att komma dit. 

Jag kommer att fortsätta prata om läsning som något roligt och njutbart när jag pratar med barn som besöker biblioteket men det är bra att känna till när ords betydelse börjar förskjutas en smula. Varför tittar ungarna misstänksamt på mig när jag säger att en bok är kul? Jo - ordet betyder inte detsamma för dem som för mig.

Jag går gärna ut i strid för ordet "kul". Saker kan vara kul på olika sätt. Men läraren ovan menar att man gärna kan sälja in läsande på ett annat sätt - ett sätt att koppla av och koppla ned. En övning i att vara i stunden. Läsning som mindfulness och som ett sätt att sänka pulsen.

Det låter som ett bra komplement. Läsa för att må bra lika mycket som att läsa för nöjes skull. Kanske lite mindre kakbuffé än jag skulle önskat mig men jag hittar nog på ett sätt att ösa strössel och serpentiner över mina böcker även fortsättningsvis.