lördag 3 februari 2024

Så svårt att säga det man borde säga

Erka är klassens komiker. Varje vecka på klassens timme drar han sina bästa skämt och får alla att vrida sig av skratt. Alla utom en. Alla utom den Erka allra mest vill imponera på.

Julian verkar inte alls förstå sig på humor. Han har en snygg pannlugg, verkar vara väldigt allvarlig och gillar bara sport. Erka skulle så gärna vilja prata mer med Julian men det enda vapen har han i sin arsenal är att skämta. Skämt är ett språk Julian inte förstår.

När de väl får chansen att prata med varann och det visar det sig att Julian gärna skulle prova på orientering råkar Erka ljuga lite. Han säger att han kan orientera och att han kan lära Julian. Trots att han inte har en aning. 

Men Julian blev så glad och Erka vill så gärna hänga med honom. Hur ska han lirka sig ur orienteringen utan att göra Julian besviken?

Det finns en lång tradition inom barnlitteraturen att behandla besvärliga relationer flickor emellan, men Micaela Favilla är skicklig på att skriva fram hur krångligt det också kan vara för killar. Det finns så mycket saker man inte vågar säga, så mycket man inte vågar visa, så mycket man är rädd för.

När det enklaste bara skulle vara att säga som det är och berätta vad man faktiskt menar.

När den andra boken börjar har Erka och Julian faktiskt blivit bästa kompisar men nu får vi istället se världen genom Julians ögon. Han är inte alls så cool som Erka tror, han är mest rädd att alla ska förstå vilken konstig familj han har när allt han vill är att vara så normal som det bara går att vara.

Till råga på allt får Julian och hans bror ett husdjur - en dum kanin som bara stirrar och kissar och är allmänt obehaglig. Julian vill inte att någon ska veta om kaninen så han berättar inte för någon, inte ens för Erka som älskar djur. Snart känns tystnaden som en lögn. Hur kan man säga det man redan borde sagt för flera dagar sedan?

På vägen fram till det lyckliga slutet - naturligtvis blir det ett lyckligt slut - lär sig Julian att lyfta blicken lite grann. Om man inte oroar sig så mycket för vad andra ska tänka och tycka så hinner man istället vara sig själv och märka att alla andra också har saker som gör dem underliga.

Och om man vågar vara sig själv vågar man kanske till slut säga högt det man tänker allra längst därinne? 

Klicka på länken för att hitta Ett enda stort skämt och En liten vit lögn i bokkatalogen Finna. Böckerna är utgivna av Lilla Piratförlaget som äger upphovsrätten till omslagen ovan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar