Trots att Gro blir orimligt medveten om sig själv - hur töntiga saker hon säger, hur töntiga kläder hon har på sig - uppstår snabbt en vänskap mellan henne och Josh. De kan prata om allt och har kul i varandras sällskap. Alltmedan Gros hjärta dunkar så högt att hon knappt hör vad läraren säger.
Problemet är bara att Mina - klassens prinsessa och Gros bästa kompis ända sedan förskolan - också har fått ögonen på Josh och bestämmer sig för att få honom på fall. När hon förstår att också Gro är förälskad viftar Mina bort det och bestämmer att Gro ska bli kär i någon annan. Lämpligen någon Mina valt ut. Hon har redan varit varit kär i alla killarna i hela klassen och anser sig vara expert på området.
När Gro för första gången sedan de lärde känna varandra säger ifrån och vägrar låta sig köras över av Mina är konflikten ett faktum. Allt rämnar mellan de två bästisarna och medan klassen repeterar den kommande skolpjäsen blir stämningen allt frostigare.
Till all lycka är Gro och Josh omgivna av ett batteri av vettiga vuxna. En förstående klasslärare och Gros bohemiska teaterföräldrar i all ära, men de som verkligen kliver fram då de behövs som mest är Gros färgstarka mormor och hundfrisören Even som mormor blir kompis med efter ett stormigt möte i hundparken.
Mormor och Even lyckas inte bara nästla sig in i förberedelserna av skolpjäsen, de finns också på plats för att lyssna och ge goda råd och uppmuntran när våra huvudpersoner behöver det som mest.
Gro behöver allt stöd hon kan få. När det riktigt skär sig börjar Mina bete sig som en riktig häxa (även om man som läsare anar att hon nog varit en högst krävande bekantskap hela tiden) och hotar till slut att förstöra vänskapen mellan Gro och Josh inför publik på teaterpremiären.
Konflikten tar så mycket av Gros uppmärksamhet att hon själv glömmer bort att riktigt se och lyssna på de människor som är viktiga för henne och hon missar viktiga saker som framför allt Even och Josh försöker berätta för henne. Men det är aldrig för sent att börja lyssna.
Allt som rimmar på kär (Alt som rimer på Gro) av Elin Hansson är en alldeles fantastisk liten bok som träffsäkert fångar hur det är att vara 12 år och navigera vänner, ovänner och helt nya känslor. Det går undan i svängarna och de korta kapitlen pendlar ofta mellan det roligt pinsamma och det riktigt dramatiska som händer i vardagen. Gro i Oslo kunde på många sätt vara en avlägsen släkting till Sigge i Skärblacka.Det jag kanske gillar allra bäst med den här boken (här kommer den riktiga spoilern) är att när vänskapen mellan Gro och Mina går sönder så gör den det med besked. Mina är en manipulativ och osympatisk mobbare med huvudet fullt av sig själv. Det finns ingen anledning för Gro att förlåta henne till slut. Istället är det oändligt tillfredsställande när vår huvudperson ser igenom sin gamla bästis och bestämmer sig för att dumpa henne för gott.
I barnböcker är det ett rätt vanligt motiv att mobbaren och den mobbade blir vänner och oss emellan känns det inte alltid så fräscht att barn förväntas svepa gammalt gräl under mattan för att visa att vänskap alltid varar längst. Gro visar att dåliga vänner inte är något att spara på. Bättre att hänga med någon som förstår och låter en vara sig själv. Inte alls en dålig läxa att lära sig.
Rekommenderas främst för läsare i mellanåldern - tio till tretton - som nog kommer att känna igen sig i en hel del saker här.
Klicka på länken för att hitta Allt som rimmar på kär i bokkatalogen Finna. Boken är utgiven på svenska av Lilla Piratförlaget och på norska av Aschehoug, som äger upphovsrätten till omslagen som syns ovan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar