måndag 18 december 2023

Läsförståelse kan vara svårt

"Metallic ballpen tips / biro Ballpen Ballpoint pen in silver with handwritten random blue text on quad-ruled paper" by photosteve101 is licensed under CC BY 2.0.
Krumelurer på papper

Det är inte så ovanligt att man stöter på människor som tror att "läsning" och "läsförståelse" är samma sak och att de går hand i hand. Att man så fort man kan omvandla krumelurer på ett papper till ord också automatiskt förstår vad de där orden betyder. Så enkelt är det verkligen inte.

För att ta mig själv som exempel: jag var en stark läsare redan som liten men jag tolkade alltid texter väldigt bokstavligt. Sådant som inte stod klart och tydligt utskrivet i texten gick mig nästan alltid förbi.

I fjärde klass läste vi "Prinsen i Central Park" och diskuterade innehållet i små grupper. I boken fanns en metafor för att en person i bok använde droger och när min klasskompis sa det högt tappade jag hakan. Jag hade inte förstått någonting av det.

Att läsa mellan raderna och förstå det som bara antyds var inte ett verktyg jag hade förrän långt senare i livet. Jag kan fortfarande få rysningar på ryggen när jag plockar upp det författare berättar utan att berätta det, sådant vi är tänkta att klura ut på egen hand.

För att ta ett annat exempel: då jag för många år sedan jobbade som elevassistent på en skola i Helsingfors gjorde jag läsförståelseövningar till eleverna. Jag plockade ett stycke ur en bok - tillräckligt långt för att fylla en A4-sida - och skrev sedan fem frågor på baksidan; fem frågor man kunde hitta svaren på i texten.

När jag vikarierade en lektion i fjärde klass lät jag hela klassen jobba med de där uppgifterna och efter en stund kom en elev - en svag läsare - fram till mig och såg djupt olycklig ut. Eleven hade läst den första frågan och hade ingen aning om svaret och kände sig gissningsvis ganska misslyckad.

Jag läste frågan högt för eleven och började sedan läsa det stycke där jag visste att svaret fanns. Jag läste en mening och frågade om den gav svar på frågan. Eleven skakade på huvudet. Jag läste en mening till och frågade igen. Eleven skakade på huvudet. Jag läste en tredje mening och frågade än en gång. Nu sken eleven upp med hela ansiktet. Där fanns ju svaret.

Det jag lärde mig i den stunden var att eleven inte bara var en svag läsare men att ingen lyckats förklara för eleven hur läsförståelse går till. Att texten inte bara är en massa krumelurer att bokstavera sig igenom, men att texten kan berätta saker för oss. Att den kan svara på våra frågor. Resten av frågorna kunde eleven hitta svaret på själv. Nästa frågepapper gick lika bra.

Ibland glömmer vi vuxna bort att förklara saker. Vi glömmer bort att förklara hur man läser mellan raderna. Vi glömmer bort att förklara hur man kan hitta svar genom att läsa noggrant.

Alla färdigheter kommer inte automatiskt eller av sig själv. De kommer inte flygande genom luften och landar i våra huvuden. En del saker måste man jobba lite extra på innan de man behärskar dem. Också sådant man kan tro är självklart.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar