En av mina käpphästar som läspedagog har länge varit att jag ska läsa böcker på arbetstid. Nästan alla i min bransch läser massor av böcker hemma på sin egen fritid, eftersom tiden i livet är begränsad och det finns en aldrig sinande ström av böcker man borde bekanta sig med.
Med hög moral och svansföring har jag sagt att jag minsann enbart läser böcker hemma om det är sådana jag skulle velat läsa ändå, inga böcker som man borde läsa för jobbets skull.
Problemet är bara att det inte går så bra att läsa på jobbet. Där finns en massa andra saker som pockar på ens uppmärksamhet. Besökare som behöver hjälp, böcker som ska sättas på hyllor, kollegor som vill diskutera saker. Ständigt hamnar man att lägga bort sin bok och göra något annat.
Man tar sig igenom böckerna, det gör man, även om läsupplevelsen blir mer upphackad.
Men efter ett tag får man ändå lov att fråga sig varför jag nästan alltid gillar böckerna jag läser hemma bättre. Kan det verkligen bara vara en slump? Självklart inte.
Det all skönlitteratur gör - mer eller mindre framgångsrikt - är att locka med sig läsaren in i en värld som man ska känna och förnimma och närvara i. Om man hela tiden blir avbruten så blir läsningen bara ett avkodande av text och ett förstående av ord, men man får aldrig tag i den där känslan boken vill förmedla och göra dig delaktig i.
När jag läser hemma är det färre saker som lägger sig emellan mig och upplevelsen. Man känner bokens tempo och flöde på ett annat sätt, man hinner lära känna personerna i boken, man får tag i bokens stämning och känsla. Förutsatt att det är en bra bok, förstås.
Jag skulle gissa att samma sak gäller för nästan alla som läser. Om man inte får läsa fokuserat så får man ingen känsla för berättelsen och tycker till sist inte att det man läser är något vidare.
Tipset från proffset är - än en gång - att göra sig av med alla saker som avbryter. Allt som piper eller låter eller stjäl ens uppmärksamhet. Sedan kan man ge boken fullt fokus.
Bilden kommer från Magnific (tidigare känt som Freepik).

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar