Ett ensamt spöke förändrar allt

SPOILER Henrik vaknar klockan fyra en morgon av att familjens hund anar något. När Henrik tittar ut genom fönstret ser han en underlig man som står i trädgården. Gubben stirrar tillbaka en kort stund och försvinner sedan på ett mystiskt sätt.

Henrik har aldrig trott på spöken eller varit särskilt intresserad av dem, men nu blir han skakad av det han sett. Gubben försvann rakt igenom ett buskage och han har inte lämnat några spår efter sig fast marken är våt och mjuk. Det finns ingen logisk förklaring.

Om Ingmar Bergman varit där med Henrik kunde han ha berättat att just klockan fyra på morgonen är vargtimmen då alla känslor är som mest intensiva och man upplever saker på helt andra sätt än man vanligtvis skulle. Han har gjort en hel film om det, den är väldigt bra även om Henrik skulle varit lite för ung för att se den.

Nu är hans familj de enda han kan vända sig till och de är dessvärre inte fullt lika med på noterna. Henrik blir lite besatt av det han varit med om men ingen klarar av att möta honom där han är och alla blir bara frustrerade.

Det ingen helt förstår är att Henrik blivit rädd på riktigt. Han har aldrig trott på spöken men nu har han troligtvis sett ett och det ställer allting på ända. Om de finns fast han inte trott på dem kan de kanske komma in i hans rum. Kanske är de farliga.

I den situationen fattar föräldrarna det katastrofalt dåliga beslutet att försöka skämta bort alltsammans och nu rasar det på riktigt för Henrik, som plötsligt inser att hans föräldrar inte förstår honom över huvud taget.

Knorren i den här boken är nämligen att det egentligen inte är en spökhistoria. Här finns visserligen ett spöke som inte kan förklaras, men själva biffen i berättelsen är krisen som uppstår när ingen vill lyssna på dig och ingen vill förstå dig. Som en pjäs av Lars Norén fast för barn.

Till slut är det den krångliga storasystern som får kliva fram och vara den som åtminstone tillfälligt lugnar vågorna på Henriks stormande hav. 

Det här är den fjärde boken om Henrik, men den kan läsas helt fristående från de andra: "Pengarna", "Mammas vidriga kompis" och "Hoppas din farsa dör". Bengt Ohlsson är en hyllad och väletablerad författare vars sida på Wikipedia inte nämner hans barnböcker med ett enda ord. (Klicka här för fler tankar om den typen av saker.)

Den omskakade familjedynamiken påminner mig också om David Levithans utmärkta "The Mysterious Disappearance of Aidan S" som tyvärr inte översatts till svenska.

Klicka på länkarna för att hitta Jag tror inte på spöken men jag är rädd för dem, Pengarna, Mammas vidriga kompis och Hoppas din farsa dör i bokkatalogen Finna. Bonnier Carlsen äger rättigheterna till omslaget ovan.